.

Ordningen av låtarna från Kristian Anttilas album Innan bomberna på min iPod är inte rätt. Alltså: inte i ordningen från CD:n. Eller i bokstavsordning heller, faktiskt. Jag vet inte riktigt hur låtarna har hamnat som de har gjort. iTunes har jag ju annars hyllat mig andfådd över, angående kategorisering och dylikt. Säkerligen är det den mänskliga faktorn som varit framme och fuckat up allt bra i världen igen. Det är en av mina värsta faktorer all-time. Men det kan jag återkomma till någon annan gång.

Paul Weller var alltså den första låten imorse. I solen. Det gjorde inte så mycket att jag inte hade sovit särskilt många timmar. Eller att skiftledaren från McD ringde mig TVÅ gånger under de timmar jag faktiskt ändå sov. Eller hade kunnat sova – om inte skiftledaren från McD hade ringt och väckt mig TVÅ gånger, vill säga. I alla fall, i alla fall... Det gjorde inte så mycket. Efter Paul Weller kommer Precis som dig, och efter den kommer Sockerläpp. Man blir alltid så glad då. Av någon outgrundlig anledning är volymen på just den låten typ tre gånger högre än på de andra, så även ifall man inte har haft särskilt hög volym initiellt, när man startade iPoden, så blir den jävligt hög nu. Det bara exploderar i öronen. Iiiiiiiiexploderar. Och det gör väl ont, men det gör bara gott.

Jag har kvar godis från i fredags. Och från då pappa kom hem från USA. Igår fick jag mer godis. Jag tror dessutom att jag har en 200g-chokladkaka i kylskåpet. Den kan vara någon annans, men jag tror att den är min. VAD ÄR GREJEN??? Liksom. Ibland försöker jag äta lite, men jag hinner inte. Funderar på någon slags utlottning av något slag. Eller en tävling. Tävlingar kan ju vara roliga. Så länge de inte är OS-grenar.

Sov försiktigt, hej.