111.'Cause I'm Sick Inside.

Ja, vafan. Jag får väl ta och göra min röst hörd då. Det är ju fan ingen annan som gör det. Va?! Typ... typ Ida. Ida! Hon är ju på andra sidan jordklotet ju! Men det är props. Kanske är det värsta snarare att storbloggarens dräkt nu istället, alltmer ofta, börjar klä Sara Larssonnnn + Sällskap.
Vad har jag gjort för roligt då. Under den här...... saliga..... eran. Lovet. Ja, nej, jag har ju alltså varit ganska jävla borta - och, som vanligt menar jag alltså; psykiskt. Jag har nån viral infektion. Jourhavande läkare drop:ade ord som enterovirus och de är ju besvärliga. Och ur enterovirus härleder jag väl hjärnhinneinflammationsrelaterat som mest troligt. Fast det är ju förstås typ... måttligt. Och jag vill ju bara gnälla. Idag, (onsdag?), så är det ganska okej. Inte jättemycket huvudvärk - ifs ASA:ad - och inte speciellt mycket muskelvärk. Söndags däremot, söndags. Kan man namedrop:a nån rolig moz-rad här...? Tur att inte everyday är som sunday. Jag vet: Det blir definitivt en VEM FAN BRYR SIG OM STRUKTUR.-tag på det här.
Men det är alltså min anledning.
Till att jag inte bloggar.
Till att jag inte hänger med er.
Till att jag inte svarar viktiga personer.
Till att jag inte svarar på viktiga personers frågor... konstateranden...
Jag ber om ursäkt, för allt. Hoppas allt löser sig snart. En pessimistisk Isak känner sig dock inte jättesäker på att han kommer storma skolan på måndag. Han är fan lite tveksam. Det är han fan.
Fan, fan, fan.

Ida Sundberg 2

Allra karaste !
Idag ar det mandag och jag sov 10 timmar i natt. Anledning: forsta dagen pa hostlovet. Jag var ute pa promenade idag har i Wavrin och har konstaterat att fransman inte har nan smak what so ever da det galler att haloween pynta. I fonstren hos vissa familjer har de alltsa hangt upp tecknade…bilder? Och dylikt pa haxor och spoken och pumpor som skriker och hej och ha. Tank er typ lekbitens haloween skyltning och applicera den sedan i ett privat hems fonster (jag vet ju inte hur lekbitens skyltning ser ut i ar, men jag kan ju tanka mig…). Nej tack.

Alltsa, forsta delen av tre ar avklarad har. Skolaret ar alltsa uppdelat i tre perioder har, tre perioder innan veckan da allt ska avgoras. Ni vet IB som har slutprov i slutet av trean? Har har man alltsa slutprov i slutet av sista aret i ALLA amnen. Och grejen ar att om man inte klarar dessa prov da blir det till att ga om sista aret. I min klass finns 4 pers som gar om (4 av 31…). Jeez. Tank er Fysik A slutprov i alla amnen under en vecka med pressen att man maste ga o mom man inte klarar det. Hemska tanke. Fast ligger man i under aret sa bor det inte vara nagra problem…

For ovrigt sa ar franska skolan ett kapitel for sig. Det ar sa langt ifran hemma som man kan komma. Matte lektionerna gar alltsa ut pa att min larare (som alltid har vit labbrock aven fast det mest kemiska att skydda sig mot i klassrummet ar den vita kritan hon haller i handen…) antingen sager at oss att gora en uppgift i boken (som hon sedan 5 min senare gar igenom steg for steg pa tavlan), eller sager at oss att ta fram vara anteckningsbocker for att skriva ner en ny formel. Men det ar inte precis Andreas-lara-sig-en-ny-formel-way…Jag ar ju van vid fa en lang genomgang som i slutet resulterar i en formel. Har hoppar man over genomgangen och gar pa formeln pang pa. Mitt hjarta holl pa att praktiskt taget BRISTA harom dagen da lararen smackade upp derivata formeln (den med f(a+h) grejs). Denna formel som vi tillbringat typ ett halvar a tt forsoka forsta varfor den ar som den ar och vad den tjanar till, ja, den gavs nu till min klass utan minsta bakgrunds forklaring. Skriv av och lar dig utantill sa ordnar det sig. Vad hander?! Jag minns forsta lektionen da vi borjade med dervatan. Jag var pa villovagar och kom just i slutet av lektionen. Oppnade dorren och mottes av en totalt fullklottrad vit tavla, med siffror och linjer och rott och gront och hej och ha. Och nere i hornet en liten fyrkant som ringade in formeln. Jag maste sett halvt panikslagen ut, for jag minns att Tove sa till mig “lugn Ida, du behover bara kunna den dar formeln nere i hornet”, men att Andreas da genast kontrade med “o nej! Vill man ha ett bra betyg sa maste man forsta det som ligger bakom!”. I Franska skolan behover man inte forsta det bakom. Har gar det ut pa att lara sig formeln utantill och sen kunna applicera den. Problemlosnings formagan ar det som att man glomt bort. Ja, det gjorde mig sorgsen dar jag satt vid min bank, att veta att ingen i detta klassrum (med r att stor sannorlig
khet) inte kommer forsta varfor derivatan fungerar som den fungerar. Inte shysst mot derivatan och inte shysst mot eleverna. Kan inte hjalpa mig, men det berorde mig djupt.

Och kann pa detta: ni vet ju att jag berattade att det ringer i borjan och slutet av varje lektion? En morgon for nagra dagar sen sa ringde det som vanligt for dagens forsta lektion och jag och en tjej i min klass var just pavag till lektionen. Hennes cykellas hade kranglat aningens, vilket fordrojde oss kanske 30 sek. Sa nar vi kommer till korridoren har alltsa alla redan gatt in i klassrummet, dorren ar dock fortfarande oppen och lararen sitter vid sin bank och har inte borjat lektionen. MEN, nar vi kommer i dorren sa sager hon at oss att vanda om. Vi har alltsa kommit for sent. Vad vi da var tvungna att gora da var att ga och soka upp en person som kunde skriva under en liten forseningslapp och sen komma tillbaka till lektionen, visa lappen for lararen och sen ga och satta oss. Sag mig, vad tjanar det till? Och ar det sa att man kommer t.ex 1 min for sent och hon stangt dorren och borjat tala, ja, da ar det bara att glomma att bli inslappt. Ratt ska vara ratt. Typ. Det ar alltsa farligt att leva pa marginaler…

Jag tanker pa er ofta dar hemma. Har forstatt att det borjar bli hyfsat kallt? Mormor skickade mig ett vykort harom dagen och skrev att det varit sno hos henne under natten, men att det sen smalt bort. Det kanns sa himla konstigt att det redan ar host hemma och till och med hostlov (for det ar val nu nar som helst?). Det kanns som att jag for nyss, och da var det ju sommar hemma. Men tiden flyger…Detta far mig att tanka pa detta: ar det nan av er som vet vad ni vill gora sen, i livet efter Draggen? Har har ungefar 95 procent av avganseleverna redan bestamt sig. Hel snurrigt. ALLA vet vad de ska gora efter gymnasiet (forutsatt att de klarar slutproven…). Ni vet, hemma ar det ju vanligt att man tar det lite lugnt ett tag efter gymnasiet, jobbar lite, reser lite och sa vidare, innan man borjar plugga nat. Har ar det pang pa som galler. Idéen att gora nagot emellan finns inte. Mentaliteten ar en helt ann an. En tjej i min klass har redan nu skrivit in sig pa universitet. Hennes utbildning ar sen 3 ar, vilket innebar att hon som 21 aring ar fardig utbildad…Och alla fragar mig vad jag ska gora sen i livet, och nar jag sager att jag inte vet tittar de forvanat pa mig och pa nat vis kanns det som att jag maste ursakta mig for detta. Nar nagon fragar hemma och jag sager att jag inte vet sa sager ju de flesta “men du behover ju inte bestamma dig nu, det finns ju mycket tid!” Som sagt, de tar verkligen helt olika tankesatt…

Jag hoppas att ni mar bra. Jag hoppas att ni inte pluggar ihjal er, att draggen inte fryser ihjal er och att ni tar hand om er val. Och kom ihag: jag kollar min first class…

Fortsatt nu ta draggen med storm mina allra karaste!
// Ida

Ida Sundberg

Hallå alla SIC-vänner !
Jag vill börja med att ursäkta mig för att ni inte har hört från mig tidigare. Skulle kunna komma med en lång rad förklaringar här, men det hela skulle kunna sammanfattas med att timing och känsla inte varit rätt. Någonstans i det svindlande arkivet av inlägg på klassbloggen så läste jag just ett inlägg skriven av någon som så fint beskrev just detta dilemma. Så kanske blir jag ursäktad?
På morgonen den 22 Augusti när jag lämnade svensk mark visste jag fortfarande inte vart jag skulle spendera de kommande trehundranånting dagarna. Det var en riktigt skum känsla. Men så helt plötsligt, när jag kollade av mina röstmeddelanden på mobilen när jag satt och väntade på planet till Paris så var det en röst som sa i mitt öra att min slutdestination skulle komma att bli Lille! Hej och hå, där vändes plötsligt min värld upp och ner!
När jag klev av tåget på tågstationen i Lille hade jag verkligen ingen aning om vad som skulle vänta mig. Det absolut enda jag visste var efternamnet på min värdfamilj. Kände mig lite aningens lost där jag satt på tåget…Fast det har ju sin charm att kasta sig ut i det okända…Kunde inte annat göra än att tänka att det fick bära eller brista. Och visst bar det. Christine och Thierry är kanske världens snällaste. Deras son är 26 år och bor i Paris och jag har en känsla av att de har saknat att ha ett barn i huset. Jag kunde inte blivit bättre mottagen.
Så här är jag nu, hos Madame och Monsieur Duflos, i ett parhus i Wavrin (som ligger 13 km från Lilles centrum och skulle kunna liknas vid typ ett församhälle till Lilles centrum). Varje morgon åker jag bil med Christine till skolan och varje morgon är det lika spännande att se om man kommer hinna i tid till skolan. Har aldrig tidigare i hela mitt liv behövt vänta i bilkö för att ta mig någonstans, men här är det ett faktum. Det är bara att vänja sig. Spänningsfaktorn i det hela ligger i att kl 8:15, prick, så låses grindarna till skolan. Synd för den som kommer sent. Förstår mig ännu inte på den franska skolan…
Och vad gällande skolan…Det är så långt ifrån allt jag är van vid att det liknar ingenting. Det första alla lärare började med när vi började terminen den 2 September var att dra alla regler. Inget prat, inga sena ankomster, läxor ska in i tid och skolmaterial ska införskaffas bums. Kanske sa de “hej på er allesammans” innan de började, men det är ytterst tveksamt. 15 min senare började de sin lektion. Pang på och inga krusiduller. Smålog for mig själv när jag tänkte på gamla goda draggen-uppstarter. Pontus som försöker luska ut vad alla har gjort under sommaren utan att lyckas så väl, och initiativ till kanot paddling och andra roligheter. Jag lovar, lärarna här skulle inte tro mig om jag berättade hur skoluppstarter i SIC06 går till. Det är ungefär så långt ifrån denna franska terminsstart som man kan komma. Inne i mitt hjärta slogs det ett extra slag for draggen.
Jag går alltså en linje som skulle kunna liknas vid samhälls med ekonomisk inriktning. Alltså ämnen som historia, matte, geografi, engelska, spanska (!), ekonomi, och filosofi. Historielektionerna går ut på att läraren dikterar, fras för fras, vad vi ska anteckna (just nu om följderna av andra världskriget). Vi skriver alltså typ en historiebok varje lektion. Helt sanslöst. Min taktik är att titta på min granna och kopiera för glatta livet, för fort går det också. Vad gällande filosofin så håller vi på att diskutera frågor som “vem är jag?” och olika teorier av de stora tänkarna. Önskar att jag kunde franska flytande, för det skulle behövas i detta ämne. Men mina klasskompisar försäkrar mig ständigt om att jag inte är den enda som inte förstår…
Skolan tar rätt mycket tid; 3 dagar i veckan går vi till kl 17 eller 18 + att vi går goa fina lördagsförmiddagar också. Vänner, njut av er helg! Saknar att sova långa två mornar i rad. För det faller sig så också att min familj har rätt sena vanor. Middagen inleds normalt mellan 21 och 22:00, och innan det hela är färdigt så är klockan mycket. Middagen = umgänge. Så fungerar det i Frankrike. Hemma är det ju mest något som man ska ha överstökat sa fort som möjligt. Här är det något näst intill heligt. Har ju alltid blivit lite smått hackad på för att jag tydligen har för vana att lägga mig tidigt. Wish you could see me now. Ni hade blivit stolta! (Jag nämner inga klockslag…)
Har annars så smått börjat komma in i den Franska vardagen, även om det fortfarande är lång väg kvar att vandra innan jag skulle kunna kalla mig van vid hela alltet. Kämpar på med franskan och är glad att Carolina inte är här och hör (eller snarare inte hör) alla mina konditionalis-böjningar. Det börjar visserligen flyta på och visst gör jag mig förstådd, men ibland känns det bara så himla hopplöst när jag tänker på grammatiken. Alltså kör jag på taktiken att inte tänka på grammatiken. Det kommer nog också så småningom, hoppas jag.
Jag tänker på er alla ofta, ofta, ofta och jag hoppas att ni har det bra. Vill ni så får ni väldigt gärna skriva till mig (använder min firstclass!) om alla era bus. Jag hoppas att ni mår bra och att ni tillsammans gör en ansträngning för att inte begå kollektivt självmord. Känner mig aningens maktlös nu när jag inte är på plats för att se till så att detta inte sker…Men jag hoppas och tror att ni klarar det tillsammans. Mer uppdatering kommer senare (fast bli inte oroliga om det dröjer, jag är verkligen inte snabb).
Jag saknar er alla mer än mycket och jag tänker på er varje dag. Ta hand om er!

http://skola.umea.se/Login/FAV1-00058AB2/I03AC3EFD?WasUnRead=1&DF0=1&DF1=0

061.Puh!

Det var rätt! '**phwffjeyw*'
Alltså.
Platsen, godt folk, är 'området' Väderhällorna. Specifikt:
Väderhällan 10
Tiden: 18:00 (M:et hade rätt, men ändå. Han har ju typ rätt ibland.)

Alla tar med sig varm mat.

Och nytt i övrigt (bara utfyllnadsmaterial, det här):
Positivt: Solen är åter! Hurrahurra.
Negativt: Ryssland är fortfarande inte snälla. Och inte Georgien heller. Och inte Osstetsien heller.


Men transporten är olöst!

060.Transport av Dig

Ja, alltså. Jag funderade en stund. På vilka som är här, nu och i nära framtid. Övervägde värdet. Men Marcus ringde. Undrade hur vi ska ta oss dit.
Och var bor hon anyways? Och när var det. M:et sa 18:00, men litar man verkligen på M:et?
073-0776419
Fan om det är fel nummer. Då blire piinsamt. Men vi testar väl. För er skull, allt för er.
Och hur tar vi oss dit anyways. Vadå, kan nån skjutsa? Kan du? Kan Du!
Kan Simon. Simon kan. Kan han, han kan. Alla på? Alla i? Alla med? Med alla i?
Fan om det är fel nummer.
Jaja, nu; strax, ring. Strax ringer jag. Snart har det rungit. Hos I. I:et. I:et 2. I:et II. III. Triple I.
Schiz-Ida.
.
Men nu har ni läst. Glöm inte det, var ni läste det först. Ni kan tillkalla mig. Alla tillkall välkomna. Maja, hur gör du? Martina? Simon, du cruizar väl. Anna? Peter? Ni övriga. (..... känn er träffade.) Ja, visst. Ni kan få bli uppradade: Tove, Adrian, Moa. Cykelcykel-bussbuss?

gånggånggånggång.

056.EXTRAEXTRA: Ida lovar Inlägg!

Stora nyheter: Ida lovar inlägg.
Alldeles nyss hade jag Ida Sundberg (känd bl.a. från SVT), på tråden. Vi debatterade diverse intressanta ämnen, men av intresse för er ligger väl främst 'kommer ida någonsin att skriva på bloggen igen?'-frågan. Och det kommer hon. Ida undrade om jag hade sett inlägget hon skrivit på bloggen, och i slutskedet av vårt samtal kom frågan upp på nytt, varpå Ida alltså utlovade många uttömmande inlägg.
Tack Ida!

//höstnytt

Hej då

Goddag! Om ni inte redan visste det så beger jag mig snart till Frankrike och blir ju borta ett tag... Men ingen resa utan hej då fest. Torsdagen den 14 Augusti kl 18:00 så är min stuga det enda rätta stället att vara på. Jag försöker ringa till alla i klassen, men vissa är ju...ehh...svåra att få tag på (mobil påslagen någon?). Tanken är knytkalas, så ta med nåt att knapra på. Men hur som helst, om jag inte lyckats få tag i dej som läser detta så ring mig så ska jag berätta alla hemligheter om denna tillställning. Jag vill se alla era vackra ansikten den 14:e!