Tystnad.
Tid för förändring. Ånger – no more.
Nu var det dags.
”So…”
Allt detta för vadå? Det påpekade ett flertal på den tiden då fiskebåten fortfarande fanns i denna värld. Varför? Frågan är lika aktuell idag. Varför skulle någon göra något sådant?
Jo, men paradisets nästan misstänksamt kärleksfullt välkomnande portar fick fiskebåten äntra. Och nu, bortom havets långa armar och nu fri i evighetens land. Men man skall ej ur minnet förlora dennes historia. Lärdom har alltid varit nyttigt – det skulle fiskebåten ha sagt idag om den vore här.
Men icke skall man för det fälla tårar, utan glädjas åt att den riktiga berättelsen, den historien som ej blivit sagd, utan i tystnad blivit visad framför världens ögon under alla dessa år. Ty den började just som den slutade.
”…Yes it does”
Varför? För refrängens skull.
2 kommentarer:
Jag skall ej ur minnet förlora fiskebåtens historia.
Fint. Jag är glad att du valde att publicera den till slut.
minsann!
vad världen är skev.
där sitter du och förkovrar, medan jag själv sitter här och förtränger!
är vi i inverterade universa, måntro?
Skicka en kommentar