Visar inlägg med etikett matte. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett matte. Visa alla inlägg

fredag 24 oktober 2008

110.Dagen då majsallergikerna blev diskriminerade, men samtidigt undslapp en alltför tidig död.

Tidigt denna morgon, (fredag 24/10/2008), samlades man för en skrivning i aulan - av alla ställen. Dagens verkliga prov utdelades dock bara åt en endaste individ.
Isak Falk-Eliasson, hur fan tänkte du?
Ja, alltså. Min ursprungliga idé var ju att hämnas så till råga att de skyldiga skulle mista livet; För att man trängt mig så långt in i hörnet att det knappt ens fanns plats för luft, då - iochmed fikatvånget, alltså. Jag avvek till slut från planen, kring klockan tio, natten mot idag, och valde att helt enkelt försöka göra ett så äckligt bakverk som möjligt.
Vad var idén med smeten? På något sätt tycktes den vara aningen onormal, vet inte om jag också kan ha fått höra några kommentarer fällas om just den - smeten.
Idén med smeten? Ja, visst; här fanns det allt en strukturerad mall att följa. Jag ska ju säga att jag dubblade receptet, men ändå placerade dubbleringen i en enkelform - redan här bör man ju nästan ana oråd. Sen att jag körde smeten på S-S-S-S-Snabben, det bidrog förstås också till att få den där vidrigt kletiga & obakade smeten ingen riktigt vill kalla kaka. Och så ville jag förstås att man skulle känna av bakpulvret, då. Jag tycker jag lyckades ganska väl.
Jag noterade att garneringen var av en ovanlig art, den också? Hur kom det sig? Någon strategi bakom valet?
Nja. Du noterar ju rätt. Garneringen, ja. Nej, det här var ju faktiskt inte alls planerat. Lite som att få upp ett tredje ess på river:n, kändes det nog. Vid glasyrmakandet upptäckte jag att det ju inte alls fanns någonting att garnera med, och att strö över florsocker eller ösa på pärlsocker kändes ju ärligt talat lite overkill. Men så fanns de där, då, alltså - Kellog's:en! Det var ju en vild idé, sannerligen - en chansning - men jag hade nog ändå goda intentioner först, faktiskt. Jag var väl inne i ett gott rus av... ja, socker eller kaffe eller så. Så jag var nog snäll egentligen. Twist:en kom ju framåt halv tio. Ja. Jo.. Såatt, men jag erfor ju efteråt att det ju var en djävulsk idé det här med Cornflakes:en som garnering. Jag hade inte en tanke på att de skulle ta upp så pass mycket fukt av glasyren, och bli så pass sega och otrevligt formavvikande som de slutligen blev. Inte en tanke!
Och helheten? Framförandet, servering - respons? Nöjd?
Jo nog får man väl vara nöjd med helheten, det kan jag nog säga att jag är. En del avböj att ta överblivna extrabitar, inga speciella hyllningar... får nog säga att jag är nöjd. Provmiljön [matematikprovet], förvanskar förstås resultatet på så sätt att man kanske, som offer, inte ges samma möjlighet att kommentera fikat. Det är ju uteslutet under själva provtiden/fikatiden, och eftersom lunchen inföll just efteråt så fanns det väl inte heller här ett ordentligt tillfälle. Men ändå är jag nog nöjd. Vi får väl se hur folk mår, såhär i efterhand.
Tack då.
Tack.

måndag 20 oktober 2008

109.Fredag + fika + isak (+ prov...) = sant...

Nå, ungdomar? Any requests? Här har ni chansen. Inflyt elever, inflyt. Ämne att påverka: Fredagsfikat. Jag vet att det är min nittlott att dra socker till stacken. Det är win-win. Isak slipper ligga sömnlös om nätterna, funderandes över bakval - ni slipper tugga finska pinnar innan provet.
Innan provet. Ännu en anledning att faktiskt hjälpa mig här. Att ha fikauppgift precis innan ett matteprov. Jag vet att ni är diabetikeraspiranter, hela bunten. Vissa i synnerhet. Ni vet vilka ni är. Givetvis kan jag inte avvika från normen, eller välja att helt utesluta mig - så ni ska få vad ni kräver. Kräver, som i engelskans Crave.
Om ni nu alltså inte sitter och halsar svensk motsvarighet till pixy stix, så är ni mycket mer än välkomna att föreslå något i en kommentar.
Annars kommer jag väl på nåt hursomhelst. Spelar ju inte asmycket roll.
Inte för er heller! Ska jag ta med det? Ett paket? Två? Cash?

måndag 13 oktober 2008

105.Skall Du Hänga Med?

Maja. Nu får du fan se till att bli frisk. Hörde att agnostikern är out of the closet. Jag och den blockerade diskuterade det. Alla bryr sig. Det är obalans i Martinas häng-rytm. Jo, visst... hon är ju stenkall; alla är godtagbara - men visst saknas det nåt, ändå? Att spektrofotometra under Sara-lagar kan inte vara det roligaste. Kemiglöden ebbar ut fortare än man kan tänka sig.
Du måste få hänga med. Det du missade idag; blandade bollspel. Det var bolleyvoll igen... hatar ju det. Hatar det så innerligt hårt. Om jag fick lista de mest uppskattade, allmänna, bollsporterna så skulle jag göra det enligt följande:
01. Fotboll
02. Pingis
03. Bandy
04. Badminton
05. Basket
06. Handboll
07. Golf
08. Krocket
09. Innebandy
10. Polo
11. Vattepolo
12. Lerpolo
13. Kulkastning
14. Kula
15. Tennis
16. Boule
17. Kast med liten kula
18. Kottkrig
19. Lacrosse
etc...
87. Volleyboll...
Där listan slutar. 87 är inte en fix plats. Varhelst listan än slutar - där ska den dyka upp. Volleybollen. Fy faan.
Det du också missat; håltimma i svenska (resulterade i en tidig lunch, alla var med på de noterna). Maten var okej - kycklingröra på carnivorsidan, nåt annat på vegsidan. Peter önskade sig korv stroganoff. Sedan hade vi matematik med Andreas. Han sprang ytterligare ett maraton. Minns inte vilken dag han gjorde det på, kan ha varit igår, söndag. Pontus kom in och störde. Babblade om filosofiprov & movie night.
Det är movie night på torsdag. På ledigheten. Typ... 19:30? 19:00? Kvällen. Han fortskred med att berätta hur han slagit knäet i en av de svarta stålstängerna - förmodade att det var en av de som utgör räcket i S-trapporna. Det hade svärtnat för ögonen.
Vi hade biologi. Labb, faktiskt - men inte alls en dålig en. En behaglig labb. Inget blod på hornhinnorna, inget klägg i nävarna. Inga skalpelleggar flygandes framför ansiktena [Anna]. Det handlade om hjärtat, förstås. Vi tog puls, över- & undertryck via pulsmätare. Flera sjuka resultat överraskade och underhöll. Vi lyssnade till våra hjärtan med stetoskop. Vi sprang i källaren, för att jämföra ansträngningspuls med vilopuls; Hur lång tid det tog för pulsen att falla tillbaks till vilostadium. Simon, Isak, Peter, Marcus sprang. Sprang Anna?
Vi hade kemi breddning. Breddningen roar ju inte. Inte mig. Dessutom var jag efterbliven, imed att jag missat torsdagens breddning - den du också missade. Sara, Sandra & Martina fipplade med spektrofotometern - den uråldrigaste. Alla ger sken av Star Trek, men om de andra gav sken av Voyager så var vår maskin The Next Generation. Paradoxalt nog. Själv satt jag mest och ritade diagram. Arbetade inte egentligen förns mot slutet av lektionen; men han också bara slutföra två kurvor [den för glas och den för plast]. Det handlade om att se hur mycket ljus ett visst material (kyvettens material), absorberade/släppte igenom - variabeln var de olika våglängderna. Sedan gjordes koordinatsystem där x = λ och y = A, och alltså diagram utifrån det.
Sedan slutade vi, och på kvällen spelade Isak, Simon, Tove, Anton[NV], Mayette[??], Marcus[Toves Marcus], Random, Random, Random fotboll bakom Ålidhemsskolan, på deras konstgräsplan. Även om planen vald var en sån där liten jävel, en sån man bara har dåliga minnen ifrån. En sån där alla håller på och väggar och fjantar sig. Och där det är hål överallt. Där lagen är ojämna och där det stimulerande inte utmanövrerar det enerverande. Och så var det ju kallt, blött och mörkt - ljusen tillhörde den riktiga 11-mannaplanen. Det var dagens andra workout för Simme. Jag lämnade dem vid Ålidhem Centrum.
Bilden ljuger.
Det var så kallt.

torsdag 9 oktober 2008

welcome back,

Idag var äntligen alla tillbaka och lektionerna flöt på normalt. Äntligen!
Sten var tillbaka (vilket innebar att vi fick se resultaten på provet), Andreas var tillbaka (normal matte i überfart..) och Simon har återvänt från sin sjukdom (även om han påstår att han fortfarande är lite småsjuk enligt sig själv).

Dock saknar vi en utav våra älskade klasskamrater, Maja. Vart kan hon vara måntro? Även Sandra övergav oss efter halva dagen. Underligt.
Nej, nu återgår jag till studerandet, behövs nog. Ni andra har ganska mycket lättare för att lära än vad jag har.

Adjöken.