105.Skall Du Hänga Med?

Maja. Nu får du fan se till att bli frisk. Hörde att agnostikern är out of the closet. Jag och den blockerade diskuterade det. Alla bryr sig. Det är obalans i Martinas häng-rytm. Jo, visst... hon är ju stenkall; alla är godtagbara - men visst saknas det nåt, ändå? Att spektrofotometra under Sara-lagar kan inte vara det roligaste. Kemiglöden ebbar ut fortare än man kan tänka sig.
Du måste få hänga med. Det du missade idag; blandade bollspel. Det var bolleyvoll igen... hatar ju det. Hatar det så innerligt hårt. Om jag fick lista de mest uppskattade, allmänna, bollsporterna så skulle jag göra det enligt följande:

01. Fotboll
02. Pingis
03. Bandy
04. Badminton
05. Basket
06. Handboll
07. Golf
08. Krocket
09. Innebandy
10. Polo
11. Vattepolo
12. Lerpolo
13. Kulkastning
14. Kula
15. Tennis
16. Boule
17. Kast med liten kula
18. Kottkrig
19. Lacrosse
etc...
87. Volleyboll...

Där listan slutar. 87 är inte en fix plats. Varhelst listan än slutar - där ska den dyka upp. Volleybollen. Fy faan.
Det du också missat; håltimma i svenska (resulterade i en tidig lunch, alla var med på de noterna). Maten var okej - kycklingröra på carnivorsidan, nåt annat på vegsidan. Peter önskade sig korv stroganoff. Sedan hade vi matematik med Andreas. Han sprang ytterligare ett maraton. Minns inte vilken dag han gjorde det på, kan ha varit igår, söndag. Pontus kom in och störde. Babblade om filosofiprov & movie night.
Det är movie night på torsdag. På ledigheten. Typ... 19:30? 19:00? Kvällen. Han fortskred med att berätta hur han slagit knäet i en av de svarta stålstängerna - förmodade att det var en av de som utgör räcket i S-trapporna. Det hade svärtnat för ögonen.
Vi hade biologi. Labb, faktiskt - men inte alls en dålig en. En behaglig labb. Inget blod på hornhinnorna, inget klägg i nävarna. Inga skalpelleggar flygandes framför ansiktena [Anna]. Det handlade om hjärtat, förstås. Vi tog puls, över- & undertryck via pulsmätare. Flera sjuka resultat överraskade och underhöll. Vi lyssnade till våra hjärtan med stetoskop. Vi sprang i källaren, för att jämföra ansträngningspuls med vilopuls; Hur lång tid det tog för pulsen att falla tillbaks till vilostadium. Simon, Isak, Peter, Marcus sprang. Sprang Anna?
Vi hade kemi breddning. Breddningen roar ju inte. Inte mig. Dessutom var jag efterbliven, imed att jag missat torsdagens breddning - den du också missade. Sara, Sandra & Martina fipplade med spektrofotometern - den uråldrigaste. Alla ger sken av Star Trek, men om de andra gav sken av Voyager så var vår maskin The Next Generation. Paradoxalt nog. Själv satt jag mest och ritade diagram. Arbetade inte egentligen förns mot slutet av lektionen; men han också bara slutföra två kurvor [den för glas och den för plast]. Det handlade om att se hur mycket ljus ett visst material (kyvettens material), absorberade/släppte igenom - variabeln var de olika våglängderna. Sedan gjordes koordinatsystem där x = λ och y = A, och alltså diagram utifrån det.
Sedan slutade vi, och på kvällen spelade Isak, Simon, Tove, Anton[NV], Mayette[??], Marcus[Toves Marcus], Random, Random, Random fotboll bakom Ålidhemsskolan, på deras konstgräsplan. Även om planen vald var en sån där liten jävel, en sån man bara har dåliga minnen ifrån. En sån där alla håller på och väggar och fjantar sig. Och där det är hål överallt. Där lagen är ojämna och där det stimulerande inte utmanövrerar det enerverande. Och så var det ju kallt, blött och mörkt - ljusen tillhörde den riktiga 11-mannaplanen. Det var dagens andra workout för Simme. Jag lämnade dem vid Ålidhem Centrum.

Bilden ljuger.
Det var så kallt.

096.Energin reducerad, men åkdonen multiplicerade.

Det var en lite sämre dag idag. Inte bottenrankad, men inte någon höjdare. Inte heller medel. Det var roligt att träffa Andreas igår! Hej igen Andreas! Vet att du säkert enträget läser bloggen, så en shout out är väl lämpligt. Hej ni andra, också.
Jag tror inte riktigt att jag tål kyla. Vilket förstås är pinsamt - så in i Norden, pinsamt. Det är inte lika illa när man är internationell. Är man söderut så kan man ju iallfall alltid känna sig aningen bättre. Jösses vad klena de är där... jösses...
Men här, på hemmaplan; här är man lite i underläge. Visst kan man tycka att man borde kunna tåla lite kyla, när man har vintrar som ibland nednår -20°C. Men icke. Det är fantame så att man börjar fundera om inte Nino utelämnade några rader på det där allergipappret från ifjol. Där... Hund... Hundkex... precis där; efter Katt...
Jag känner av någonting. Torde väl vara förkylning. Men förhoppningsvis en raskt övergående en. Förhoppningsvis övergängad tills imorrn. Den är ju i sitt tidiga stadium, förstås. Vilket antyder att den alltså inte för med sig några extrema konsekvenser - men den trötthet som ändå infinner sig är illa nog. Illa nog för att ha fått mig att missa alla stolthetsgrejer idag. Ledsen, D.
Visst... förvisso kunde jag ju ha asat mig ur sängen och käkat frukost, direkt efter uppvakning (10:15), och pallrat mig ner till Döbelns park för att invänta tåget (11:00). Men sen hade jag ju bara stått där, förzombad, och inte kunnat le eller skratta (fungera alls, socialt), utan mest bara, typ, andats och glott.
Visst... jag hade ju kunnat vara en bra lyssnare, D, men jag vet inte... lite respons vid andetagen vill du väl iallafall få intryckt?
Jaja. Det hade bara varit dåligt, hursomhelst. Så du vet. Jag hade dragit fort. Inget bestående hade gjorts.

Men även en mulen dag har väl sina molnluckor...? När posten kommer så kan det ju ibland vara någonting av värde. Med den följer väl alltid en viss sannolikhet att det kan spricka upp? Vinterns busstabell är här. Lite fler tider efter klockan åtta hade ju varit önskvärt, men man får väl tacka för det man får. Förhoppningsvis behöver man väl nu inte längre sitta på nåns axlar när man slutat 15:40... förhoppningsvis är huvudstupa framåtfall med kullerbytta ett minne blott när chaffisen tar det lite oförsiktigt i svängarna, på raksträckorna, vid hållplatserna. Beskåda på:

Grattis Anna-Sara, Isak, Marcus & Martina.

095.Hösten är okej tills klockan fem.

Nej, inte riktigt. Några små justeringar kan man göra till det där utlåtandet.
Det alstrades för att fånga intresse. Sanningen är att hösten är fantastisk, soliga och varma dagar, tills dess att solen och värmen försvinner - kring 17:00-18:00. Då är bara kylan kvar.
Jag erfor det idag. Ni hade ju tidig friluftsdag - min var schemalagd aningen senare, på eftermiddagen. Men det gjorde mig inget, att det var lite senare.
Det ruggiga kommer nu, på kvällen. Insikten om att det faktiskt inte alls är helg, och att man faktiskt måste upp imorgon, igen, klockan sju, och äta frukost, och göra biologiprov.
Biologiprovet, alltså. Det fasas.
Jag är inte till freds med hur det har preparerats. Inte alls.
Ja, jag ska gå och göra biologi snart, igen... läste ju lite i gräset idag. Och jag läste också på bussen. Långfärdsbussen. Eller. Egentligen inte. Jag gillar inte att läsa och samtidigt förflyttas. Inte alls. Tyvärr, Annika, det går inte att läsa på den långa bussfärden för Isak. Blame it on the balanssystem. Det är ur mitt styre. Ej heller går det att läsa fagocytos när Fredrik sitter och petar bananskal i bakhuvudet på en... vad fan satte jag mig framför honom, för?! Fick man sitta med en random, för det... som klev på, vars var det... ska vi gissa...? Hjortlaxhus? Björktall? Nånstans där. Vedboskog. Och bussen... så oergonomisk den var. Ingenstans kunde man luta huvudet. Det var typ fyra timmars färd med 40 ungdomar, sittandes skruvandes på sig av och an för att hitta någon accepterbar position. Stört omöjlig. Skruva, skruva, skruv. Aldrig, aldrig, aldrig.
Men jag hade ju psykjazz, så det var okej.
Men vad handlade alltså inlägget om? Ja, det var ju tänkt som en mindre hyllning till hösten. Jag vet att jag skulle kunna fixa fram en sådan - slänga in lite gulnande-asp-solnedgång-vid-vattnet-historier. Men det blev alltså en blandning av vad har jag gjort idag?, vad händer imorrn?, vad hände igår? Med utelämnandet av alla väsentligheter.
Faan. Huvudvärk.

Sur på en sak.....

Hej...

Idag efter vi fixat skåpet med en ytterst fin elkabel var jag nöjd men inte helt min hjärna hade bestämt sig för att hitta ett mini kylskåp i en av stan alla affärer. Efter en del tänkande på vilka butiker som borde ha det börjat jag med clas ohlson men utan resultat. Sedan begav jag mig till teknik magasinet och det hade faktiskt ett minikylskåp som jag köpte. MEN! Det var ju fasen trasigt illla illa. Det upptäckte jag när jag tog hem för att testa det snacka om att jag blev sur ska ingenting funka här i livet. Om jag inte får en ny fungerande direkt imorgon ska jag hoppa på han i kassan och ja *suck* livet är hårt. Kom igen sommarbloggare var är ni någonstans BLOGGA jag är sur. //Simon...........

ersäng 19.00

alla som inte vill plugga kemi ensam: kom till ersängs idrottshall klockan 19.00. minst två IC:are är där. (vilka?! ......det blir en överraskning. A BIG ONE.)