SIC06A:s klassfest tar aldrig slut.: april 2010

fredag 23 april 2010

.

Godnatt.

Buss igen. Klockan är kvart i fyra på morgonen. Har suttit här i.. sex timmar. Jag har ont i ryggen. Sjukt ont. Och mina ben vill röra på sig. Jättemycket. Typ sparkas och så. Jag har kanske sovit några minuter. En halvtimme, sammanlagt. Jag gav upp för ett tag sedan, då jag insåg att jag inte kunde sitta stilla i samma position i mer än två minuter innan kroppen började vrida på sig. Obehagligt. Och jag vill ha sällskap. Jag är trött på att vara ensam. Vill prata, eller vara tyst. Men liksom. Åh, jag är trött.

Jag tror att vi är vid Höga Kusten. Det är tyst i bussen, förutom en stol som gnekar sjukt mycket. För mycket för att jag ska kunna sova.

Det har varit lite av ett äventyr. Som en jakt. Jagad av inställda flyg. Jag har legat steget före, och det kan man ju vara väldigt tacksam över, men just nu har jag bara ont. Det känns som att jag inte har sovit på en vecka. Men jag kan ta det IRL.. .

Letar tidsfördriv. Det går skitdåligt. Jag vill bara tänka på hur ont jag har. Tror att jag ska stänga datorn och försöka kura ihop mig till en boll så gott det går utan att överträda mitt sätes gränser.

Hörs.

onsdag 21 april 2010

.

Hej barn.

Jag drömde om er inatt. Jag tror inte att jag gör det så ofta längre. Vi var på en klassresa, men jag tror inte riktigt att jag förstod det. Det är roligt hur många procent av mina drömmar om klassen som har bestått av klassresor. Jag undrar vad det beror på.

Jag tror att jag saknar er. Men säg det inte till någon. Jag kan skylla på Valencia och på askmoln och på osäkerhet på när och om man kommer hem. Jag saknar till exempel även min säng, så jag tycker inte att ni ska odla något storhetsvansinne eller tro att ni är några.

Godnatt.

onsdag 14 april 2010

.

Hej, hallå.

Sitter på en buss på väg mot Stockholm. Lätt illamående. Inget farligt, men tillräckligt för att man ska känna sig lite obekväm, sådär. Typ "om jag råkar läsa för mycket undertexten till filmen som visas, eller lyssna lite för intensivt på texten till musiken jag lyssnar på, eller skriver alltför aslånga blogginlägg, kommer jag kräkas". Men vaddå. Jag ville köpa Bonaqua Persika inför resan, men jag hittade den inte. Köpte Bonaqua Päron istället. Från början var den god, men i takt med att kolsyran försvinner blir den mer och mer bara äcklig och illamåendeframkallande. Än är det inte riktigt där, men jag ser vart vägen leder. Man anar ju.

Internetuppkopplingen bryts då och då, vilket jag märker genom att Spotify tystnar. De låter dock den påbörjade låten spelas klart. Lite humant, sådär.

Jag vet inte var jag är just nu. Jag tror inte att vi har varit i Sundsvall än. Vid två-tiden skulle vi stanna i Tönnebro. Det måste vara det jävligaste stället att jobba på, inser jag. Kassa arbetstider. Måste komma ihåg att kolla ifall de har öppet dygnet runt. Om jag orkar ta mig ut.

En bebis på bussen skrek lite grann alldeles i början av resan, men sen har den så vitt jag vet hållt käft. Det känns skönt. Jag försökte kolla på Vem vet mest?, men uppkopplingen var för dålig. Det var nog lika bra. Jag tar då och då pauser i skrivandet för att stirra rakt ut i mörkret. Återfå balansen, liksom. Lindra yrseln. Vi är tydligen i Härnosand.

måndag 12 april 2010

Dra åt Kittelfjäll

Först ut väntar en varm hälsning från vår nya praktikant. Han ska tydligen hänga nere i baren och hjälpa till.

Sedan en bild på en tavla som illustrerar en helt okänd man. Ingen vet varför jag tog en bild på tavlan, eller varför någon tog en bild på honom. Men nu är han i alla fall på vår blogg.

Det har snöat en hel del här i Kittelfjäll. Tyvärr så smälter snön också ganska snabbt i dessa varma plusgrader. Dropp, dropp, droooopp... Ett fenomen här på hotellet som är väl känt av personalen och en del gäster. Detta sker inte där man förväntar sig att det ska droppa, utan tvärt om, det sker i "bakfickan" eller vad som bättre beskrivs som bortglömd restaurangdel/personalrum/personalmatsal/personaldatorrum. Det senaste rekommenderas inte när det droppar från taket.