110.Dagen då majsallergikerna blev diskriminerade, men samtidigt undslapp en alltför tidig död.

Tidigt denna morgon, (fredag 24/10/2008), samlades man för en skrivning i aulan - av alla ställen. Dagens verkliga prov utdelades dock bara åt en endaste individ.
Isak Falk-Eliasson, hur fan tänkte du?
Ja, alltså. Min ursprungliga idé var ju att hämnas så till råga att de skyldiga skulle mista livet; För att man trängt mig så långt in i hörnet att det knappt ens fanns plats för luft, då - iochmed fikatvånget, alltså. Jag avvek till slut från planen, kring klockan tio, natten mot idag, och valde att helt enkelt försöka göra ett så äckligt bakverk som möjligt.
Vad var idén med smeten? På något sätt tycktes den vara aningen onormal, vet inte om jag också kan ha fått höra några kommentarer fällas om just den - smeten.
Idén med smeten? Ja, visst; här fanns det allt en strukturerad mall att följa. Jag ska ju säga att jag dubblade receptet, men ändå placerade dubbleringen i en enkelform - redan här bör man ju nästan ana oråd. Sen att jag körde smeten på S-S-S-S-Snabben, det bidrog förstås också till att få den där vidrigt kletiga & obakade smeten ingen riktigt vill kalla kaka. Och så ville jag förstås att man skulle känna av bakpulvret, då. Jag tycker jag lyckades ganska väl.
Jag noterade att garneringen var av en ovanlig art, den också? Hur kom det sig? Någon strategi bakom valet?
Nja. Du noterar ju rätt. Garneringen, ja. Nej, det här var ju faktiskt inte alls planerat. Lite som att få upp ett tredje ess på river:n, kändes det nog. Vid glasyrmakandet upptäckte jag att det ju inte alls fanns någonting att garnera med, och att strö över florsocker eller ösa på pärlsocker kändes ju ärligt talat lite overkill. Men så fanns de där, då, alltså - Kellog's:en! Det var ju en vild idé, sannerligen - en chansning - men jag hade nog ändå goda intentioner först, faktiskt. Jag var väl inne i ett gott rus av... ja, socker eller kaffe eller så. Så jag var nog snäll egentligen. Twist:en kom ju framåt halv tio. Ja. Jo.. Såatt, men jag erfor ju efteråt att det ju var en djävulsk idé det här med Cornflakes:en som garnering. Jag hade inte en tanke på att de skulle ta upp så pass mycket fukt av glasyren, och bli så pass sega och otrevligt formavvikande som de slutligen blev. Inte en tanke!
Och helheten? Framförandet, servering - respons? Nöjd?
Jo nog får man väl vara nöjd med helheten, det kan jag nog säga att jag är. En del avböj att ta överblivna extrabitar, inga speciella hyllningar... får nog säga att jag är nöjd. Provmiljön [matematikprovet], förvanskar förstås resultatet på så sätt att man kanske, som offer, inte ges samma möjlighet att kommentera fikat. Det är ju uteslutet under själva provtiden/fikatiden, och eftersom lunchen inföll just efteråt så fanns det väl inte heller här ett ordentligt tillfälle. Men ändå är jag nog nöjd. Vi får väl se hur folk mår, såhär i efterhand.
Tack då.
Tack.