En fantastisk dag. Avslappnad som få. Precis som gårdagen. Gårdagen var den bästa skoldagen på alltför länge. Just eftersom jag hade koncentrationen. Sedan hur gårdagen fortsatt var, brahetsmässigt, det är ju mindre relaterat. Men just att skolan kändes okej, det var välbehövt.Sanningsenligt så är det ju förstås inte skolan som känns okej; det är inte skolmiljön som känns okej. Nej, snarare studerandet - själva rörelsen: att studera.
Projektarbetet, PA, till exempel; Att det börjar ta form känns enormt tillfredsställande för mig. PA har varit så formlöst, så formlöst, så hopplöst lönlöst länge nu. Jag stannade kvar tills halv fem med PA:t igår. Bara jag & Sten & David. Nästa gång ska jag dokumentera, jag har velat dokumentera det hela tiden. Länge har jag tänkt att det ska bli ett nytt uppslag, i stil med episka sj., men jag har alltså inte riktigt haft kontroll nog. Över mig själv, över fotograferandet. Över projektarbetet.
Nu är kontrollen där, iallafall. Isak utlyser och utlovar en uppföljning. Precis som han lovar lite vad du vill. Kamera har han (nästan) ingen, men han fotar sig framåt ändå - ett steg i taget.
Bilden ovan illustrerar en hungrig, trött & förirrad artonåring. Magasinerad 5 meter under luften. Men det var inte alltför illa där. Han garanterar. Den spasmiska delen av Isak (den del som var ursprunget till o/ökända Veckans Impuls; den del som är upphovsdel åt allting som har med frustration att göra), njöt faktiskt av att vandra runt i dammet och klicka på små knappar för att flytta stora hyllor; Vrida stora vred för att få väggar att gnisslande maka på sig. Liksom hur ni har gissat befinner han sig förstås på UB.
Det hela gjorde mig rätt så lyrisk och svävande. Lite, å, vad ska vi säga; centralstimulerad-isch. Och det är verkligen härligt. Jag fann tre böcker relaterade till mitt PA, relaterade till kinetin/kininer/cytokininer etc. Men all den litteratur som finns där: Det är fan gränslöst. Ändlöst, ofantligt, massivt. Jag vill dit imorrn igen. Igen, igen! Jag tror jag ska fara dit imorrn. Vänta, vänta; Morgondagens schema utlovas nedan!
Efter UB begav jag mig snabbt över till Medicinska, mest för att jag är inne i ett enormt faktasugrus just nu, i dagarna. (Såhär är det ju: Jag har ju suttit hemma och studerat substansers kemiska strukturer i otaligt antal timmar. Och receptorer hit och block dit och bla bla bla - alla lediga stunder typ. Det springer ur wiki, men sen förökar sig källorna till alla möjliga. Jag vill förklara mer vad det är jag läser, hur mycket jag läser, varför, när, hur ingående, vad det leder till, vad jag vill det ska leda till et cetera - men om ni är mig närstående kan ni kanske gissa. Jag tänker varken dementera eller bekräfta era gissningar. Är ni mig obekanta kan ni förstås också gissa, men ni vet... det leder ingenvart.)
Hursomhelst så stegade jag uppför trappan till MED, gick in genom dörren och så tjöt larmet. Det hela var ju småroligt - ironin: Att larmet tjuter när man går in i biblioteket! Ha. ha. ha. Men iaf: Jag bara ryckte på axlarna och kanske lyfte armarna lite (= småkyligt). Snurrade ett halvt varv och kollade ganska obrytt (= coolt) på alla studenter som vridit huvudena åt mig. Men jag var avspänd när det hände, alltså. Väldigt avspänd (= cool). Gick fram till disken, därefter, och 'larmade av' böckerna jag lånat på UB. MED var inte lika roligt som UB, men så gick jag heller aldrig ner i magasinet. Det blir nog nästa gång. Det blir nog kanske
Imorgon är planen som följer: Skola 08:35 (eller...? typ... nåt sånt), till och med 13:00, ungefär. Däremellan ryms Fysik B & VI-timme & Filosofi A - där jag troligen inte kommer att delta i något seminarium - och så en lunch. 13:00 är jag skriven hos SYO-konsulenten, vår. Tanken är att diskutera huruvida det finns någon möjlighet för mig att kanske slippa Mat till vardag och fest, mot ersättning av någon mer givande kurs. Jag har inga större förhoppningar om luckor i schemat, men försöka kan man ju alltid.
Sen är det ju modevisning med, bland andra, SG:s kläder. (SL sköter musiken, så var extra kritiska; speja med helspända öron. Känner ni för att klaga på henne så tveka inte. Bloggen är ett utmärkt mål om det skulle va nåt.) Men jag vet inte alls när det är, och egentligen är jag ju heller inte speciellt intresserad.
Nåväl, därefter har jag tänkt besöka den alltjämt flyktiga Arbetsförmedlingen (fast vem är egentligen flyktigast? Byggnaden eller jag?). Det har jag tänkt göra väldigt länge (det också), men nu ska jag verkligen försöka. Om det ger något? Det får väl morgondagen utvisa. Döm mig då.
Och så vidare. Jag har tappat flow:et jag hade där för en timma sedan, (inlägget påbörjades 19:08), så, istället för att försöka mekaniskt mata vidare bara för att fylla ut och avsluta snyggt, väljer jag att bara kort och gott rulla igen dagens inlägg, tacka för mig, be om en uppskattande kommentar eller två - bara för att jag håller det här aset vid liv. Jag är veckans adrenalin i hjärtsäcken. Elchocken mellan medvetslösheten.
En shout out till SG, vars tidningsstripp underhöll liket.
Hörs.
