sj.

Den sista delen. Någonsin, skulle jag tro. Vemodigt, jag vet - ingen känner det tydligare än jag själv - men jag uppskattar även era känslor och reaktioner. Jag vill också tacka för alla brev, e-mail och kommentarer jag har fått. Ingen nämnd - ingen glömd. Eller vafan; Isak och... Anna. Tack.

Jag fick ett telefonsamtal från min handledare/chef idag. Hon sa att hon hade mottagit min fars mail med det bifogade Excel-dokumentet, och att hon förmodligen inte skulle behöva träffa mig något. Det känns ganska skönt.

Nu: bilder.

Ett genomsnittligt labb. Inga av de flaskor som syns på bilden är sådana som jag hade i uppgift att registrera. Eller jo; typ sex stycken - men det krävs ett tränat öga för att hitta dem. Varför inte skoja till det lite, och göra en tävling av det hela? Finn sex fel! Eller sex rätt. Eller något. Det är ju bara för er att spara bilden, paint:a in inringningar kring de flaskor ni tror att jag har registrerat, och sedan publicera era modifierade kopior. Lycka till.

Mitt arbetsbord med tillbehör. Stolen betraktade jag dock aldrig som min egen, eftersom jag bytte i varje rum. Ingen trygghet på stolfronten alltså; jag levde i en flyktig tillvaro.





Samma bord - annat rum. (Och således även en annan stol.)
Kemikalier och etiketter syns också, tillsammans med SR:s mediaspelare på dataskärmen.






Korridoren till Kemiförrådet. Personligen väcker bilden mycket ångest och obehag. Vad betyder den för dig?








Min vänsterhand fängslad i en plasthandske. Handskarna var ju ett rejält irritationsmoment, faktiskt. De fanns i många olika storlekar och färger, men ingen passade någonsin.





Nu kommer humorn. Denna varningsbild brukar alltså ofta förekomma utanför/inuti hissar och jag har sett den förut, men just den där lilla pratbubblan och dess innehåll fick mig alltid att le varje morgon på väg upp till våning fem. Den var mitt ljus. Den var mitt allt.







En till rolig grej i hissen! Hissen är rena rama komedicentralen! De finaste minnena från jobbet är just därifrån; ack så många gånger skratt har ekat mellan de väggarna!... Det är alltså tillägget "Gratis psykoterapeut" som är det roliga.







Den här lappen hängde på dörren till tjejernas toalett på våning sex. Jo, det är säkert; våning sex! Vem hade trott det? Annars har ju den våningen rätt dåligt rykte. Folk var i regel avogt inställd till den, och vissa vägrade att besöka den våningen över huvud taget! Jag hörde till och med berättelser i lunchrummet om folk som hade tagit hissen upp dit, men aldrig återvänt. Nu kan vi dock dementera alla negativa rykten och krossa alla fördomar.