Ida Sundberg

Hallå alla SIC-vänner !
Jag vill börja med att ursäkta mig för att ni inte har hört från mig tidigare. Skulle kunna komma med en lång rad förklaringar här, men det hela skulle kunna sammanfattas med att timing och känsla inte varit rätt. Någonstans i det svindlande arkivet av inlägg på klassbloggen så läste jag just ett inlägg skriven av någon som så fint beskrev just detta dilemma. Så kanske blir jag ursäktad?
På morgonen den 22 Augusti när jag lämnade svensk mark visste jag fortfarande inte vart jag skulle spendera de kommande trehundranånting dagarna. Det var en riktigt skum känsla. Men så helt plötsligt, när jag kollade av mina röstmeddelanden på mobilen när jag satt och väntade på planet till Paris så var det en röst som sa i mitt öra att min slutdestination skulle komma att bli Lille! Hej och hå, där vändes plötsligt min värld upp och ner!
När jag klev av tåget på tågstationen i Lille hade jag verkligen ingen aning om vad som skulle vänta mig. Det absolut enda jag visste var efternamnet på min värdfamilj. Kände mig lite aningens lost där jag satt på tåget…Fast det har ju sin charm att kasta sig ut i det okända…Kunde inte annat göra än att tänka att det fick bära eller brista. Och visst bar det. Christine och Thierry är kanske världens snällaste. Deras son är 26 år och bor i Paris och jag har en känsla av att de har saknat att ha ett barn i huset. Jag kunde inte blivit bättre mottagen.
Så här är jag nu, hos Madame och Monsieur Duflos, i ett parhus i Wavrin (som ligger 13 km från Lilles centrum och skulle kunna liknas vid typ ett församhälle till Lilles centrum). Varje morgon åker jag bil med Christine till skolan och varje morgon är det lika spännande att se om man kommer hinna i tid till skolan. Har aldrig tidigare i hela mitt liv behövt vänta i bilkö för att ta mig någonstans, men här är det ett faktum. Det är bara att vänja sig. Spänningsfaktorn i det hela ligger i att kl 8:15, prick, så låses grindarna till skolan. Synd för den som kommer sent. Förstår mig ännu inte på den franska skolan…
Och vad gällande skolan…Det är så långt ifrån allt jag är van vid att det liknar ingenting. Det första alla lärare började med när vi började terminen den 2 September var att dra alla regler. Inget prat, inga sena ankomster, läxor ska in i tid och skolmaterial ska införskaffas bums. Kanske sa de “hej på er allesammans” innan de började, men det är ytterst tveksamt. 15 min senare började de sin lektion. Pang på och inga krusiduller. Smålog for mig själv när jag tänkte på gamla goda draggen-uppstarter. Pontus som försöker luska ut vad alla har gjort under sommaren utan att lyckas så väl, och initiativ till kanot paddling och andra roligheter. Jag lovar, lärarna här skulle inte tro mig om jag berättade hur skoluppstarter i SIC06 går till. Det är ungefär så långt ifrån denna franska terminsstart som man kan komma. Inne i mitt hjärta slogs det ett extra slag for draggen.
Jag går alltså en linje som skulle kunna liknas vid samhälls med ekonomisk inriktning. Alltså ämnen som historia, matte, geografi, engelska, spanska (!), ekonomi, och filosofi. Historielektionerna går ut på att läraren dikterar, fras för fras, vad vi ska anteckna (just nu om följderna av andra världskriget). Vi skriver alltså typ en historiebok varje lektion. Helt sanslöst. Min taktik är att titta på min granna och kopiera för glatta livet, för fort går det också. Vad gällande filosofin så håller vi på att diskutera frågor som “vem är jag?” och olika teorier av de stora tänkarna. Önskar att jag kunde franska flytande, för det skulle behövas i detta ämne. Men mina klasskompisar försäkrar mig ständigt om att jag inte är den enda som inte förstår…
Skolan tar rätt mycket tid; 3 dagar i veckan går vi till kl 17 eller 18 + att vi går goa fina lördagsförmiddagar också. Vänner, njut av er helg! Saknar att sova långa två mornar i rad. För det faller sig så också att min familj har rätt sena vanor. Middagen inleds normalt mellan 21 och 22:00, och innan det hela är färdigt så är klockan mycket. Middagen = umgänge. Så fungerar det i Frankrike. Hemma är det ju mest något som man ska ha överstökat sa fort som möjligt. Här är det något näst intill heligt. Har ju alltid blivit lite smått hackad på för att jag tydligen har för vana att lägga mig tidigt. Wish you could see me now. Ni hade blivit stolta! (Jag nämner inga klockslag…)
Har annars så smått börjat komma in i den Franska vardagen, även om det fortfarande är lång väg kvar att vandra innan jag skulle kunna kalla mig van vid hela alltet. Kämpar på med franskan och är glad att Carolina inte är här och hör (eller snarare inte hör) alla mina konditionalis-böjningar. Det börjar visserligen flyta på och visst gör jag mig förstådd, men ibland känns det bara så himla hopplöst när jag tänker på grammatiken. Alltså kör jag på taktiken att inte tänka på grammatiken. Det kommer nog också så småningom, hoppas jag.
Jag tänker på er alla ofta, ofta, ofta och jag hoppas att ni har det bra. Vill ni så får ni väldigt gärna skriva till mig (använder min firstclass!) om alla era bus. Jag hoppas att ni mår bra och att ni tillsammans gör en ansträngning för att inte begå kollektivt självmord. Känner mig aningens maktlös nu när jag inte är på plats för att se till så att detta inte sker…Men jag hoppas och tror att ni klarar det tillsammans. Mer uppdatering kommer senare (fast bli inte oroliga om det dröjer, jag är verkligen inte snabb).
Jag saknar er alla mer än mycket och jag tänker på er varje dag. Ta hand om er!

http://skola.umea.se/Login/FAV1-00058AB2/I03AC3EFD?WasUnRead=1&DF0=1&DF1=0