.

17 dagar senare: jag skulle fortfarande kunna blogga.

På senare tid har det blivit alltför uppenbart vilket jävla hyckleri min bloggning är. Ända sedan februari: hyckleri. Nu mer än någonsin. Just detta ögonblick... Men kanske är det dags för hyckleri igen? Kanske har det blivit lite mycket ärlighet på sistone? Fast jag har delvis uppskattat den, ärligheten. Och att inte hyckla. Men det handlar inte bara om mig.

Apropå symbolik: när jag var mindre brukade jag se symbolik i allt. I placeringen av olika människor inom en grupp, i formen av en stapel av olika föremål, i längden en sten rullar då jag sparkar på den allt vad jag har. Allt berättade något om mig; om mitt liv; om människorna i mitt liv. Jag hatade det. Men jag tror att jag växte ifrån det. För någon månad sedan - strax efter min artonde födelsedag - revs lekparken utanför mitt hus ned, av kommunen. Det första jag tänkte var att det var ett jävla sätt att informera mig om att min barndom är över. Det störde mig att de var tvungna att göra det så väldigt konkret. Och det är så väldigt irrationellt tänkande, jag är mer medveten om det än någon annan. Jag har alltid varit medveten om det. Tanken gjorde mig i alla fall förvånad, eftersom jag trodde att jag hade lagt det tankesättet bakom mig. Fast kanske är det bara minnet som krånglar.

För ungefär en vecka sedan började de att bygga upp en ny, större och bättre lekpark utanför mitt hus. Vad innebär det??