Helg igen

Så, vad händer?

Highlights

Philosophy

Knocks, rocks, blocks,

Your brain.

I'm Stoned.

Kickback.

Spring Peter, spring!

En bild tillägnad till minne åt Peters hår som föll för tiden.

Svenska

Kan någon återge vad delen av berättelsen som vi läste i måndags handlade om?

147.DAGENS BILD [12]

Bästa lagningen ever!

.

Bara som... livstecken:
http://synonymer.se/?query=bister&btnS=Hitta+synonymer

146.DAGENS BILD [11]

Jodu. Nämen. Så du pluggar medicin?

(p -> q) \/ (q v r) <--> (p -> r) /\ (q <--> s)

Sann kontradiktion finner jag i världen. Må jag icke vara schizofren, må jag icke vara ensam, må jag icke vara Norsk!

Torsk är jag i alla fall, när jag kommer till insikt. Det tar alltid stopp. Hopp. Sedär!

Ty en dag skall ni alla se mig stå. Högt och rakt reser jag mig. Utröstningen kändes. Jag skall icke falla, även om alla mig är emot. Emot. (Alla vi som älska Macci klappar nu!)

O, ingen mer utröstning. Sann demokrati. Inte i denna värld. Vi röstar. Inget Robbinsson. IC är klass, vi äter med klass. Vi.

Nej. Nej, tack. Vi är snälla.

http://www.iwillprevail.com/

Tack för allt stöd. Tack.

Vi ses.

145.Mina tjugondejanuarilöften.

Nej, okej. Det är väl dags att göra ett inlägg. Förhindra att Macci utvecklar hybris.
Det är många bollar i luften just nu. Alla vet. Det är väl lika för alla. Jag vet vad jag måste göra. Lyssnade på ett program Sommar för någon dag sen (gissa programmet i kommentarerna! vinnaren vinner en vinst!). Jag ska försöka ändra lite. Omreda oredan. Inte byta rum, bara byta runt. Det är kemin & matematiken & musiken & posta brev & svara honom/henne/den/dem & he upp det där & fixa cykeln & prata med honom & städa rummet.
Man måste börja från botten. Jag börjar aldrig från botten. Jag börjar alltid någonstans mitt i, och så utvecklar sig förloppet precis som en omgång Rasande tornet (= Jenga, Jenka, Stapla). Och kvar blir bara förödelse och kaos och en rasande isak.
Jag drack min sista kopp kaffe igår. Imorse drack jag koffeinfritt kaffe. Inte för att jag ville, men morsan hade bryggt en kopp. Jag har aldrig tid att dricka kaffet på morgonen. Aldrig en hel jävla kopp. När jag dricker morgonkaffe, då vill jag bara (om ens), dricka en halv kopp. Oftast sveper jag återstoden bara för att den är kvar... bara för att inte verka ouppskattande - vilket jag egentligen är - men imorse slängde jag ut en kvarts kopp i vasken. Det var gott kaffe, men jag kände mig nödgad.
Det var första steget.
Fortfarande är det inte en start på botten att slaska det man inte vill ha, eller att ge upp koffein, men det är åtminstone en start någonstans i grunden. (Ironiskt här med Rasande tornet-metaforen, eftersom en grundlig start i det isärplockandet definitivt hade resulterat i en kollaps! Men ni får ju invertera metaforerna manuellt så de passar till sammanhangen...).
Jag har haft huvudvärk merparten av dagen. På förmiddagen var jag mest bara utslagen. Men egentligen klagar jag inte överdrivet mycket. Det har varit helt okej. En helt okej AT har det varit. Ingen frossa, inga kallsvettningar, inga spyreflexer, ingen ångest och inget svimmande.
Första steget är egentligen att städa rummet. Det är därför jag gör det så ofta. (Tro mig, jag gör det relativt ofta. Jag vet inte vad ni andra har för normer eller regler - "städning söndagar", "städning varje eftermiddag", "vårstädning en gång per år" - men jag städar vid behov; c:a en gång varannan vecka. 'Vid behov' var felaktigt; Efter att jag har städat brukar det generellt sett ta mig en, två eller tre dagar att återställa rummet till dess forna standard. Så att jag lever i kaos igen.
Det är lättast. Dessutom kan man under småtimmarna även roa sig med att bortförklara sitt beteende. Genom: Äh, men jag vill ju ha det sämst undermedvetet. Äh, men det är ju soft att slita sönder kablar när man drar i andra kablar och välta datorskärmar när man drar i en tredje kabel. Genom: Äh, vadå; att jag har travar av böcker på skrivbordet - och tillochmed på golvet(!) - gör ju bara att mitt rum ser intellektuellt excentriskt ut. Och: Äh, bästa sättet att vaccinera sig mot alla världens skitåkommer är ju ändå att aldrig städa rummet, att andas mer damm än luft, att skita ner extra mycket så man har nåt att dammsuga upp.
Men jag ska verkligen försöka ändra. Lite småsaker. Lite grand i taget. Nu: koffeinet. Strax: Rummet, bränna skiva. Imorgon: Läxor & posta brev. Jag menar: jag har ju min 29-kronors minikalender. Det måste väl betyda någonting?
Egentligen borde jag bränna min minikalender. Elda upp den vid nästa givna tillfälle.

Ibland kliver jag in i (troligen) lyckliga stadier - det kan vara när jag absorberar & absorberas upp av musik, eller av bilder, sällan: av film - men även vissa filmsnuttar kan katalysera fram dem. Här är vad Peter rekommenderade mig för några veckor sedan. Vet inte om det tar fram lycka, men det tar kanske fram lugn, och kanske även leenden - men det är förstås bara för att jag är ensam. Det finns ju annars en klar barriär. Den som gör att jag har svårt att uppskatta småglin, till exempel. Men hade det bara varit jag och ungen, i en liten trästuga med öppen och aktiv kamin, och med snö på fönsterräckena, och ungen log mot mig - självklart hade även mitt hjärta luckrats upp, som vilken annan jävels som helst.

Vad döljer sig?

Vad döljer framtiden efter tre år tillsammans med er? Vad händer då? Vad ska det bli av oss, av dig och av mig?

Lustig kombination

Ett farväl till kemin

Någon kanske ser symboliken i "valet" av fokus.

Vart ligger bloggen på parti spektrumet?

Det funkar så att den här hemsidan jämför bloggens inlägg med 100 stycken andra bloggar som skrivs av partimedlemmar för alla partier i riksdagen. Det här resultatet fick man ut:


Det viner lite revolutionära vindar tydligen. Vem vet, det kanske är det här som är morgondagens AFA.

.

Det skall erkännas, att jag börjar längta efter ordentliga titlar. Jag har tänkt på det några dagar, eller kanske längre. Kanske flera månader. Jag minns en period då jag formulerade rubrik efter rubrik i huvudet, utan att någonsin använda dem. Efter några dagars träning börjar dock titlarna bli så bra att de överglänser det tänkta innehållet i inläggen, och då vet jag inte ifall det är värt att använda dem längre. Det gäller både titlarna och innehållet... Så oroa er inte; punkten består.

Det finns ett ämne jag skulle vilja ta upp: ansvar. Med skyldigheter, plikter och skuld inkluderat. Men inte idag, och inte denna vecka. Eller ens vår, kanske. Men jag tänker på det hela tiden.

Sådär; årets första inlägg avklarat. Vilken lättnad. Vilken oerhörd lättnad.
Godnatt.

Kan lägga till:


.......

Uno is coming to school!

På det här viset är det. Att jag har funnit mitt gamla UNO som legat i skåpet och samlat damm i ett par år utan att jag tänkt på att jag haft det i min ägo. Jag kände att det var dags för något nytt spel i skolan så idag har jag packat ner UNO korten i ryggan och det är bara en sista resa för dom att ta till skolan. Hoppas att vi ska kunna spela åtminstone en UNO match innan vi återgår till Dam, torsk och president osv...

Vem vill kasta boll på björnen?

Min dag

Min lördag började med en vinkning till en busschaufför. Han vinkade faktiskt tillbaka. Mm.

Min bror och min hund var med. Båda var lika lekfulla.
Vi tog oss tillslut in på en väg. Denna väg tog oss in i skogen.

När vi nådde vårt mål tog vi en paus.
Mycket snö var det denna vackra dag. Vattnet skapade en fin ljudbild.

Sedan bar det sig hemåt.
Njut av vintern medan du kan!

144.Livet är som en ask tangentbord [extended version...]

Ja. Här är skitinlägget nu då. Det var askul kl 5 på natten. Det började med att jag satt och kollade på tangentbordets Sleep-knapp [tangentbord; årgång 1995, typ...], och log inombords. Och så undrade jag om det gick att relatera fler knappar med reella livsviljor. Det gick förstås utmärkt. Läs och njut. Och relatera.

http://www.freewebs.com/isakslager/144tangentbord.txt

Läs simons bildblogg

Simons blogg har nu ny öppnat och är bara en bildblogg från och med nu :D. Varmt välkomna.

party, party!

... eller inflyttningsfest, eller tårttävling!

Nästa lördag (17/1), vid femtiden (femman går klockan 16.22). Gå av på sista busshållsplatsen, titta åt höger.1a huset på vänster sida, på den högra gatan. Helgdagsvägen 1. Rött hus.

Ta med: saker att he på en tårta, utekläder (förslagsvis täckbyxor), gärna byttor, eller elvisp, o. dyl, om du har något något grymt roligt spel kan du ju ta med det.

Obs! Hela klassen är bjuden, så om du inte vet att du är bjuden , är du det ändå. Har jag glömt ngt? tror inte det iaf. men isf kan du ju påminna mig.
//ansi

Stjärnorna tindrar och marken knarrar under mina fötter, en isande kyla lägger sig över oss men likväl kokar jag inombords. Mitt hår färgas vackert vitt, mina ögonfransar fryser till is. Vid fågelbordet ser man domherrar stoltserandes med sina röda magar, från fågelholken hörs hackspettens eviga knackande och från skogen hörs ett mullrande ljud.
Glitter singlar ned från ovan, en snöängel ligger stilla bredvid mig. Lite mer snö på taken, i träden, på mitt huvud och jag tar ett skutt av glädje. Nog är vi lyckliga när snön ligger framför våra fötter. Nog är vi lyckliga när mörkret övervinner allt ljus. Nog är vi lyckliga när allt är precis som det ska vara - underbart!

Glädje

Visst blir man glad
av all glädje
som sprids
på denna blogg?
...
...
...

utan skak

En klassros

Hej nu är det äntligen dags för en ny termin och ett helt nytt år. Jag hoppas alla har haft ett bra lov med massor med roliga aktiviteter och umgåtts med trevligt sällskap. Denna termin tror jag kommer bli grymt bra. Inte bara massa hål i schemat men också för att det är en nedräkning till sommarlovet. Sista terminen på gymnasiet ska inte bli tråkig utan jag tycker vi gör något riktigt bra av den. :) Ja nu måste man väl tillbaks till lite kemiplugg hare bra :) mvh simon

Tja

143.143 dagar kvar, sen kan jag glida längsmed asfalten, helt fri från bekymmer.

Nu är den alltså otillräcklig, bloggen. Allting är lite för otillräckligt.
Jag vill inte skriva nåt. Knappt prata. Önskar mig bara vara ifred, någonstans. Helst ute i Ersmark. Det är sommar. Sensommar. Jag har tagit mitt anti-histamin. Behagligt varmt, kring +20°C, och solen är uppe, och allting är bra. Och jag är helt ensam. Och MP3:n är laddad. (Hittade min borttappade MP3 idag. Den var under sängen. Se där!)
Jag har tänkt på sommaren ganska mycket nu. Några dagar i sträck. Hur fängslad man känner sig under vintern. Alltid tvingad att väga sträckor mot energi & värme. Kan jag verkligen gå dit bort? Utan att frysa ihjäl? Utan att det tar för lång tid, blir för mörkt - utan att jag blir för trött?
På sommaren behöver man inte överväga någonting. Då tar man sin kappa och ropar hej till brorsan innan man drar på sig tofflorna och svoschar iväg på cykeln, ytterdörren lämnad öppen. Trampa, trampa, trampa. Ingenting är jobbigt på sommaren. Om man känner att det drar lite för mycket energi, om man känner hur man blir lite för varm; hur svettpärlorna börjar forma sig vid hårfästet - då bara släpper man dem, pedalerna, och glider utmed asfalten.
Att glida utmed asfalten. Där koncentrerades mina viljor. Jag bara saknar det så jävla mycket. När jag bläddrar bland mina sommarbilder. Fan vad jag saknar sommaren. Så sjukt mycket. Och fan vad ointressant det är att läsa om, men fan vad sant det är att skriva om.
Kan inte någon bara skriva: Det är lugnt isak. Sommarn är runt hörnet.
Jag känner inte av den.
Och jag vill inte gå i skolan. Fy fan för skolan. Fy fan.

Benzoic

Primitiv

Magnecyl

http://www.lakemedelsverket.se/upload/spc_pil/pdf/humpil/Magnecyl%20Koffein%20tablet.pdf

Panikupplevelse

Det började igår, runt 9 på kvällen, då jag kom hem från bowlingen. Allt var bra, jag var super trött men mamma var sur så vi hade en jobbig gräl så jag vart riktigt sur och kände mig orättvisst behandlad. När mamma hade gått (eh, ni vet ju att jag alltid är ensam hemma :P) så såg jag något som såg ut som en droppe saft på golvet. Torkade upp, kollade lite misstänksamt på min katt, gick vidare för att plocka ut lite grejor. Ett tag senare så hittar jag en ny "saftfläck",som inte hade varit där förr, precis där Arthur just har legat. En lite smått läskig känsla dyker upp i maggrupen och mina redan svaga nerver börjar.. bete sig underligt. Jag följer efter Arthur till köket och hittar en ny fläck, där han just sto och åt. Nu har misstänkarna övergått till en mild grad av panik - min katt blöder! Jag undrar vars såret sitter, och försöker kolla efter, men ser inga sår. Då slår det mig- han blöder från pungen! Får PANIK, slår igång datorn, försöker leta på wiki och överallt, skriver till Adrian (den enda med katt som är inloggad) och bara panikar. Hittar inget som är aktuellt, får ännu mer panik och ringer 112 (-Hallå, asså, jo, min katt.. han blöder, från pungen(säger jag gråtande, vet itne riktigt om personen hörde) - Ehm.. du bör nog ringa en veterenär, får jag som svar). Leter efter veterenärer på nätet, ringer en massa nummer med all jävlarna har HELGSTÄNGT! Även de som ska vara öppna dygnet runt alla dagar!! Till slut, efter MÅNGA försök, får jag tag på nå kvinna i Stockholm. Hon säger att ahn troligen har blivit biten (aj!) och att jag i första hand bör kolla efter hur stort såret är. Ringer mamma - hon kommer tillbaka och hjälper mig tat kolla efter.. Visade sig att han blödde på foten.. Hade typ varit i slagsmål eller nåt.. .. Fortfarande skakis..

Nyår: en kort, icke korrekt sammanfattning

Haha, 555 inlägg hittils!

Jag fick typ hjärnskakning under nyårn :( Och defenitivt en minneslucka! Tyck synd om mig! Och jag borde kanske ha farit till akuten, som ambulanspersonerna typ sa att jag skulle..

Plugg plugg plugg

Ok, kort.

1. Kemilabben, den med benzoic acid, visst skulle man multiplicera med 5 och dela med 10 (om man ej redan gjort det)? Varför?

2. Ska man svara på frågorna på baksidan till den labben?

3. Vad fick ni för svar typ?

4. Gällande indikatorlabben, hur detaljerad ska man vara och vad måste man skriva om varje försök?

Tack,

Mvh Mvh...

142.Imorgon är jag med igen.

En seg dag var det. Och huvudvärk hade jag också.
Men jävlar vad jag ska upp tidigt imorrn.
Och göra läxor. Och lyckas.
Framför allt:
Lyckas.

Sedär: Knep första inlägget gjorde jag också.