A Damp Dark Place

Där vill jag vara för där är det mysigt och trevligt

.

Någon som vill ut och plugga fysik på nån gräsplätt, i solskenet?
Någon? Ingen? Annars vet ni var ni kan få tag på mig.

Erbjudandet gäller fram till kursprovet i Fysik B år 2009

märk utelämnandet av frågetecken.

bob hund

Nu edra jäävlar.
Nu är de här.

Bilder av blandad natur

Många bäckar små blir snart en enda stor å. Detta är min tes, och det är den som jag här nedan skall diskutera i sann Tegström anda. Eller inte.

Ty i Piteå är detta fantastiska fotografi taget. Vattnet var kallt men inbjöd en känsla av längtan, en längtan till att få hålla en stadig kanotpaddel i handen, en längtan till att få känna friskt vatten stänka upp insiktet på en. En känsla av frihet.

Men, innan jag fortsätter så vill jag bara tala om, som ni kanske redan listat ut, att denna blogg handlar om mina bilder i mitt mobila fotoalbum. Nu när alla pinsamheter blivit avslöjade och verkligheten blivit blottad kan jag fortsätta. Och det gör jag.

Nästa bild, nummer två för dig som tappat räkningen, är tagen på Annas baksida. Det var under den där kvällen då man brukar tända eld på lite allt möjligt, vilket inte har någon relevans med att Isak klättrade upp i ett träd.

Det roliga var att två människor, psykopater om man så vill, fick för sig att behandla Isak som en katt, dvs. att försöka kasta saker på stackarn som fastnat i trädet. Att terrorisera och plåga verkade vara i deras största intresse.

Lyckligtvis kom legoroboten och räddade den uppflugna, fastklistrade och bortkommna själen uppe i trädet. Tack robot. Tack för din hjälpsamhet och dina goda handlingar. Your're the Man.

Med legoroboten kom glädje, rikedom, heder, ära, fred, evig kärlek och mätta magar. Det sist nämnda förverkligades i form av våfflor och skakad grädde tillsammans med drottningssylt - mums! Fast alla ville inte ha, men de behöll ändock sin heder (och allt det där andra).


Med detta sagt så lämnar jag över ordet till Isak själv, som avrundar denna lilla berättelse genom att visa sin uppskattning till kamerans svarta öga. Tur var det väl att den där bäcken blev en å? (Yes! Där satte jag den retoriska frågan!)

Slutsats: alla bäckar slutar hos legofabriken.

Källförteckning:

http://dclips.fundraw.com/400dir/excl_showboat_lenin.gif

Det var en gång

Det var en gång en blogg. Denna blogg var känd över hela landet. Denna blogg var den som räddat ty dem från ondska. Denna blogg var allvetande och vis. Denna blogg gjordes i ett syfte. Detta syfte var att ena våran klass i harmoni. En grupp på 12 personer enades och gjorde mirakel. De var ostoppbara. De klarade alla de uppgifter som gavs. De blev världens bästa vänner. Ingen vet varför eller hur men så var det. Tack vare denna blogg som ännu lever även fast lågan brinner på sin slutkläm. Men det ska bli förändringar vi ska ännu en gång resa oss upp från mörkret mot en resa som ingen vet vart den beger sig. När vi går genom mörkret med en blå miniräknare i den högra handen och en penna i den andra är vi ostoppbara. Vi kan inget annat en att segra. Allt som står i våran väg till våra mål kommer att krossas som man löser en ekvation. Inget, absolut inget kan hindra oss. Denna grupp människor var och förblir omtalade i historien och kommer aldrig glömmas lär dig mer om denna lilla skara med människor nästa gång jag skriver. MVH Erik Söderström

//simon

.

Visst, tystnad är kul, men vafan. Skriv, människor! Och ni andra också.......