Nedan tillhandahålles uppföljningen på föregående inlägg om Umedalens skulpturpark. Om ni trodde att ni hade blivit så förstummade som ni kunde bli; så fängslade och besatta som någonsin var möjligt, efter del 1 - då lär ni finna er förskräckta av den djupare förstummelse, fängslan och besittning som nu följer - ett äventyr är ett äventyr, är ett äventyr.
9.Konstnär: Jonas Kjellgren, 1998.
Hyllning till klassiska western filmer.
Det är vad det här grill-konst-verket är; skapad av Jonas Kjellgren, born in Gävle, Sweden 1962.
Vilket är fascinerande. Minst sagt fascinerande.
Att en person född 1962 ändå inte riktigt kan bemästra svenska språket nog mycket för att lära sig skriva ihop ord som western-filmer/westerfilmer.
Det är fascinerande, tycker jag.
Men han kanske bara ville vara amerikansk.
Titel: "The most lonesome story ever told".
10.Konstnär: Gunilla Samberg, 2008.
Nu, utan att vara ett dugg oseriöst, så lägger jag in konstverk 10. Av Gunilla Samberg. "Räddningsplats", heter det. Det är ett av få konstverk som jag gillade, alltså. Ett ur minoriteten. Egentligen gillade jag nog inte själva konstverket i sig - utan snarare dess tillskrivna text. Den finns återgiven i undre bilden; är det oläsligt så delgivs ju en större bild vid klickning.
Hon formulerade sig väl. Inget svammel. Inget onödigt svammel. Det fanns många exempel på sådant.
Konstnivå: ~7-8?
Sedan kom ett verk som jag gärna hade haft lite film eller iaf. foto på, men det bekom sig inte.
Tyvärr. Har ju ett backupfoto jag kan låta:
Det heter: "Dysfunctional Outdoor Gym". Skapat av Torgny Nilsson, 2004. Och, och, och det finns ju mycket roligt i det här. Tro mig. Kan beskriva idéerna, om de inte redan snappats upp genom namnet:
Pålarna längst till vänster går inte att lyfta - obrukbara.
De två understa metalstängerna, i olika höjd, roterar. Således blir det mycket svårt att använda sig av dem. Den översta är dock fixerad.
Två rep ser ut att hänga redo för klättring i ställningen längst till höger - men egentligen är det endast ett rep som cirkulerar inuti översta träpålen och under terassplanet på marken. Drar man i ett rep sjunker det, medan det andra viner uppåt.
Men, men, men - jag bemästrade det! Tog mig typ 10 min... krångligast på slutet.
Men det gick alltså att klättra i repen - om man höll i båda samtidigt, hävde sig uppåt. Och vad gäller stängerna så gick det iallafall att ta sig upp på den första, krypa över till andra och sedan hänga i den tredje, den fixerade - vilket alltså var slutmålet.
Pålarna gick ej att lyfta, nej, men vafan. Det var ju inte kul heller.
Den mest värdelösa jävla skit jag sett.
Jag vart så förbannad.
UTVAL AV 47 st KONSTVERK:
Fortsättningen.
Fortsättningen.
9.Konstnär: Jonas Kjellgren, 1998.
Hyllning till klassiska western filmer.Det är vad det här grill-konst-verket är; skapad av Jonas Kjellgren, born in Gävle, Sweden 1962.
Vilket är fascinerande. Minst sagt fascinerande.
Att en person född 1962 ändå inte riktigt kan bemästra svenska språket nog mycket för att lära sig skriva ihop ord som western-filmer/westerfilmer.
Det är fascinerande, tycker jag.
Men han kanske bara ville vara amerikansk.
Titel: "The most lonesome story ever told".
10.Konstnär: Gunilla Samberg, 2008.
Nu, utan att vara ett dugg oseriöst, så lägger jag in konstverk 10. Av Gunilla Samberg. "Räddningsplats", heter det. Det är ett av få konstverk som jag gillade, alltså. Ett ur minoriteten. Egentligen gillade jag nog inte själva konstverket i sig - utan snarare dess tillskrivna text. Den finns återgiven i undre bilden; är det oläsligt så delgivs ju en större bild vid klickning.
Hon formulerade sig väl. Inget svammel. Inget onödigt svammel. Det fanns många exempel på sådant.
Ett random hus.
Konstnivå: ~7-8?Tyvärr. Har ju ett backupfoto jag kan låta:
Det heter: "Dysfunctional Outdoor Gym". Skapat av Torgny Nilsson, 2004. Och, och, och det finns ju mycket roligt i det här. Tro mig. Kan beskriva idéerna, om de inte redan snappats upp genom namnet:
Pålarna längst till vänster går inte att lyfta - obrukbara.
De två understa metalstängerna, i olika höjd, roterar. Således blir det mycket svårt att använda sig av dem. Den översta är dock fixerad.
Två rep ser ut att hänga redo för klättring i ställningen längst till höger - men egentligen är det endast ett rep som cirkulerar inuti översta träpålen och under terassplanet på marken. Drar man i ett rep sjunker det, medan det andra viner uppåt.
Men, men, men - jag bemästrade det! Tog mig typ 10 min... krångligast på slutet.
Men det gick alltså att klättra i repen - om man höll i båda samtidigt, hävde sig uppåt. Och vad gäller stängerna så gick det iallafall att ta sig upp på den första, krypa över till andra och sedan hänga i den tredje, den fixerade - vilket alltså var slutmålet.
Pålarna gick ej att lyfta, nej, men vafan. Det var ju inte kul heller.
17.Kyrka, 2000.
Den mest värdelösa jävla skit jag sett.
Jag vart så förbannad.
SLUT, DEL 2.
4 kommentarer:
Det känns svårt att kommentera dessa inlägg ordentligt, men tycker du skall veta att vi uppskattar dem ändå.
Kan ju upprepa förra kommentarens fråga, som faktist inte var retorisk: Är det värt att fara dit?
mjääääää.
tveksamt.
nej.
men det finns roliga inslag.
har du en seg dag så är det värt.
har du bättre för dig, har du bättre för dig.
hehe personligen tycker jag du ska vara stolt över att ha klarat repen! det var lungt det som imponerade mest :D
mm... klarat.
Skicka en kommentar