156.Äh - Jag använder bloggen hur fan jag vill.

Till exempel som chattrum! I framtiden kommer jag kanske även använda den som sopkorg, pissoar, hänvisningssida för min egen blogg, etc.
Men nu till saken:
Köpte du gitarren då Macci?

145.Mina tjugondejanuarilöften.

Nej, okej. Det är väl dags att göra ett inlägg. Förhindra att Macci utvecklar hybris.
Det är många bollar i luften just nu. Alla vet. Det är väl lika för alla. Jag vet vad jag måste göra. Lyssnade på ett program Sommar för någon dag sen (gissa programmet i kommentarerna! vinnaren vinner en vinst!). Jag ska försöka ändra lite. Omreda oredan. Inte byta rum, bara byta runt. Det är kemin & matematiken & musiken & posta brev & svara honom/henne/den/dem & he upp det där & fixa cykeln & prata med honom & städa rummet.
Man måste börja från botten. Jag börjar aldrig från botten. Jag börjar alltid någonstans mitt i, och så utvecklar sig förloppet precis som en omgång Rasande tornet (= Jenga, Jenka, Stapla). Och kvar blir bara förödelse och kaos och en rasande isak.
Jag drack min sista kopp kaffe igår. Imorse drack jag koffeinfritt kaffe. Inte för att jag ville, men morsan hade bryggt en kopp. Jag har aldrig tid att dricka kaffet på morgonen. Aldrig en hel jävla kopp. När jag dricker morgonkaffe, då vill jag bara (om ens), dricka en halv kopp. Oftast sveper jag återstoden bara för att den är kvar... bara för att inte verka ouppskattande - vilket jag egentligen är - men imorse slängde jag ut en kvarts kopp i vasken. Det var gott kaffe, men jag kände mig nödgad.
Det var första steget.
Fortfarande är det inte en start på botten att slaska det man inte vill ha, eller att ge upp koffein, men det är åtminstone en start någonstans i grunden. (Ironiskt här med Rasande tornet-metaforen, eftersom en grundlig start i det isärplockandet definitivt hade resulterat i en kollaps! Men ni får ju invertera metaforerna manuellt så de passar till sammanhangen...).
Jag har haft huvudvärk merparten av dagen. På förmiddagen var jag mest bara utslagen. Men egentligen klagar jag inte överdrivet mycket. Det har varit helt okej. En helt okej AT har det varit. Ingen frossa, inga kallsvettningar, inga spyreflexer, ingen ångest och inget svimmande.
Första steget är egentligen att städa rummet. Det är därför jag gör det så ofta. (Tro mig, jag gör det relativt ofta. Jag vet inte vad ni andra har för normer eller regler - "städning söndagar", "städning varje eftermiddag", "vårstädning en gång per år" - men jag städar vid behov; c:a en gång varannan vecka. 'Vid behov' var felaktigt; Efter att jag har städat brukar det generellt sett ta mig en, två eller tre dagar att återställa rummet till dess forna standard. Så att jag lever i kaos igen.
Det är lättast. Dessutom kan man under småtimmarna även roa sig med att bortförklara sitt beteende. Genom: Äh, men jag vill ju ha det sämst undermedvetet. Äh, men det är ju soft att slita sönder kablar när man drar i andra kablar och välta datorskärmar när man drar i en tredje kabel. Genom: Äh, vadå; att jag har travar av böcker på skrivbordet - och tillochmed på golvet(!) - gör ju bara att mitt rum ser intellektuellt excentriskt ut. Och: Äh, bästa sättet att vaccinera sig mot alla världens skitåkommer är ju ändå att aldrig städa rummet, att andas mer damm än luft, att skita ner extra mycket så man har nåt att dammsuga upp.
Men jag ska verkligen försöka ändra. Lite småsaker. Lite grand i taget. Nu: koffeinet. Strax: Rummet, bränna skiva. Imorgon: Läxor & posta brev. Jag menar: jag har ju min 29-kronors minikalender. Det måste väl betyda någonting?
Egentligen borde jag bränna min minikalender. Elda upp den vid nästa givna tillfälle.

Ibland kliver jag in i (troligen) lyckliga stadier - det kan vara när jag absorberar & absorberas upp av musik, eller av bilder, sällan: av film - men även vissa filmsnuttar kan katalysera fram dem. Här är vad Peter rekommenderade mig för några veckor sedan. Vet inte om det tar fram lycka, men det tar kanske fram lugn, och kanske även leenden - men det är förstås bara för att jag är ensam. Det finns ju annars en klar barriär. Den som gör att jag har svårt att uppskatta småglin, till exempel. Men hade det bara varit jag och ungen, i en liten trästuga med öppen och aktiv kamin, och med snö på fönsterräckena, och ungen log mot mig - självklart hade även mitt hjärta luckrats upp, som vilken annan jävels som helst.

143.143 dagar kvar, sen kan jag glida längsmed asfalten, helt fri från bekymmer.

Nu är den alltså otillräcklig, bloggen. Allting är lite för otillräckligt.
Jag vill inte skriva nåt. Knappt prata. Önskar mig bara vara ifred, någonstans. Helst ute i Ersmark. Det är sommar. Sensommar. Jag har tagit mitt anti-histamin. Behagligt varmt, kring +20°C, och solen är uppe, och allting är bra. Och jag är helt ensam. Och MP3:n är laddad. (Hittade min borttappade MP3 idag. Den var under sängen. Se där!)
Jag har tänkt på sommaren ganska mycket nu. Några dagar i sträck. Hur fängslad man känner sig under vintern. Alltid tvingad att väga sträckor mot energi & värme. Kan jag verkligen gå dit bort? Utan att frysa ihjäl? Utan att det tar för lång tid, blir för mörkt - utan att jag blir för trött?
På sommaren behöver man inte överväga någonting. Då tar man sin kappa och ropar hej till brorsan innan man drar på sig tofflorna och svoschar iväg på cykeln, ytterdörren lämnad öppen. Trampa, trampa, trampa. Ingenting är jobbigt på sommaren. Om man känner att det drar lite för mycket energi, om man känner hur man blir lite för varm; hur svettpärlorna börjar forma sig vid hårfästet - då bara släpper man dem, pedalerna, och glider utmed asfalten.
Att glida utmed asfalten. Där koncentrerades mina viljor. Jag bara saknar det så jävla mycket. När jag bläddrar bland mina sommarbilder. Fan vad jag saknar sommaren. Så sjukt mycket. Och fan vad ointressant det är att läsa om, men fan vad sant det är att skriva om.
Kan inte någon bara skriva: Det är lugnt isak. Sommarn är runt hörnet.
Jag känner inte av den.
Och jag vill inte gå i skolan. Fy fan för skolan. Fy fan.

124.Alla ska få veta vad Isak gjorde, lediga torsdagen 27/11/2008.

En fantastisk dag. Avslappnad som få. Precis som gårdagen. Gårdagen var den bästa skoldagen på alltför länge. Just eftersom jag hade koncentrationen. Sedan hur gårdagen fortsatt var, brahetsmässigt, det är ju mindre relaterat. Men just att skolan kändes okej, det var välbehövt.
Sanningsenligt så är det ju förstås inte skolan som känns okej; det är inte skolmiljön som känns okej. Nej, snarare studerandet - själva rörelsen: att studera.
Projektarbetet, PA, till exempel; Att det börjar ta form känns enormt tillfredsställande för mig. PA har varit så formlöst, så formlöst, så hopplöst lönlöst länge nu. Jag stannade kvar tills halv fem med PA:t igår. Bara jag & Sten & David. Nästa gång ska jag dokumentera, jag har velat dokumentera det hela tiden. Länge har jag tänkt att det ska bli ett nytt uppslag, i stil med episka sj., men jag har alltså inte riktigt haft kontroll nog. Över mig själv, över fotograferandet. Över projektarbetet.
Nu är kontrollen där, iallafall. Isak utlyser och utlovar en uppföljning. Precis som han lovar lite vad du vill. Kamera har han (nästan) ingen, men han fotar sig framåt ändå - ett steg i taget.

Bilden ovan illustrerar en hungrig, trött & förirrad artonåring. Magasinerad 5 meter under luften. Men det var inte alltför illa där. Han garanterar. Den spasmiska delen av Isak (den del som var ursprunget till o/ökända Veckans Impuls; den del som är upphovsdel åt allting som har med frustration att göra), njöt faktiskt av att vandra runt i dammet och klicka på små knappar för att flytta stora hyllor; Vrida stora vred för att få väggar att gnisslande maka på sig. Liksom hur ni har gissat befinner han sig förstås på UB.
Det hela gjorde mig rätt så lyrisk och svävande. Lite, å, vad ska vi säga; centralstimulerad-isch. Och det är verkligen härligt. Jag fann tre böcker relaterade till mitt PA, relaterade till kinetin/kininer/cytokininer etc. Men all den litteratur som finns där: Det är fan gränslöst. Ändlöst, ofantligt, massivt. Jag vill dit imorrn igen. Igen, igen! Jag tror jag ska fara dit imorrn. Vänta, vänta; Morgondagens schema utlovas nedan!

Efter UB begav jag mig snabbt över till Medicinska, mest för att jag är inne i ett enormt faktasugrus just nu, i dagarna. (Såhär är det ju: Jag har ju suttit hemma och studerat substansers kemiska strukturer i otaligt antal timmar. Och receptorer hit och block dit och bla bla bla - alla lediga stunder typ. Det springer ur wiki, men sen förökar sig källorna till alla möjliga. Jag vill förklara mer vad det är jag läser, hur mycket jag läser, varför, när, hur ingående, vad det leder till, vad jag vill det ska leda till et cetera - men om ni är mig närstående kan ni kanske gissa. Jag tänker varken dementera eller bekräfta era gissningar. Är ni mig obekanta kan ni förstås också gissa, men ni vet... det leder ingenvart.)
Hursomhelst så stegade jag uppför trappan till MED, gick in genom dörren och så tjöt larmet. Det hela var ju småroligt - ironin: Att larmet tjuter när man går in i biblioteket! Ha. ha. ha. Men iaf: Jag bara ryckte på axlarna och kanske lyfte armarna lite (= småkyligt). Snurrade ett halvt varv och kollade ganska obrytt (= coolt) på alla studenter som vridit huvudena åt mig. Men jag var avspänd när det hände, alltså. Väldigt avspänd (= cool). Gick fram till disken, därefter, och 'larmade av' böckerna jag lånat på UB. MED var inte lika roligt som UB, men så gick jag heller aldrig ner i magasinet. Det blir nog nästa gång. Det blir nog kanske

Imorgon är planen som följer: Skola 08:35 (eller...? typ... nåt sånt), till och med 13:00, ungefär. Däremellan ryms Fysik B & VI-timme & Filosofi A - där jag troligen inte kommer att delta i något seminarium - och så en lunch. 13:00 är jag skriven hos SYO-konsulenten, vår. Tanken är att diskutera huruvida det finns någon möjlighet för mig att kanske slippa Mat till vardag och fest, mot ersättning av någon mer givande kurs. Jag har inga större förhoppningar om luckor i schemat, men försöka kan man ju alltid.
Sen är det ju modevisning med, bland andra, SG:s kläder. (SL sköter musiken, så var extra kritiska; speja med helspända öron. Känner ni för att klaga på henne så tveka inte. Bloggen är ett utmärkt mål om det skulle va nåt.) Men jag vet inte alls när det är, och egentligen är jag ju heller inte speciellt intresserad.
Nåväl, därefter har jag tänkt besöka den alltjämt flyktiga Arbetsförmedlingen (fast vem är egentligen flyktigast? Byggnaden eller jag?). Det har jag tänkt göra väldigt länge (det också), men nu ska jag verkligen försöka. Om det ger något? Det får väl morgondagen utvisa. Döm mig då.
Och så vidare. Jag har tappat flow:et jag hade där för en timma sedan, (inlägget påbörjades 19:08), så, istället för att försöka mekaniskt mata vidare bara för att fylla ut och avsluta snyggt, väljer jag att bara kort och gott rulla igen dagens inlägg, tacka för mig, be om en uppskattande kommentar eller två - bara för att jag håller det här aset vid liv. Jag är veckans adrenalin i hjärtsäcken. Elchocken mellan medvetslösheten.
En shout out till SG, vars tidningsstripp underhöll liket.
Hörs.

112.Hjälp, mitt lov har försvunnit...

Jaha?! Och vartfan tog lovet vägen?! Sitter här glömmer, muttrar och fördömer. En ensam vecka är ingenting för mig. Jag hann inte med dem. Alla planer jag hade. Jag misslyckades totalt. Fatalt. Av allt jag ville var det kanske 30% som gick rätt.
Ikväll har jag iallafall suttit lite grand med kemin. Att sitta lite med kemin är långt mycket otrevligare än det låter. Stundom försöker jag göra atmosfären trevligare än vad den är. Försöker 'myrra upp' stämningen lite. Genom att medhava lite té och några mackor upp till datorn. Genom att byta bakgrundsbild på skärmen. Genom att tända lilla bordslampan och kanske släcka i taket. Genom att slänga på en skön låt i bakgrunden. Genom att klicka ner Word-fönstret och klicka upp Harpan. Genom att ha gjort sig förtjänt av en inledarpaus med lite highaction cardshuffling till rockmusik. Genom att spara det tomma Word-dokumentet under ett bra låtande namn, i rätt mapp och samtidigt justera anteckningshögen så den ligger lite rakare bredvid mig, så att åtkomst blir förenklad när jag väl återupptar mitt studerande efter inledarpausen. Ganska ofta försöker jag tillslut göra stämningen trevligast genom att - kring 02-03 nån gång - sluta spela Zsnes och se lite på tv medans jag bortar tänderna, innan jag går och lägger mig för att återuppta mitt studerande dagen därpå. Ibland justerar jag högen ifall den oorganiserat sig under något comboslag i typ Street Fighter.
Jag känner mig så jävla taggad på att blogga, ska ni veta. Sporrens skärpa vässas ytterligare när man läser att senaste inlägget under Livet Är Enkelt gjorts för 1 vecka sedan. Måste ta igen. Vill ta igen. Men begränsningen i att jag inte har internet på mitt rum gör ju att jag inte kan fortsätta inlägget. Men jag lovar att jag fan ska återuppväcka nåt. Och äre dåligt ska jag fan släcka det igen. Liksom hur jag ska släcka mig själv alldeles nu. Imorgon återtändning. Kul att träffa folk igen. Måttligt kul. Det är ju inte som att jag har glömt er eller nåt. Men måttligt! Godnatt.

111.'Cause I'm Sick Inside.

Ja, vafan. Jag får väl ta och göra min röst hörd då. Det är ju fan ingen annan som gör det. Va?! Typ... typ Ida. Ida! Hon är ju på andra sidan jordklotet ju! Men det är props. Kanske är det värsta snarare att storbloggarens dräkt nu istället, alltmer ofta, börjar klä Sara Larssonnnn + Sällskap.
Vad har jag gjort för roligt då. Under den här...... saliga..... eran. Lovet. Ja, nej, jag har ju alltså varit ganska jävla borta - och, som vanligt menar jag alltså; psykiskt. Jag har nån viral infektion. Jourhavande läkare drop:ade ord som enterovirus och de är ju besvärliga. Och ur enterovirus härleder jag väl hjärnhinneinflammationsrelaterat som mest troligt. Fast det är ju förstås typ... måttligt. Och jag vill ju bara gnälla. Idag, (onsdag?), så är det ganska okej. Inte jättemycket huvudvärk - ifs ASA:ad - och inte speciellt mycket muskelvärk. Söndags däremot, söndags. Kan man namedrop:a nån rolig moz-rad här...? Tur att inte everyday är som sunday. Jag vet: Det blir definitivt en VEM FAN BRYR SIG OM STRUKTUR.-tag på det här.
Men det är alltså min anledning.
Till att jag inte bloggar.
Till att jag inte hänger med er.
Till att jag inte svarar viktiga personer.
Till att jag inte svarar på viktiga personers frågor... konstateranden...
Jag ber om ursäkt, för allt. Hoppas allt löser sig snart. En pessimistisk Isak känner sig dock inte jättesäker på att han kommer storma skolan på måndag. Han är fan lite tveksam. Det är han fan.
Fan, fan, fan.

106.Kräftan i bloggosfären.

Nu har den växt sig stor, Kräftan. Visst hade vi det på känn? Jag hade det på känn.
Alla springer ur nåt. Man utvecklar sig. Vissa går dagis, andra efterblir. Alla samlas de i årskurs 1. De följs åt genom lågstadiet, kanske följs de även genom mellanstadiet. Många separeras vid högstadiet. Statistiskt är det ungefär här man börjar profilera sig på riktigt - tonåringen finner sig själv. Förstås är det löjeväckande, då en person utvecklas, finner & profilerar sig varje dag, på ett nytt sätt; livet igenom. Ingen vandrar omkring som ett tomt spöke i 13 år, för att sedan hyperexpandera när betygen pressas mot bröstkorgen. Vissa driver runt tills årskurs 9, slutstadiet. Sedan är man officiellt fri - sedan är man inofficiellt ändå kvarhållen för ytterligare tre års utveckling. Man väljer gymnasium. Första valet, största kvalet? Vidare profilering. Vissa saknar stimulans, vissa trycker vidare.
Man kanske läser sig vidare på samhällsvetenskapligt håll - blir samhällsvetare & filosof. Förkastar allt och motpolariserar sig till rektor.
Man kanske istället blir matematik- & fysiklärare. Kanske sedan utvecklar sig till Teknik-College-lärare.
Man kanske börjar blogga på en liten skitblogg. Går till en större, en kollektivblogg.
Man kanske slutar sina dar som solist iallafall.
Man kanske slutar sina dar som en förgrening, med modern sakta döendes ifrån en; när en själv skjuter nya skott där modern en gång frodades.
Man kanske ändå behåller en stärkelseledare med i spelet, kräftan till trots.

099.Nollnittinio blir en besvikelse, när det egentligen, (tvärtom), borde bygga upp maxiförväntningar inför ettnollnollan!

Hallå. Kort notis nu. Kortis. Är alldeles fruktansvärt trött idag. Vi gissar: små förkylningsanrop, (sen i fredags typ) + enorma cykelturer (till och från, hit och dit) med aptung (troligen ganska korrekt, faktiskt) ryggsäck + handbollen imorse + asdryg filosofi^* + kemiprovet imorrn.
(^*Kom igen då, PC. Jag utmanar dig. Skriv en rad.)

Vill först hastigt klaga lite på den halvnya app:en QUOTATION OF THE DAY. Som upphovsman till erkända DAGENS CITAT känner jag mig förstås aningen förnärmad, för att inte säga påhoppad, av utspelet att introducera den (i fullgod tystnad = smyga in den), utan diskussion. Men visst. Det är väl så vi gör saker.
How we do.
Jag välkomnar konkurrens.
Dagens citat var ju dock Sverkers soptunna på direkten:

If a man does not keep pace with his companions, perhaps it is because he hears a different drummer. Let him step to the music which he hears, however measured or far away.

Henry David Thoreau (1817-1862)

Ba: va?! Uhh: Nej?! Det kan jag lova er, vänner, att det kommer då akkurat icke tillåtas i SICK06:s studiecirkel, inte. Då får ni minsann ha hörlurar och volym 0db om ni ska stray:a offroad i notlandskapet. Eller en ljudisolerad kapsel kring er kropp. Bubbel-boy:a er.

Det andra jag tänkte skriva om var bara en ännu kortare notis. Hittade något... tyckte det var lite kul. Kul att se människans uppfinningsrikedom. Ännu kuligare när det gäller Thomas. Hittade den i bildspelet här på bloggen. Är det en kult, det här? Nåt man missat? Sleevefejsande? Borde hitta bättre namn, bara. Sen är det nog bara skyarna som begränsar.

http://www.sleeveface.com/?p=108
http://www.flickr.com/photos/gunnarb/2870008137/

098.Det tomma i er fylls.

Ja. Jag har mer att skriva. Ville bara inte dra ihop det till ett megainlägg igen. Ibland kan man inte korta av, men när det går - när man bara, vilt och vilset, sitter och hamrar tangenter - då kan man ju testa och se var allt hamnar. Slänga in ett lättsmält citat däremellan.
Jag har nästan börjat renskriva fysiken. Läste lite kemi, dessutom... det blev ur kapitel 22. Kommer inte ihåg vad det andra kapitlet var. Jag har ju skrivit ner det nånstans... det var ett tal under 22... skulle tippa 18. Det får bli morgondagen.
Jag är ledsen för att jag skrivit så jävla lite här. Det är nästan så att man kunde tro att det för Isak har varit maj (historiskt känd krismånad...). Nästan alltid finns det ju något att skriva om, men det är två parter som måste förenas för att ett inlägg ska bli till. Den ena är alltså materialet. Stoffet. Men det finns som sagt alltid där, svävandes. Det gäller bara att ta ner det. Den andra är känslan. Har man inte rätt känsla så spelar det ingen roll hur bra ens material än är. Världen scoop kan du ha inom dig - har du inte känsla nog att få ner det på rätt sätt så blir det bara ett tråkigt inlägg. Helt intresselöst kan det bli och plötsligt eggar bara bloggen fram aggressioner. Vilket ju inte alls är dess originella syfte. Känslan har inte infunnit sig. (nej... inte riktigt.)

Det jag egentligen har tänkt introducera här, imed detta inlägg, är den allra fräschaste omröstningen. För visst har det känts lite ihåligt inom er, när inga radio-knappar eller diagram mött bloggtörstande ögon sedan Dig hatar jag mest lades ned? Det har varit mitt fulla intryck, i varje fall.
Samma regler, nytt spörsmål, nya alternativ.
Nu vänder vi på steken, för rättvisans skull. På ett snällare vis, tyvärr, men det går att bränna rejält ändå.

Bästa bloggaren!
Kandidaterna är:



1.Björklund, Maja
2.Yours truly
3.Forsberg, Anna
4.Gustaf(v?)sson, Simon
5.Westerberg, Macci
6.Ingen av de här jävla nollorna.

Gratulerar. Ingen annan har kvalificerat sig in i tävlingen.
Klagomål? Ingen bryr sig.

Jag hade tänkt skriva nåt annat också, men eftersom det tog mig typ 500 timmar att hitta lämpliga bilder så skiter jag i att göra det.
Trevlig votering, nu. Själv ska jag väl käka nåt, se på TV [!: Hype 22:55, SVT2], och sen driva in i dvala tills typ... imorrn. Vad säger ni? Rep imorrn? Jag är på, förutsatt att jag känner mig mer kry. Vad säger ni? Yrar puckot?
Whats that commentary that box for.

087.Redogörelser & Isaks Försvarstal.

Vet ni vad jag sitter och tänker hela tiden, här; när jag läser alla dessa inlägg ni skrivit?
Nej, det är inte lätt att vara telepatisk. Det är fantame inte enkelt.
Jag tänker på lite olika saker.

När jag läser Marcus' Epos - som nu har hållit på i vadå... en 6-7 eoner? - så försöker jag givetvis att analysera det. Inte hängivet nog, tyvärr. Det är extra svårt att ge sig hän nu, såhär sent på kvällen, med så pass många inlägg att traggla sig igenom.
Vissa stunder tycker jag mig se riktigt storslaget skrivande... tycker mig läsa något som faktiskt skulle kunna vara ett seriöst diskussionsinlägg. Om någonting. Osagt.
Sen avbryts det, förstås, av nån båt eller att nån "trycker på mute" eller "paus" eller "text-tv" eller vad fan han nu hittar på.
Och såhär i halvtid så är jag väl negativt inställd 87%, och positivt inställd de resterande 13%. Det positiva har sitt ursprung i hur det han skrivit faktiskt, kanske, möjligen skulle kunna ha någon substans om man fick för sig att slå samman alla kapitel. Tänk om det är så? Att han organiserat allt så väl. Att allting är så fantastiskt detaljerat och, som flum iscensatt, att man först inte ser det - men att det i slutändan, egentligen är någonting av betydelse.
Det skulle verkligen vara roligt om det var så, Marcus.

Jag tänker även på hur bloggen verkligen sprudlar av energi. Marcus, det är förstås till stor del din förtjänst med ditt matande - men även halojsanplojsansimon, läxanna, musikmaja & singularitetandreas bidrar ju effektivt. På sina sätt.
Augusti, en månad på 31 dagar, kom till att rymma 112 inlägg.
Den tio dagar unga september är redan uppe i 36st.

Snittar vi är det faktiskt väldigt, väldigt jämt.
Start > Kör... > calc säger mig att
snittantalet inlägg/dag i augusti då var: ~3,613st
snittantalet inlägg/dag i september är: 3,6st

Med andra ord är bloggen på höjden av sin effektivitetskurva. Sitt verkliga kulmen. (nej, inte nödvändigtvis, men...)
Och detta, min frånvaro till trots.

Tråkigt nog är det ju ingenting som inspirerar mig att hålla på och blogga här.
Ett underskott sätter sig som en nagel i valfri slemhinna - blir till ett sporrningsmoment. Emedan ett högt tempo inte gör annat än bevisar mina eventuella inläggs överflöd.
Att "slå rekord" är inte heller någonting som lockar överdrivet mycket.
Det har väl förvisso aldrig lockat någon annan än Simon, någon annan gång än i slutet av augusti ändå. Men iallafall.

Och som sjukling sjunker motivationen ytterligare.
Kanhända att jag rekylerar vid tillfrisknad - men ha inga förväntningar; sätt inga mål.

Jag hann inte med mycket av vad jag hade tänkt hinna med att avverka idag.
Det viktigaste, kanske - men långtifrån allt.

Mitt rum har inte städats på 2 månader.
"Projektarbete! Bli immun mot allt!"
Till mitt försvar är det jävligt svårt att dammsuga skyffet när det ligger en massa gogos på golvet.

Obs: Teoretiskt rum.

085.Trevlig Helg.

Nej, hur skulle man kunna ta bort ledstången?
Va?
Ledstången - man hör ju att det är det enda av alternativen med potential. Det enda som hjälper en hålla sig uppe.
Hunden bara nosar och gnäller...
Katten bara stryker sig och fräser...
Musen kan inte hjälpa en mer än som fallbas. Som matta. Nedslagsmatta.
Whereas ledstången leder en framåt, håller en uppe.

Inte sagt att ledstången inte kan vara förrädisk. Säg, vem vet egentligen vart den kan komma att leda en? Den kanske leder en rakt in i fördärvet. Kanske leder en inåt och inåt. Djupare inåt.
Och så plötsligt: Ett slut.
Och så står man där man står. I pyramiden. I labyrinten. Kanske.

Men den är ju outvecklad, ledstången. Även om den "försöker vara förrädisk och slug" så förlorar den den absoluta majoriteten av alla mordförsök den ger sig på.
Eftersom människan oftast bara följer ledstången åt andra hållet... ut igen....
Men vi får väl se. Vad evolutionen kan slänga ihop. Ledstängsmässigt.

Hursomhelst så tar jag en paus.
Det är ett lite stressat inlägg. Hinner inte korra inlägget...

Men jag vill framföra en shout out till mina peeps på ålidhem.
Så får vi se... om du får spö nu, Simon.
Om vi får någon rolig historia på måndag.

//ert flum i etern: Ife

084.Problemlösning. [guide]

Hav inga förväntningar nu.
Det här är bara ett sådant där mellaninlägg. Andetagsinlägg.
Mellan det jag egentligen har att säga.
Blablablablalbalbballbalba - politik - balballbalbalbla - idioti - blabllbalbalba - idioti -
*huuuuuuu*andetag*uh...*
balabllbalbalbal - gnäll - bbalblalbalbal - kommentera mera! - blablablbalba - skitinlägg - etc

Men det hela är alltså väldigt simpelt.
Hur man ställer om sin publikationstid.
Förstora bilderna (if nödvändigt.) nedan så förstår ni säkert.
--> Klicka på Alternativ för inlägg
--> Alternativ ges... notera: Inläggets datum och tid
--> Ändra inläggets datum och tid vid behov.
--> Slipp allt bortförklarande, all negativism.

081.Allt Som Är Fel Med Min Cykel

1.*************************************************************
För ett par år sedan växte jag ur min cykel. Den var blå, men framför allt: stabil.
Det kan ha krånglat en del med lite småsaker... det är väl sanningen, men på det stora hela var det hela på det torra. Med det mesta. Brorsan fick ärva vraket, såatt... Det spelade väl inte så stor roll om det fanns nå små skavanker.
Men givetvis behöver man sig ett substitut. Varpå jag & far for till InterSport, Ersboda. En stor affär redan då, en ännu större nu. Köpte oss en cykel. En gul.
Gul. Redan här borde man ha anat onåd. Ni ser det: Blå -> Gul. De är ju motsatser. Ack, en sån enfaldighet. Givetvis skulle det gå utför.
Hade det varit 90% bra & 10% dåligt med den första upplagan, så givetvis; givetvis skulle rollerna bli ombytta i den andra. I den reviderade.
Fel:
1. Handbroms fram fungerar ej [utnött gummi; går troligen att spänna till funktion]
2. Handbroms bak fungerar ej [utnött gummi; går troligen att spänna till funktion]
3. Plastskiva, (skydd för/mot främre kugghjul), partiellt avslagen. Går ej att fixa. Nu delvis avsågad & tillfilad, dock fortfarande ett problem. Enda utväg: nytt skydd.
4. Liten metallbit vars uppgift är att styra kedjan in på rätt växel/kugghjul avbruten. Går att fixa. Gör nu såatt övre lägena (sex högsta växlarna), är obrukbara. Om försök: Kedjehopp.
5. Cykelstöd avbrutet. Anledning okänd. Metallen tycks bara ha eroderat sönder... märkte en spricka, men då var det ju försent... taffligt arbete av kineserna.
6. Liten plastbit saknas... till för att hålla pakethållarstängerna på rätt plats... oviktigt, men så söker jag ju också fel för att få mer av ert medlidande.

3. kompletterande bild.

5. Kompletterande bild.

4? Kompletterande bild?
Uppvisar annars, oavsett, ytterligare ett mindre fel... lös stålvajer...
okänd funktion.

Ber om ursäkt för allt felfokuserande.
Det är inte min kamera.
Bara ett tamt, okontrollerbart halvfabrikat.
Jag vill inte kunna fokusera.

2.*****************************************************************
Helt orelaterat är i detta sammanhanget min nu kommande text om poll:en.

"Hur känns ditt stundande projektarbete?"

	Bra, jag är klar!
	Har en bra ide
	Åt skogen
	Vem är jag?

[obs! det går att rösta även här! eller iaf. fylla i en radioknapp. varsågod. klicka fritt.]

Jag röstade precis Vem är jag? eftersom jag tolkade som ett påstående gjort under psykotiskt tillstånd, framhävt av enorm oro & osäkerhet, till följd av sina taffliga tankar man ombedjats omsätta till verklighet. Alltså som det absolut värsta alternativet. Jo, Åt skogen fanns där som kapabel kandidat, men eftersom ett eller flera utropstecken utelämnats [ex. ej: Åt skogen!!], så blir det ett mer sunt Åt skogen - eller... lite dystert men accepterande Åt skogen - som man ges tillfälle att välja.
typ: "Ja. Det går åt skogen. jaha. jahapp. sådär. so what?"
Men det är ju inte där vi är, gott folk, det är ju inte där.
Vi krälar ju på golvet, gott folk. Vi krälar ju i stoft. Väser ur oss luften till tårar.
Väser ur oss luften. Väter ner golvet, tröjorna, byxorna. Skrattar åt varandra; åt de andra. Harklar oss & hackar upp oss. Stakar oss & andnödgar. Och taket smälter & golvet suger.
Och vem är jag.
Vem... vad...

075.Google Analytics (25/7 - 24/8) + 300 inlägg!

618 visits came from 20 countries/territories
& the sick06 bloggers have now made 300 inlägg!

Ännu ett avsnitt av Google Analytics.
Jag skulle kunna lägga upp ett roligare inlägg, men man behöver lite statistik, för att balansera tillvaron. Om man bara satt i skogen och åt blåbär, timma ut och timma in, år efter år - ja, se då skulle inte blåbären smaka lika gott, kanske.
Här på SIC06A:s klassblogg smakar blåbären alltid jättegott.

Nu kommer alltså ett lingon.

Tillåt mig leda er genom kartans grönska:
Från vår klimatmässiga enäggstvilling Kanada har vi fått 2 besökare.
Från västvärldens svarte får / all ondskas ursprung: USA har vi 8 besökare.
Allas vår personliga favorit - den ockulta knarkpassagen Mexico: 1 besökare.
Dessutom har vi fått besök av 2 brassar & 1 argentinare.

Men just Amerika har ju redan varit en trogen besökare, häri ligger inte det exalterande - vår nya (men givetvis; väl bekante), följeslagare Europa lägger näsan i blöt och skalar av internet efter dess kronjuvel - blåbäret sick.

Vi börjar med öarna.
Systerdotter Bush [UK], bidrar med 11 besök.
Anarkisten Irland med ett.

Vidare: Portugal: 1, Spanien: 2, Frankrike: 2 [ida...], Schweiz: 1, Italien: 1, Holland: 1, Tjeckien: 1, Rumänien: 1.

Så kommer de nästan roligaste - de små länderna:

Konungariket Bahrain: 1 besökare (kan det kanske vara Hamad ibn Isa al-Khalifah själv som suttit och bloggspejat?)
Taiwan: 1 besökare.

Avslutningsvis:
Norge - 2 norrbaggar
Finland - 1 Carlos

Och så mastodonten; fantasten; fanatikern; bloggholisten; sjuklingen; den förvridne: Sverige - med sitt maffiga rekord på 577 besök.

Och tillåt mig då påminna om att detta bara gäller mellan perioden 25 juli - 24 augusti!

Tar vi sedan en titt på hur besökarna har hittat till sick06 så ser vi att hela dussinet har hittat hit via Sara Larssons blogg. Mannen, Myten och legenden. Det är härligt att se.

Sources	Visits	% visits
blogger.com (referral)	381	61.65%
(direct) ((none))	138	22.33%
google (organic)	46	7.44%
images.google.se (referral)	18	2.91%
saralarssonn.blogg.se (referral)	12	1.94%

Är det så att du vill njuta vidare av lite statistik så går det givetvis bra att via ditt sick06-konto ta dig in på Google Analytics.
Där kan man nästan sitta hela dan.

http://www.google.com/analytics/

040.Google Analytics

IlSKAn sluter vapenvila med er.
Jag vill istället koncentrera era blickar på följande:

Vi har hyfsat nyligen fått besök, här på SICK06, av

SVERIGE:
25 st Stockholmare
1 st Huddingebo
∞ st Umebor

USA:
1 st Alabama
1 st California
1 st Minnesota
1 st South Dakota
1 st Utah

Det ni. Men nej: Det slutar inte här! Vi har även:

Indien:
1 st Chandigarh

Våra läsare.

Det hela är ju ganska otroligt, verkligen.
Tyvärr. Synd för dem.
Sorry for you.
This i Swedish website.
We speak Swedish weblanguage.
You looking for other weblanguage?
Hey, check out:

http://sic06.blogspot.com/

......

039.Kommentera!

Kommentera, för helvete, kommentera.
Allting bygger på kommentarer!
Hela vår civilisation - om jag ska vara banal, basal och... jobbig - bygger på kommenterande.

Kommentarer är det som håller oss borta ifrån att leka döva eller asdumma och hamra på trästockar eller vifta med grenar för att göra oss förstådda.
Ser ni inte vikten av kommentarerna?!
Ser ni den inte?!"?!

Man måste kommentera.
Det står i klausulen.
Det ingår i rättigheterna till lösenord och användarnamn.
Utan kommentarerna finns det inget liv.

Utan kommentarerna blir det här bara en liten ruta i universum - ganska ointressant.
Som att kasta en smällare in i ett klassrum, för att sedan leta efter reaktionen och inte få någon.
Som att spotta på gatan, i Kina - och sedan se polismannen gå förbi; oberörd.
Som att ge en säck med pengar till sin bästis för att återgäldas med ett käftslag.

Lite så är det.
Att blogga utan respons.

//Isak

025.Google Analytics (29/5 - 28/6)

http://www.freewebs.com/isakslager/A.1.%20sick06.blogspot.com%20%5B20080529-20080628%5D.pdf

Bland det roligaste har vi statistiken på sida 2:

Mozilla Firefox - 33 visits
Internet Explorer - 11 visits

Men ännu bättre blir det ju faktiskt på sida 3!
Kolla, kolla, kolla:

Sources:
saralarssonn.blogg.se (referral) - 1 visit

En inne på Saras blogg gick till sics! Fantastiskt.
Vad god PR kan göra för en.

Roligare inlägg senare idag... maybe.

018.Bloggen [1]

Nu när jag ändå har nästintill fullmakt över den här sajten - fullmakt som Mugabe i Zimbabwe - så tänkte jag genomföra lite ytliga ändringar.

Maja: Du är välkommen att sabba du också.

Färgblandningen med text är väl ganska bra (vitt, ljusgrönt, ljusblått), men passar nog bäst till en svart bakgrund. Synd för texten att svärtan är problemet.

Nåväl... Det måste ju fan gå att få bloggen lite... vet inte... bättre.
Tänkte iaf. börja med att installera en besöksräknare.
Det blir Analytics: https://www.google.com/analytics/home/?et=reset&hl=en-US
Det är inte en allmän besöksräknare - sådana som brukar synas i... hörn - utan ett konto där man kan logga in och kolla upp statistiken. Logga in på länken med samma User/Pass som här på bloggen.

Det var dagens.
Måste göra nåt annat nu.
Jag lämnar er med ett sanningens ord:

Life is a sexually transmitted disease
and the mortality rate is one hundred percent.

//R. D. Laing

004.Sverige & Ryssland

20:45 drar det igång.
Det är dagordningen.
Det är det enda viktiga idag.
Det enda.

De har några miljoner tittare och några tusen i klacken.
Fullsatta läktare spelar de inför.
Annat är det på SIC06A:s klassblogg. Men det gnäller vi inte för, vi här på redaktion. Vi här. Vi.
Inte alls, snarare tar vi det som en motivation att skriva inför döva ögon; propagera inför stenhårda ideal.
Fullsatta läktare spelar också vi inför. Tack går ut till Bredbandsbolaget, Skype, ComHem och dylika. Hela internet har vi att förtrolla. Tack går även ut till FRA. Vår kanske allra mest trogne läsare; Se, nog fick vi plats att omnämna dig här ännu en gång!

//Redaktionen Vi.

märk utelämnandet av frågetecken.