.

Jag skulle kunna blogga.

Jag vet att allt är tomt nu. Det finns många saker jag skulle kunna skriva om, men det finns inget behov, från min sida. Det finns inget av värde som rör allmänheten. Jag är dessutom osäker på om det finns något behov ens hos denna allmänhet. Men jag skulle kunna berätta grejer ändå.

Jag har inte sovit så bra de senaste nätterna. Annars sover jag alltid bra, om än för lite - men det är i alla fall mitt eget fel. Nu har jag vaknat ungefär varannan eller var tredje timme. Ibland har jag kunnat somna om, ibland inte. Vid ett antal tillfällen har jag vänt mig till Murdoch för att få hjälp med att samla tankarna, och han har gjort sitt bästa - han har verkligen lagt ned enorma mängder energi - men han har inte lyckats särskilt bra. Inte för att jag inte har uppskattat hans försök, eller så. Jag är väldigt tacksam. Men väldigt... utspridd. Osamlad. Murdoch är dock inte en person som ger upp vid första hindret. Så det kanske blir bättre med tiden. Vi brukar tänka så, Murdoch och jag. I alla fall han. Och jag orkar oftast inte säga emot.

111.'Cause I'm Sick Inside.

Ja, vafan. Jag får väl ta och göra min röst hörd då. Det är ju fan ingen annan som gör det. Va?! Typ... typ Ida. Ida! Hon är ju på andra sidan jordklotet ju! Men det är props. Kanske är det värsta snarare att storbloggarens dräkt nu istället, alltmer ofta, börjar klä Sara Larssonnnn + Sällskap.
Vad har jag gjort för roligt då. Under den här...... saliga..... eran. Lovet. Ja, nej, jag har ju alltså varit ganska jävla borta - och, som vanligt menar jag alltså; psykiskt. Jag har nån viral infektion. Jourhavande läkare drop:ade ord som enterovirus och de är ju besvärliga. Och ur enterovirus härleder jag väl hjärnhinneinflammationsrelaterat som mest troligt. Fast det är ju förstås typ... måttligt. Och jag vill ju bara gnälla. Idag, (onsdag?), så är det ganska okej. Inte jättemycket huvudvärk - ifs ASA:ad - och inte speciellt mycket muskelvärk. Söndags däremot, söndags. Kan man namedrop:a nån rolig moz-rad här...? Tur att inte everyday är som sunday. Jag vet: Det blir definitivt en VEM FAN BRYR SIG OM STRUKTUR.-tag på det här.
Men det är alltså min anledning.
Till att jag inte bloggar.
Till att jag inte hänger med er.
Till att jag inte svarar viktiga personer.
Till att jag inte svarar på viktiga personers frågor... konstateranden...
Jag ber om ursäkt, för allt. Hoppas allt löser sig snart. En pessimistisk Isak känner sig dock inte jättesäker på att han kommer storma skolan på måndag. Han är fan lite tveksam. Det är han fan.
Fan, fan, fan.

Ida Sundberg 2

Allra karaste !
Idag ar det mandag och jag sov 10 timmar i natt. Anledning: forsta dagen pa hostlovet. Jag var ute pa promenade idag har i Wavrin och har konstaterat att fransman inte har nan smak what so ever da det galler att haloween pynta. I fonstren hos vissa familjer har de alltsa hangt upp tecknade…bilder? Och dylikt pa haxor och spoken och pumpor som skriker och hej och ha. Tank er typ lekbitens haloween skyltning och applicera den sedan i ett privat hems fonster (jag vet ju inte hur lekbitens skyltning ser ut i ar, men jag kan ju tanka mig…). Nej tack.

Alltsa, forsta delen av tre ar avklarad har. Skolaret ar alltsa uppdelat i tre perioder har, tre perioder innan veckan da allt ska avgoras. Ni vet IB som har slutprov i slutet av trean? Har har man alltsa slutprov i slutet av sista aret i ALLA amnen. Och grejen ar att om man inte klarar dessa prov da blir det till att ga om sista aret. I min klass finns 4 pers som gar om (4 av 31…). Jeez. Tank er Fysik A slutprov i alla amnen under en vecka med pressen att man maste ga o mom man inte klarar det. Hemska tanke. Fast ligger man i under aret sa bor det inte vara nagra problem…

For ovrigt sa ar franska skolan ett kapitel for sig. Det ar sa langt ifran hemma som man kan komma. Matte lektionerna gar alltsa ut pa att min larare (som alltid har vit labbrock aven fast det mest kemiska att skydda sig mot i klassrummet ar den vita kritan hon haller i handen…) antingen sager at oss att gora en uppgift i boken (som hon sedan 5 min senare gar igenom steg for steg pa tavlan), eller sager at oss att ta fram vara anteckningsbocker for att skriva ner en ny formel. Men det ar inte precis Andreas-lara-sig-en-ny-formel-way…Jag ar ju van vid fa en lang genomgang som i slutet resulterar i en formel. Har hoppar man over genomgangen och gar pa formeln pang pa. Mitt hjarta holl pa att praktiskt taget BRISTA harom dagen da lararen smackade upp derivata formeln (den med f(a+h) grejs). Denna formel som vi tillbringat typ ett halvar a tt forsoka forsta varfor den ar som den ar och vad den tjanar till, ja, den gavs nu till min klass utan minsta bakgrunds forklaring. Skriv av och lar dig utantill sa ordnar det sig. Vad hander?! Jag minns forsta lektionen da vi borjade med dervatan. Jag var pa villovagar och kom just i slutet av lektionen. Oppnade dorren och mottes av en totalt fullklottrad vit tavla, med siffror och linjer och rott och gront och hej och ha. Och nere i hornet en liten fyrkant som ringade in formeln. Jag maste sett halvt panikslagen ut, for jag minns att Tove sa till mig “lugn Ida, du behover bara kunna den dar formeln nere i hornet”, men att Andreas da genast kontrade med “o nej! Vill man ha ett bra betyg sa maste man forsta det som ligger bakom!”. I Franska skolan behover man inte forsta det bakom. Har gar det ut pa att lara sig formeln utantill och sen kunna applicera den. Problemlosnings formagan ar det som att man glomt bort. Ja, det gjorde mig sorgsen dar jag satt vid min bank, att veta att ingen i detta klassrum (med r att stor sannorlig
khet) inte kommer forsta varfor derivatan fungerar som den fungerar. Inte shysst mot derivatan och inte shysst mot eleverna. Kan inte hjalpa mig, men det berorde mig djupt.

Och kann pa detta: ni vet ju att jag berattade att det ringer i borjan och slutet av varje lektion? En morgon for nagra dagar sen sa ringde det som vanligt for dagens forsta lektion och jag och en tjej i min klass var just pavag till lektionen. Hennes cykellas hade kranglat aningens, vilket fordrojde oss kanske 30 sek. Sa nar vi kommer till korridoren har alltsa alla redan gatt in i klassrummet, dorren ar dock fortfarande oppen och lararen sitter vid sin bank och har inte borjat lektionen. MEN, nar vi kommer i dorren sa sager hon at oss att vanda om. Vi har alltsa kommit for sent. Vad vi da var tvungna att gora da var att ga och soka upp en person som kunde skriva under en liten forseningslapp och sen komma tillbaka till lektionen, visa lappen for lararen och sen ga och satta oss. Sag mig, vad tjanar det till? Och ar det sa att man kommer t.ex 1 min for sent och hon stangt dorren och borjat tala, ja, da ar det bara att glomma att bli inslappt. Ratt ska vara ratt. Typ. Det ar alltsa farligt att leva pa marginaler…

Jag tanker pa er ofta dar hemma. Har forstatt att det borjar bli hyfsat kallt? Mormor skickade mig ett vykort harom dagen och skrev att det varit sno hos henne under natten, men att det sen smalt bort. Det kanns sa himla konstigt att det redan ar host hemma och till och med hostlov (for det ar val nu nar som helst?). Det kanns som att jag for nyss, och da var det ju sommar hemma. Men tiden flyger…Detta far mig att tanka pa detta: ar det nan av er som vet vad ni vill gora sen, i livet efter Draggen? Har har ungefar 95 procent av avganseleverna redan bestamt sig. Hel snurrigt. ALLA vet vad de ska gora efter gymnasiet (forutsatt att de klarar slutproven…). Ni vet, hemma ar det ju vanligt att man tar det lite lugnt ett tag efter gymnasiet, jobbar lite, reser lite och sa vidare, innan man borjar plugga nat. Har ar det pang pa som galler. Idéen att gora nagot emellan finns inte. Mentaliteten ar en helt ann an. En tjej i min klass har redan nu skrivit in sig pa universitet. Hennes utbildning ar sen 3 ar, vilket innebar att hon som 21 aring ar fardig utbildad…Och alla fragar mig vad jag ska gora sen i livet, och nar jag sager att jag inte vet tittar de forvanat pa mig och pa nat vis kanns det som att jag maste ursakta mig for detta. Nar nagon fragar hemma och jag sager att jag inte vet sa sager ju de flesta “men du behover ju inte bestamma dig nu, det finns ju mycket tid!” Som sagt, de tar verkligen helt olika tankesatt…

Jag hoppas att ni mar bra. Jag hoppas att ni inte pluggar ihjal er, att draggen inte fryser ihjal er och att ni tar hand om er val. Och kom ihag: jag kollar min first class…

Fortsatt nu ta draggen med storm mina allra karaste!
// Ida

PREI

Jo, jag har ju fått en del frågor om vad PREI egetligen är och vad gör jag där.. Mitt jobb, alltså.. Så nu har jag skrivit en broschyr om föreningen och då kan ni lika väl få ta del av den. Borde besvara den första frågan i alla fall

Kort om PREI
PREI är en internationell förening där över 60 olika länder finns representerade. Ett besök på PREI är en unik kulturellupplevelse: du får inte bara höra en massa olika språk och umgås med folk från andra länder, chansen är också stor att du hamnar mitt i något lands fest och får uppleva dans, mat och musik från landet! Och såklart så är vi villiga att lära ut – en mängd olika språk-, mat- och musikkurser erbjuds både för nybörjare och sådana som har hållit på ett tag.
PREI är öppen för alla - barn, ungdomar, vuxna, äldre... Oavsett kön, ålder, hudfärg, språkkunskaper, religion mm är du alltid välkommen till PREI! Här är det alltid något nytt på gång och här finns det alltid någon som kan hjälpa dig om du har problem. Kort sagt, PREI är en plats för DIG, vem du nu är!

PREI för ungdomar
I vår stressade, utseendefixerade och drogmissbrukande värld är PREI en oas för dig som vill slappna av och roa dig på ett drogfritt och ofta ovanligt sätt. Är du sugen på att få fara på ett läger eller kanske arrangera ett? Fara på en utflykt? Spela basket? Baka? Det är bara att du kommer med förslag så kan vi nog fixa det mesta! PUS, PREIs ungdomsstyrelse och ANFASM, PREIs ansvariga för sport och motion, är två av PREIs styrelsegrupper som drivs och sköts av ungdomar – för ungdomar!

Har du frågor, förslag, kommentarer? Kontakta oss gärna, eller kom förbi!
Adressen är: Kungsgatan 101, 90…. Umeå
Telefon: 090-173563 (eller ngt liknande..)
Mail: prei200……
Pus_prei@hotmail.com

Förslag

Kikar igenom en mapp med massa lätta låtar (från ersäng - Isak vet). La till några spontana och voila:

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/c/coldplay/fix_you_acoustic_crd.htm

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/c/coldplay/swallowed_in_the_sea_ver3_crd.htm

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/c/coldplay/the_scientist_acoustic_crd.htm

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/c/coldplay/viva_la_vida_crd.htm

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/e/eagles/hotel_california_tab.htm

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/c/coldplay/yellow_acoustic_crd.htm

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/b/beatles/hey_jude_crd.htm

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/b/beatles/let_it_be_crd.htm

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/l/loikaemie/wilder_osten_crd.htm (hahaha)

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/m/metallica/nothing_else_matters_crd.htm

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/a/animals/house_of_the_rising_sun_tab.htm

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/l/lynyrd_skynyrd/sweet_home_alabama_crd.htm


Okej, vad tycks..? Relativt lätta? Kan alla spela med?
................ jag försökte iaf :P

Mvh,
Katten Gustaf

110.Dagen då majsallergikerna blev diskriminerade, men samtidigt undslapp en alltför tidig död.

Tidigt denna morgon, (fredag 24/10/2008), samlades man för en skrivning i aulan - av alla ställen. Dagens verkliga prov utdelades dock bara åt en endaste individ.
Isak Falk-Eliasson, hur fan tänkte du?
Ja, alltså. Min ursprungliga idé var ju att hämnas så till råga att de skyldiga skulle mista livet; För att man trängt mig så långt in i hörnet att det knappt ens fanns plats för luft, då - iochmed fikatvånget, alltså. Jag avvek till slut från planen, kring klockan tio, natten mot idag, och valde att helt enkelt försöka göra ett så äckligt bakverk som möjligt.
Vad var idén med smeten? På något sätt tycktes den vara aningen onormal, vet inte om jag också kan ha fått höra några kommentarer fällas om just den - smeten.
Idén med smeten? Ja, visst; här fanns det allt en strukturerad mall att följa. Jag ska ju säga att jag dubblade receptet, men ändå placerade dubbleringen i en enkelform - redan här bör man ju nästan ana oråd. Sen att jag körde smeten på S-S-S-S-Snabben, det bidrog förstås också till att få den där vidrigt kletiga & obakade smeten ingen riktigt vill kalla kaka. Och så ville jag förstås att man skulle känna av bakpulvret, då. Jag tycker jag lyckades ganska väl.
Jag noterade att garneringen var av en ovanlig art, den också? Hur kom det sig? Någon strategi bakom valet?
Nja. Du noterar ju rätt. Garneringen, ja. Nej, det här var ju faktiskt inte alls planerat. Lite som att få upp ett tredje ess på river:n, kändes det nog. Vid glasyrmakandet upptäckte jag att det ju inte alls fanns någonting att garnera med, och att strö över florsocker eller ösa på pärlsocker kändes ju ärligt talat lite overkill. Men så fanns de där, då, alltså - Kellog's:en! Det var ju en vild idé, sannerligen - en chansning - men jag hade nog ändå goda intentioner först, faktiskt. Jag var väl inne i ett gott rus av... ja, socker eller kaffe eller så. Så jag var nog snäll egentligen. Twist:en kom ju framåt halv tio. Ja. Jo.. Såatt, men jag erfor ju efteråt att det ju var en djävulsk idé det här med Cornflakes:en som garnering. Jag hade inte en tanke på att de skulle ta upp så pass mycket fukt av glasyren, och bli så pass sega och otrevligt formavvikande som de slutligen blev. Inte en tanke!
Och helheten? Framförandet, servering - respons? Nöjd?
Jo nog får man väl vara nöjd med helheten, det kan jag nog säga att jag är. En del avböj att ta överblivna extrabitar, inga speciella hyllningar... får nog säga att jag är nöjd. Provmiljön [matematikprovet], förvanskar förstås resultatet på så sätt att man kanske, som offer, inte ges samma möjlighet att kommentera fikat. Det är ju uteslutet under själva provtiden/fikatiden, och eftersom lunchen inföll just efteråt så fanns det väl inte heller här ett ordentligt tillfälle. Men ändå är jag nog nöjd. Vi får väl se hur folk mår, såhär i efterhand.
Tack då.
Tack.

Då var det dags igen

- för lov!

The tree of liberty must be refreshed from
time to time, with the blood of patriots and tyrants.

- Tomas Jefferson

Yes, you heard me. It is time for the IC students to finally, after decades of pain and suffering, be able to put their pens down, unmount their arsenal of books and drop their strongly kept fighting spirit.

We are these students.

So, what are you going to do, besides from not being at school, this upcoming week?

Perhaps we may unite?

You are either with us or against us.

Matteprov

Ja då är det alltså i aulan klockan 08:55.

Isak kommer att ha fika med sig och det kommer att ätas direkt. Efter det så börjar provet, när alla då är glada. Förutsatt att fikat är ätbart. Men det är nog ingen som tvivlar på att det är det. Ja men nu har jag bloggat lite som inte hänt på länge. Ska bli ett längre inlägg både här och på min blogg.

Hare gott folk, syns imorn.

Ny lärare/sammanträffande

Fick en ny körskolelärare idag. Efter lektionen (som inte alls var lika hemsk som med min förra lärare.. Jag fick faktiskt höra att jag körde "helt perfekt" och "väldigt bra" inte, som förr, uruselt och okontrollerat...) så skulle vi boka in några nya körtider. Så klart så var jag tvungen att påpeka att jag skulle vara borta hela nästa vecka, bara för att få skryta, på vilket han svarade att det skulle han också.
"Jaha", sa jag, "Vars ska du?"
"Utomlands", sa han.
"Men, det ska jag med! Vars?"
"Turkiet"
"Jag med"
"Alaine?"
"Jo! Vars ska du bo då?"
"På Cleopatra Beach"
"Jag med!! Far du från Umeå eller från Skellefteå?"
"Skellefteå, på måndag kväll"
"Jag med!!!!!!"

..... Vadå sammanträffande?

.

Även jag är beredd att fly härifrån nu. Destinationen får dock förbli okänd.

En promenad i månskenet (med cykel och utan månsken)

Vilket underbart väder!

Nästan storm med häftiga vindbyar och regn…. Det hela belyst av gatlyktorna… Mötte Adam, han var också ute och njöt.

Visst, min mössa höll på att försvinna ner i Umeälven och min hjärna känns halvtbortfrusen nu, men, det är en konsekvens man får ta.

Och det underbara med det här vädret att det är en lika nice upplevelse oavsett om det är varmt eller kallt (som nu) ute!

109.Fredag + fika + isak (+ prov...) = sant...

Nå, ungdomar? Any requests? Här har ni chansen. Inflyt elever, inflyt. Ämne att påverka: Fredagsfikat. Jag vet att det är min nittlott att dra socker till stacken. Det är win-win. Isak slipper ligga sömnlös om nätterna, funderandes över bakval - ni slipper tugga finska pinnar innan provet.
Innan provet. Ännu en anledning att faktiskt hjälpa mig här. Att ha fikauppgift precis innan ett matteprov. Jag vet att ni är diabetikeraspiranter, hela bunten. Vissa i synnerhet. Ni vet vilka ni är. Givetvis kan jag inte avvika från normen, eller välja att helt utesluta mig - så ni ska få vad ni kräver. Kräver, som i engelskans Crave.
Om ni nu alltså inte sitter och halsar svensk motsvarighet till pixy stix, så är ni mycket mer än välkomna att föreslå något i en kommentar.
Annars kommer jag väl på nåt hursomhelst. Spelar ju inte asmycket roll.
Inte för er heller! Ska jag ta med det? Ett paket? Två? Cash?

.

Jag försvinner i IC:s enorma bloggimperium. Jag är bara en enda liten, maktlös soldat. Det har gått många dagar sedan jag skrev senast, och jag känner hur det faktiskt inte behövs fler inlägg. Det skulle kunna vara en sorglig känsla, men i detta fall är den präglad av neutralitet.

Jag blir "friskare" och "friskare" för var dag, jo. Allt är okej. Allt är tomt. Och jag tror att man förlorar någonting efter varje nervöst sammanbrott, men detta var så väldigt mycket mer konkret än vad jag hade föreställt mig. Allt är okej.

108.Allting tar emot, som vanligt - David Sandström sjuk.

In i det sista har man hoppet uppe. Men nu nojjas det för fullt. Känner av det vanliga: kalla fingrar och kalla tår. Ryckningar överallt, spänningar kring hjärtat. Och kaffet lugnar mig inte.
Dessutom kommer den tråkigaste nyheten detta århundrade - David Sandström är sjuk & ställer in. Alltså förändras allt. Värdet sjunker ganska maxat mycket. Det nya spelschemat för Galaxen Live lyder:

Fredag 17/10 19:30 – 24:00
SPELTID
20:00 – 20:30 ISAK FALK-ELIASSON
ca20:45 – 21:15 NIHIL
ca21:30 – 22:00 TOR LUNDMARK
ca22:15 – 22:45 DANCE WITH ME
ca23:00 – 23:30 SORRY LET´S BOWL!!!

Lördag 18/10 19:00 – 24:00
SPELTID
19:30 – 20:00 ALBIN o ERNST
ca20:15 – 20:45 AHEAD
ca21:00 – 21:30 PLEKTOR
ca21:45 – 22:15 BROTTSVÅG
ca22:30 – 23:00 SANCTUARY
ca23:15 – 23:45 the SEPTIMA ORCHESTRA

Morgonens humörskurva

Are you ready for movie night?

"The Graduate" scourges the shallowness of the sixties, kicks against its smug and sanctimonious middle classes: xenophobic, materialistic and spoiled. Mrs. Robinson is the epitome of the devil-may-care LA bourgeoisie and represents the darker side of America's American Dream that is sedated by pills, desensitized by liquor, mind dulled by television, sanitized by the latest Tupperware and gleaming colors to sugarcoat the humdrum of suburban life (Mr. McGuire: I want to say one word to you. Just one word. - Benjamin: Yes, sir. - Mr. McGuire: Are you listening? - Benjamin: Yes, I am. - Mr. McGuire: Plastics.). The adulterous relationship between Mrs. Robinson and Ben is sex for sex only and is cast in terms of indifference, coldness and vulgarity. Mrs. Robinson is like a beast of prey, hungering for sex, absorbing young men's bodies to fight off the specter of old age, hysterically suppressing the anxiety that it causes, keeping her young daughter, whom she regards as her competitor and therefore, adversary, neurotically at bay. The true love between Elaine and Ben, on the other hand, surpasses the tasteless, the absurd and offers hope of a better generation to come (Mr. Braddock: What's the matter? The guests are all downstairs, Ben, waiting to see you. Benjamin: Look, Dad, could you explain to them that I have to be alone for a while? Mr. Braddock: These are all our good friends, Ben. Most of them have known you since, well, practically since you were born. What is it, Ben? Benjamin: I'm just... Mr. Braddock: Worried? Benjamin: Well... Mr. Braddock: About what? Benjamin: I guess about my future. Mr. Braddock: What about it? Benjamin: I don't know... I want it to be... Mr. Braddock: To be what? Benjamin:... Different.) Truly, a bridge over troubled water...

En hälsning från (Syd)Afrika

Jo, tänkte bara att ni kanske undrade hur delar av vår "bihang" har det i Afrika... Så här följer en konversation som kan sprida lite ljus över det hela. Enjoy!


(15:02) Cillan: heej

(15:02) Anna:hej

(15:02) Anna:men . är inte du i afrika?!?

(15:03) WWW.WHODELETED:joo, det ar jag! salome och andreas ar har oxa!

(15:03) Anna:så himla kul!!! hur har ni det?vad gör ni?hur länge har ni varit där nu?

(15:06) WWW.WHODELETED:mjaaa... det kanns lite hemskt just nu... alla stirrar pa osss hahahah men man vanjer sig till slut... vi kom igar och man kanner redan lite obehag. lite hemlangtan ocksa for vi ar sa langt borta! men hoppas att det slapper snart... vi jobbar pa en kyrka dar vi beter oss som psykiatrer kanns det som iaf

(15:08) Anna:ni kom igår och det känns hemskt redan?!?! men faktiskt, måste ändå vara läskigt att komma till en helt ny kontinent där ni typ inte känner nån... hur funkar det språkmässigt? har ni kontakt med några andra svenskar? vars bor ni? kyrkan... hmmm... vad exakt får ni göra, sa du?

(15:14) WWW.WHODELETED:jaaa, det ar saaa annorlunda har att det ar laskigt! joo, dom kan ju prata engelska sa det ar inte saa hemskt... det som kanns jobbigast just nu ar att veta att man har en 12 timmars flug resa hem!

(15:15) Anna:haha,okej... hmm.. det är ju i alla fall bra hehe, 12 timmar är ett rätt långt tid, ja.. hur länge ska ni vara där?

(15:20) WWW.WHODELETED: till tisdag2 veckor frammat... sa det ar ett tag kvar

107.Till den villrådige: S209.

Till den villrådige: Hjälpen; Vi ska vara i S209.
Era tider har jag inte koll på. Misstag mig inte för nörderi - se det som ett plötsligt infall av solidaritet. Att tillgå har vi ju den berömda klyschan:

"Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem. Ty detta är lagen och profeterna." (Matteusevangeliet 7:12)

Jag är alltså eder.
Men det gick bra.

106.Kräftan i bloggosfären.

Nu har den växt sig stor, Kräftan. Visst hade vi det på känn? Jag hade det på känn.
Alla springer ur nåt. Man utvecklar sig. Vissa går dagis, andra efterblir. Alla samlas de i årskurs 1. De följs åt genom lågstadiet, kanske följs de även genom mellanstadiet. Många separeras vid högstadiet. Statistiskt är det ungefär här man börjar profilera sig på riktigt - tonåringen finner sig själv. Förstås är det löjeväckande, då en person utvecklas, finner & profilerar sig varje dag, på ett nytt sätt; livet igenom. Ingen vandrar omkring som ett tomt spöke i 13 år, för att sedan hyperexpandera när betygen pressas mot bröstkorgen. Vissa driver runt tills årskurs 9, slutstadiet. Sedan är man officiellt fri - sedan är man inofficiellt ändå kvarhållen för ytterligare tre års utveckling. Man väljer gymnasium. Första valet, största kvalet? Vidare profilering. Vissa saknar stimulans, vissa trycker vidare.
Man kanske läser sig vidare på samhällsvetenskapligt håll - blir samhällsvetare & filosof. Förkastar allt och motpolariserar sig till rektor.
Man kanske istället blir matematik- & fysiklärare. Kanske sedan utvecklar sig till Teknik-College-lärare.
Man kanske börjar blogga på en liten skitblogg. Går till en större, en kollektivblogg.
Man kanske slutar sina dar som solist iallafall.
Man kanske slutar sina dar som en förgrening, med modern sakta döendes ifrån en; när en själv skjuter nya skott där modern en gång frodades.
Man kanske ändå behåller en stärkelseledare med i spelet, kräftan till trots.

Aj min rygg

Det gör ont i min rygg mellan skulder bladen är drygt... Har nån tiger balsam?

Ledartutbildning

Jag skriver detta i brist på annat kan jag börja med att säga.

Ikväll har jag och Isak varit på studieledarutbildning som började 17.00 och slutade 21.30. Jag tyckte att det tog hundratals år att få fram det lilla budskap de ville få fram. Jag tycker att de behandlade oss som små barn. Medelåldern på de som var på utbildning måste ha legat på 33 kanske. Jag tycker man kunnat dra det lite "brief" och sedan frågor korkade människor missade på. Det mest plågsamma är att man måste ta B kursen också innan man är klar. Men man får tänka på det fina diplomet som man får sedan.

Det fanns även positiva inslag i denna kurs vi fick äta på två våningar som är en resturang nära x3m. Vi bjöds på riktigt god mat gratis förstås. Sedan efter maten smakat bjöds det på kaffe. Sedan när vi återvänder till helvetet fick vi godis och frukt.
Kvällen kan få ett helt godkänt betyg för jag hade nog inte utnyttjat tiden hemma på ett bättre sett en vad jag nu fick gjort ikväll på utbildningen.

Kan knappt bärja mig för B kursen wohoo! Men jag hoppas det inte blir samma mat igen även fast den var god. Den var ju iofs gratis hehe :P
Vilka kommer på movienight imorgon jag kan bringa lite popcorn om jag hinner hem något ska annars hänga på stan hela dagen. Ja men jag vill se alla där :)

Jag har nu gjort en dagboksblogg till studiecirkeln finns i blogglistan. Inloggningmail till den är dragen1@live.se samma lösenord som på denna blogg. Mvh Simon

Game or lame?

Ån

Vilka var dessa mytomspunna människor?
likt en å de ringlade sig, genom våra korridorer
Som från en annan tid, en annan plats de kom

Skapade förundran, tog med sig hemligheten
ut
ut de gick, ut genom södra porten
mot mysteriernas land

105.Skall Du Hänga Med?

Maja. Nu får du fan se till att bli frisk. Hörde att agnostikern är out of the closet. Jag och den blockerade diskuterade det. Alla bryr sig. Det är obalans i Martinas häng-rytm. Jo, visst... hon är ju stenkall; alla är godtagbara - men visst saknas det nåt, ändå? Att spektrofotometra under Sara-lagar kan inte vara det roligaste. Kemiglöden ebbar ut fortare än man kan tänka sig.
Du måste få hänga med. Det du missade idag; blandade bollspel. Det var bolleyvoll igen... hatar ju det. Hatar det så innerligt hårt. Om jag fick lista de mest uppskattade, allmänna, bollsporterna så skulle jag göra det enligt följande:

01. Fotboll
02. Pingis
03. Bandy
04. Badminton
05. Basket
06. Handboll
07. Golf
08. Krocket
09. Innebandy
10. Polo
11. Vattepolo
12. Lerpolo
13. Kulkastning
14. Kula
15. Tennis
16. Boule
17. Kast med liten kula
18. Kottkrig
19. Lacrosse
etc...
87. Volleyboll...

Där listan slutar. 87 är inte en fix plats. Varhelst listan än slutar - där ska den dyka upp. Volleybollen. Fy faan.
Det du också missat; håltimma i svenska (resulterade i en tidig lunch, alla var med på de noterna). Maten var okej - kycklingröra på carnivorsidan, nåt annat på vegsidan. Peter önskade sig korv stroganoff. Sedan hade vi matematik med Andreas. Han sprang ytterligare ett maraton. Minns inte vilken dag han gjorde det på, kan ha varit igår, söndag. Pontus kom in och störde. Babblade om filosofiprov & movie night.
Det är movie night på torsdag. På ledigheten. Typ... 19:30? 19:00? Kvällen. Han fortskred med att berätta hur han slagit knäet i en av de svarta stålstängerna - förmodade att det var en av de som utgör räcket i S-trapporna. Det hade svärtnat för ögonen.
Vi hade biologi. Labb, faktiskt - men inte alls en dålig en. En behaglig labb. Inget blod på hornhinnorna, inget klägg i nävarna. Inga skalpelleggar flygandes framför ansiktena [Anna]. Det handlade om hjärtat, förstås. Vi tog puls, över- & undertryck via pulsmätare. Flera sjuka resultat överraskade och underhöll. Vi lyssnade till våra hjärtan med stetoskop. Vi sprang i källaren, för att jämföra ansträngningspuls med vilopuls; Hur lång tid det tog för pulsen att falla tillbaks till vilostadium. Simon, Isak, Peter, Marcus sprang. Sprang Anna?
Vi hade kemi breddning. Breddningen roar ju inte. Inte mig. Dessutom var jag efterbliven, imed att jag missat torsdagens breddning - den du också missade. Sara, Sandra & Martina fipplade med spektrofotometern - den uråldrigaste. Alla ger sken av Star Trek, men om de andra gav sken av Voyager så var vår maskin The Next Generation. Paradoxalt nog. Själv satt jag mest och ritade diagram. Arbetade inte egentligen förns mot slutet av lektionen; men han också bara slutföra två kurvor [den för glas och den för plast]. Det handlade om att se hur mycket ljus ett visst material (kyvettens material), absorberade/släppte igenom - variabeln var de olika våglängderna. Sedan gjordes koordinatsystem där x = λ och y = A, och alltså diagram utifrån det.
Sedan slutade vi, och på kvällen spelade Isak, Simon, Tove, Anton[NV], Mayette[??], Marcus[Toves Marcus], Random, Random, Random fotboll bakom Ålidhemsskolan, på deras konstgräsplan. Även om planen vald var en sån där liten jävel, en sån man bara har dåliga minnen ifrån. En sån där alla håller på och väggar och fjantar sig. Och där det är hål överallt. Där lagen är ojämna och där det stimulerande inte utmanövrerar det enerverande. Och så var det ju kallt, blött och mörkt - ljusen tillhörde den riktiga 11-mannaplanen. Det var dagens andra workout för Simme. Jag lämnade dem vid Ålidhem Centrum.

Bilden ljuger.
Det var så kallt.

Katt

Jo, ville bara dela med mig av en till katt-erfarenhet jag har varit med om. Detta skedde igår.

Klocan var runt 9am och jag var på väg hem, cyklandes, på sista raksträckan. Kom upp i rätt bra fart, tyckte jag, och njöt av musiken i mp3:n och vinden som typ susade förbi. Plötsligt så ser jag en katt, en svart en. Det kommer på min vänstra sida (jag cyklade på den högra sidan av vägen), accelererar lite, och springer om mig... ... ... ...


Det ni, hur många andra kan stoltsera med att ha blivit omsprungna av en katt medans man var ute och cyklade?...

.

Titeln är mer passande än någonsin. Och han hade rätt; det här börjar bli intressant. Inte på det sättet han beskrev, dock, men det är intressant att se vilka som bryr sig. Det har visat sig vara ungefär en person, och den personen läser inte ens denna blogg. Den personen är blockerad på msn. Det gör mig ledsen. Än värre är det ändå med personer som försöker ge sken av att bry sig, trots att de ger fan i en. Hej på er. Vinka!

Jag har fortfarande inte känt hunger sedan i torsdags vid 12.00-tiden. Det är faktiskt ganska fascinerande. Till slut tvingar ju illamåendet en att stoppa i sig något i alla fall, så det spelar egentligen ingen roll. Det är förvånande lite som gör det, för tillfället.

Det var tillräckligt för idag.

104.No eating. [republicering från 08-10-2008]

Jag har väntat alltför länge, länge nu. Men det är motiverat. Jag har funderat. Det där inlägget jag nämnt, skriftligt och muntligt - inlägg 100 - det kasseras. Eller: Utkastas åtminstone. Det kastas. Sen om jag plockar upp det nån gång, ifall det plötsligt skulle börja kalla på mig, det är en annan sak. Jag lovar inte att kassera det för evigt. Det skjuts upp, ytterligare.
Sitter här nu och väntar på att Mecenat ska kontakta mig, så jag kan proklamera mig till vinnare... av nåt kul... typ "8200 pkt nudlar!" Visst, Mecenat, det är ju lite småroligt, men har ni tänkt på saten som faktiskt vinner det där? Vafaan gör man med 8200pkt nudlar? Det är ju inte egentligen som att det går att börja nattodag-langa nudlar utanför konsum. Kanske kan sälja skiten till ÖB... Annars blir det ju bara flum av det. Det måste ju bli flum. Och ett dyrt, dyrt flum! (paketens totala värde är alltså estimerat till 24 600 kr...) Jag vet ju vad jag skulle göra - ungefär. Inte detaljerat, men det skulle bli rejält. Och... njaa... mjaaa: olagligheten skulle nog vara oundviklig. Vad vill man göra? Nåt extremt.

Typ fylla Simmes röda fara med en 2000pkt, dra iväg till Gamla bron och ba dumpa skiten överbro. Som psykfall. Springa upp på metallböjena och sprida nudlar över hela bron. Glida runt som på glaskulor; skapa totalkaos och plötsligt höra alla cykelklockor ringa, människor gasta. Och så upp med allt på youtube. Fram med mobilen. Macci kör triple-angle-movie-style. Alla hänger sig. Sen tar vi det lugnt... bevittnar nudlarna virvla runt i Umegrytans alla vortexar.
Och så nästa då! Vad tar vi nu?! 3000! Hårdare, hårdare. Ja, vafan... vi kör en kombo!
Fas 1: Vi krossar alla nudlar på ett roligt sätt. Vi kan portionera dem; Vilka ska ha? Hela klassen! Inga åt SI.......... Så... vad är vi... elva? 272 åt några, 273 åt några. Typ 273st nudlar per person. Så får man göra vad man vill med dem - bara de förstörs. Och helst ska man behålla paketet helt. Personligen skulle jag nog spara 100 av dem i en syl-fond, och syla dem på personer jag verkligen hatade för stunden. Eller bara randoms, om man jag inte syns eller kan springa bort.

Erinrar mig ett Ystarminne. Jag och Tobba, och kanske Max...
Västra Ersboda har ju en bro som förenar det med Östra Ersboda, invid V. Ersboda Centrum (= Klippsalongen, Bazaar & Mirabel...). Det var vinter. Riktig vinter. Men en solig dag - minns det som att det var blå himmel och vit, vit snö. Så Tobba kastade lite snöbollar mot nån buss eller nåt... kanske nån bil. Och så var den en bil - jag tror den var mörkröd-mörkbrun - som både jag och Tobba kastade mot, som tutade och stannade. Vi träffade bildörren. Vet inte om det var min eller hans. Tror att bilisten öppnade bildörren. Kanske klev han ur sin bil. Sen sprang vi. Vi sprang som fan, bort in i närmsta skog och hängde där i typ tjugi minuter. Med bultande hjärtan.
Ystartidens resurer är outtömliga.

Så då har jag alltså 173st nudelpaket kvar då. Som måste krossas. Säkerligen skulle jag väl variera mig. Släppa dem från höga höjder, släppa tunga saker på dem, ha dem som stresspaket och sitta och spasmklämma dem vid datorn och teven och i skolan. Placera in dem i varje dörrspringa och låtsas att de är jättenötter i en jättenötknäckare.
När alla mina paket skulle vara färdigpulveriserade och uppsamlade - fördelaktligen kan de uppsamlas i stora svarta sopsäckar, (ännu ett alternativ, om vinter: Åka skrana på nudlarna. "Haha... jag minns hur vi gjorde. Det var nog 2008, 2009... åkte nudelskrana. Har du åkt nudelskrana nån gång? Inte? Hah.. nej... nej jävlar... där har du missat nåt.") - så skulle de föras till en kollektiv totaluppsamlingsplats. Alla 11 säckar. (Givetvis skulle hela spektaklet kräva enorm tidsuppoffring, men vi trixar lite med tiden för enkelhetens skull.)
Fas 2: Vi tar röda Simmes fara och drar till Gamla bron och häller ut alla smulor över bron och nerför den och upp i luften. Och så tuttar vi fyr.
Men ni ser ju! Det är fortfarande 3600pkt kvar!! Vad gööör man med alla dessa paket?! Det finns ju inte en människa som har fantasi nog att hålla på med det här. Så då överlämnar jag det åt er.
Vad skulle du göra - om du hade kvar 3600 paket nudlar?

Snart Afrikaner

Jag är di leva, jag följer hjärtat! (Resans citat; made by Andreas efter en bitch slap på sillen) Vi väntar på flyget till London nu som ska ta oss vidare till SA! Alltså, inom mindre än 24 timmar kommer vi vara Afrikaner :D wish us good luck, we will need it! :s Så medans ni sitter där hemma och ruttnar bort i torra Umeå kommer vi uppleva kultur, sol och nöjen i det varma Afrika... So long suckers! :P

/Nelson Mandela

103.Till alla frånvarande.

Repet gick väl. Det var David, Isak, Marcus, Sandra & Simon.
David hade med sig vegan-chokladkaka, där kanterna var så hårt nedsmultna & ingrott fastgjorda att stålteskeden vek sig under förlossningsförsök. Saft hade han också, varav Simon kanske drack mest. Röd saft.
Marcus spelade gitarr, liksom gjorde Isak. David tog hand om bandet. Simon sjöng Elvis. Ibland 'spelade' någon trummor. Jag gjorde inte det... fan, borde ju ha gjort det. Sandra coachade.
Summer Lovin', Eye of the tiger, Här kommer alla känslorna, Nu kan du få mig så lätt.
Många låtar brändes av. Efter en timma fixa David fram en andra mick, och Simon & Marcus gjorde en radioshow. David och Simon pratade om Hellacopters. Sandra coachade.
Visst, det tog en timma att rigga allt - men sen var det fullt sjå. Även om det fattades mickar, och även om sladdarna låg huller om buller, och även om allting var taffligare än taffligast och kanske snarast accepterades just därför att D lyckades trixa fram lite mysljus kring 21, så var det hela ganska okej. Vi stannade till 21:50. Simon poängterade att larmet gick 22 och MI-stämning infann sig hos.... Simon...? Marcus drog lite tidigare. Isak slappade, David & Simon städade undan. En sista kakbit slets loss.
Sandra coachade en sista gång.
Otakt i det mesta, in i det sista - hur det ska gå med 11-12-13 pers, det undrar man.
Men förhoppningarna är stora nu, på oss.
Från alla håll, förstås.

Ingen betalade cirkelledar'n.
Repförslag tills på lördag i kommentarerna uppmanas.

102.IC-bandet

Jag tar mig friheten att skriva ett Simon-inlägg.
Första repet, alltså, ikväll.
19:00-21:00.
Stallet, I-20/Umestan, hus 9.
Ta med er låtar eller nåt.
Absolut inte skolmaterial.........



blink. blink.
...
.

“…and I, down the river, lost in the river, inside the river…the river…”

“No one called anybody crazy, for nobody is crazy. Or maybe everybody.”

http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/rymden/article426617.ece

“For he seemed to come from another world.”

Uppvaknandet, efter sådär 10 timmars sömn, var underbart. Tyst, som det bara kan vara på morgonen, även om klockan vid det laget var runt 12. Fint. Lördag.

“I am what never should have been. I am what must be silent.”

Nä, bu och bä. Skolan, körkort och städa. Vad hinner man. Vad vinner man. Musiken närmar sig med stormsteg och min uppsats (som dessa vackra citat kommer från) är bara halvklar. Men jag har det nog bättre än vissa andra som inte ens har börjar. Så jag ska inte klaga.

Åt föresten taco idag med, hemma alltså, vilket gör att denna helg är något utöver det vanliga.

Är det bara jag eller borde vi använda vår blogg till fler saker än att bara skriva en massa blajja? Vissa försök har gjort att förmedla någon form av värdefull information, men skulle inte denna sida också kunna vara en fin informationskälla för studier, nyheter och händelser som rör oss alla? Visst, vissa ser det just som det. Men allt för få. Lägg upp inlämningar, prov, fester, kalas, träffar, sovmornar, nyheter från lärare, frågor och svar om uppgifter, projektarbete? you name it. Anyway.

“…and I, down the river, lost in the river, inside the river…the river…”

Hellacopters

Någon som vill gå och se på hellacopters?

C ¤ V = n

Mol = vatten.
Mängden och koncentrationen varierar i förhållande till varandra. Idag var den först superkoncentrerad på en väldigt liten volym, för att sedan spädas ut och nu såhär på kvällen ligger volymen på en ganska hög nivå - lite här och där kan man säga. Detta lärde jag mig i skolan.

Apropå skolan, så tänkte jag härmed påpeka att SI:arna idag har tagit ett första steg ut i världen och gjort det som vissa av oss suktar efter. Snart följer resten av mängden och inom en kort tid står skåpen tomma strax, men inte riktigt, utanför, S3. Så här såg det ut denna morgon när tre själar gav sig av mot den brunn som människan klev upp ur - Afrika. Jag älskar vatten. Man kan dricka det, svalka sig av det, åka på det, gömma sig i det, stödja sig på det och inte minnst: leva av det. Det regnade idag, när bussen gav sig av från Umeå kl 08:20. Så här såg det ut:

SI är, oavsätt vad vissa påstår, en del av vår, IC's klass. Annika sa att det hette celldelning, och Andreas fusion. Notera fusion. För vi kommer åter ses inom kort. Ha det bra där borta!

Fortsättningsvis så slår jag ett slag för 6,0221415 · 10²³ och allt vad vi lärt oss på kemin. Tack Sten och Sus.

Något som jag inte lärde mig i skolan var hur man ska balancera ekvationen på ett vettigt sätt. Ty, efter att ha sin at (mig själv) och log gat (det i en loggbok) fann jag symmetrilinjen ganska betydelselös. Detta var starten till universums uppkomst och även min återfödelse.

Avslutningsvis vill jag påstå att utan denna formel så skulle jag torka.

X=allt när ∞ --> 0

Tack. Vi ses imorgon. Ännu en dag att leva. Flyt.

101.Tiden kommer.

Är gudarna vredgade?
Det var inte vackert idag.
Det var inte bra skolväder, åtminstone.
Jag önskar jag hade kunnat göra nåt annat idag.
Men precis som Simon antydde så har det nu gått ännu en snabb vecka. De är snabba. De är fruktansvärt snabba.
Det är ganska okej ändå. Det är inget att begråta - missade dagar. Dagar är cancer; det är ohämmad livsdelning. Det finns inget som stöder tesen: Tiden bara går och går.
Allting stöder: Tiden - liksom dagar, liksom år - bara kommer och kommer. Mer och mer tid. Alla får och får. Varje morgon är nästan en garanti för en hel dag. Blir det inte bra imorgon får du troligen ett nytt försök iövermorrn. Och blir det inte bra i övermorgon, så blir det bra om en vecka. Till slut blir allting bra.
Vänta ut det onda, vänta in det braiga.
Imorgon kommer att bli bra.
Och iövermorgon med.
Håll ut.

welcome back,

Idag var äntligen alla tillbaka och lektionerna flöt på normalt. Äntligen!
Sten var tillbaka (vilket innebar att vi fick se resultaten på provet), Andreas var tillbaka (normal matte i überfart..) och Simon har återvänt från sin sjukdom (även om han påstår att han fortfarande är lite småsjuk enligt sig själv).

Dock saknar vi en utav våra älskade klasskamrater, Maja. Vart kan hon vara måntro? Även Sandra övergav oss efter halva dagen. Underligt.
Nej, nu återgår jag till studerandet, behövs nog. Ni andra har ganska mycket lättare för att lära än vad jag har.

Adjöken.

Nu drar det iväg

Dags att bli vuxen?

Har bakat

Hej idag har jag pluggat kemi vilket var riktigt roligt faktiskt för det kändes som att jag kunde det. Jag har även tittat lite på the office season 2. Jag har bakat massor med muffins som jag snart ätit upp. Imorgon kommer jag tillbaks till skolan, man kan inte vara borta för alltid.
Saknar alla i klassen ska bli kul att få återse er allihop :)

.

Det är nu man skall vara spontan, låta känslorna styra. Bara för att se vad som händer.

.

Det handlar om cykler. I allmänhet - jovisst - men speciellt i detta fall. Om det inte vore för faktumet att tema-inlägg är Isaks signum skulle jag kanske göra ett. Om cykler. Kanske skulle jag paint:a något fint exempel också. Ni kan säkert föreställa er. Ni kan säkert bläddra lite i blogg(-e-)boken annars. Men nu är alltså ett tema-inlägg otänkbart.

Det finns två högaktuella cykler i min värld. Låt oss döpa dem efter sina motsatspar;
1) Respekt/förakt-cykeln
2) Hopp/besvikelse-cykeln
Fint. Då har vi det överstökat. Just namngivningen har jag länge betraktat som ett stort hinder, men det känns dock inte som att en tung börda har lyfts ifrån mina axlar. Så kul skall vi ej ha det.

Hur som helst. Dessa cykler går till stor del in i varandra. Besvikelser leder till förakt. Mot ting, fenomen, grupper, människor, eller/och vänner. Hopp, å andra sidan, innebär en längtan efter något, och denna längtan tyder på respekt i någon form. Alltså: två separata processer påverkar varandra - både gällande hastighet och intensitet. Personligen tror jag att en hög intensitet resulterar i en lika hög hastighet, men detta varierar troligen från en människa till en annan. Vanligtvis framskrider dessa psykiska förändringar relativt balanserat. Människan håller hoppet på en rimlig nivå, anpassat efter varje enskild situation, och riskerar därför inte att bli väldigt besviken. Enligt samma resonemang försöker hon att hålla nivån för respekthysande på en lagom höjd - helgonförklaringar bör med alla medel undvikas - allt för att fallhöjden ned till förakt inte skall bli ohälsosamt stor.

Detta försök till neutralitet är logiskt, med tanke på energikostnaderna för obalans och svängningar i det mänskliga psyket - för att inte tala om alla risker det medför. Jag kommer inte att tala om alla risker det medför.

Tyvärr tenderar denna balans att vänta med att infinna sig till 40-års-åldern, eller någon annanstans strax innan döden. Detta är något jag tänker mycket på; den rådande bristen på balans. Det är nästan som att man skulle kunna jämföra tillvaron med, låt säga, en berg- och dalbana, kanske?

Jag hoppas så mycket, alltid. Trots att jag har utvecklat stor talang för elimination av förväntningar lyckas jag inte bli av med hoppet, och det är en stor sorg. Samma sak gäller alltså respekt-delen - kanske till och med i större utsträckning. Detta är vad jag gör. Detta är exakt vad jag gör. Jag är ett så jävla bra exempel på mig själv. Allt detta orsakar problem.

Okej: det var bakgrunden; det allmäna; reglerna. Låt oss nu studera det specifika fallet, och det specifika objektet (alltså själva riktningen för respekten/föraktet & hoppet/besvikelsen); det är nära botten. Här krävs det givetvis att man har referenspunkter, att man har utsett ett visst tillstånd som "botten" och ett som "toppen". Men ni behöver inte vara oroliga, jag har nämligen tagit mig friheten att göra just detta. En slutgiltig botten kan dock inte nås i detta fall - det är faktiskt en omöjlighet - men bara på grund av att detta fall är ett undantag. Jag kan nu inte skriva mer här, på denna blogg - jag har redan sagt för mycket. Att säga något över huvud taget är att säga för mycket. Fatta hur mycket för mycket som har sagt nu, alltså.

Godnatt. Och glöm inte: besvikelsen är det sista som lämnar människan.

Matteprov

Jo, såg att vi har ett matteprov på fredag inplanerat... Alla redo?

100.Regnar det...?

Jehovas kom idag. Inte i egen person, men väl i form av vittnen. Jag stod i köket vid tillfället... jag och farsan. Såg dem närma sig och drog instinktivt en matrix; böjde mig baklänges. Sen smög jag ut ur köket, upp för trappan. Ropade: "Jag är inte hemma! Fan, säg bara att jag inte är hemma! Men, jag säger åt dem nästa gång, jag orkar inte snacka nu... Tack!"
Jag hade inte riktigt orken idag. I alla andra fall - i normala fall - så hade jag öppnat dörren och gått ut och snackat lite med dem. Nej, just det; jag hade inte tiden idag. (Barasåattnivet: det här var innan monsunen... kring 14, var nog klockan.) Sedan gjorde jag annat.
De överlämnade dock två häften - ni rutinerade Jehovas Vittnen-kännare känner kanske till dem: #10 Vakna! och #19 Vakttornet - Förkunnar Jehovas Kungarike. Månadens tema i Vakna! är Barn och Internet, i Vakttornet: Förutsäger Bibeln framtiden? (Är inte det sistnämnda varje månads Jehova-tema? - tänker ni då. Och: Jo. Jo, det är det...)
Genom att ströbläddra i Vakna! kan jag bistå er med ett par utdrag. Allra först ett ord om Vakna! som tidning:

Den här tidskriften ges ut i syfte att ge hela familjen upplysning. Den visar hur man kan ta itu med vår tids problem. Den rapporterar nyheter, berättar om människor i många länder, granskar religion och vetenskap. Men den gör mer än så. Den tränger ner under ytan och påvisar händelsernas verkliga innebörd men håller sig ändå alltid politiskt neutral och betraktar ingen ras som förmer än någon annan. Och viktigast av allt är att den här tidskriften bygger upp tillförsikt till Skaparens löfte om att en fridfull och trygg ny värld skall ersätta den nuvarande onda, laglösa tingens ordning.

Utöver det där innefattar tidningen ett brett sortiment av text riktad till förlegade generationer. Och vi snackar inte lite förlegade - vi snackar boendes i furustuga i centrala Lappland, med utedass och innebrunn, två grisar, en oönskad dotter och en lovande bonnason, i en socken med sextio sammansvetsade familjer som troget tågar till sockens kyrka där gudstjänst utfärdas varje söndag.
Vi snackar träskida från Sälen till Mora.
Vi snackar lyssna på radio, diska för hand och se nyheterna på tvåan när de ändå finns på SVTPlay.
Tyvärr är det inte heller riktigt riktig information. Emfasen ligger inte riktigt bra. Det skaver nånstans... det är nånting som skaver.
Jag ska visa vad jag menar. Ur Vakna!:

"MEJL. Definition. Brev som skickas elektroniskt; e-post. Vad gör dem intressanta? Att mejla är ett snabbt och billigt sätt att hålla kontakt med familj och vänner. Bra att veta. Oönskade mejl, så kallad spam, är inte bara irriterande. Ofta kan sådana mejl innehålla mer eller mindre tydliga anspelningar på sex."

"HEMSIDOR. Definition. Samlingar av sidor på Internet som sköts av organisationer, företag eller privatpersoner; kallas även sajter eller webbplatser. Vad gör dem intressanta? Eftersom det finns miljoner olika hemsidor har ungdomar oändliga möjligheter att handla, forska, ha kontakt med vänner och spela spel eller lyssna på musik. Bra att veta. Internet utnyttjas av alla slags principlösa människor. På många hemsidor kan man se sexscener, och det är lätt att hamna på sådana sidor av misstag. I en undersökning i USA var det 90 procent av de tillfrågade i åldrarna 8 till 16 år som sade att de oavsiktligt hade stött på pornografi online - i de flesta fall när de gjorde sitt skolarbete. På nätet finns det också sidor riktade till tonåringar där man kan spela hasardspel. [...] Sedan har vi de så kallade pro ana-sidorna, som förespråkar den 'anorektiska livsstilen'. Dessutom finns det sidor med hatpropaganda riktad mot religiösa och etniska minoritetsgrupper. På andra sidor kan man lära sig hur man tillverkar bomber och gift eller genomför terroristattacker. Onlinespel är ofta väldigt våldsamma och blodiga."

Dessutom avverkas begreppen Snabbmeddelande, Blogg, Chattrum och Community. Allt är inte dåligt. Jag valde ju bland det grövsta. Jag vinklade ju min text. Men ni vet vad man säger om en vinklad text som vinklas: Alltid blir den väl lite sannare...
...
Jag orkar inte exemplifiera ur Vakttornet. Där är det inte lika uppenbart. Där är det smygindoktrinering som man brukar. Det gäller att variera sina anfall.
Jag har haft en jättebra helg, varför jag väljer att skjuta upp mitt utkastinlägg (100), ett tag. Det är inte riktigt läge, och dessutom kräver det mycket uppmärksamhet och strukturkontroll.
Inget skolarbete har jag hunnit med. Ikväll...? Nu...? Kanske...?
Vad har jag att göra... kemilabbar, fysiklabben och matte? Lever i underlandet just nu. Ingen press och inget ont. David Sandström & Alf & Håkan, alla snurrar de kring varandra. Har inte bråkat med någon på länge... Imorrn syns vi alla igen. Snart är det vinter, och då kommer snön. Och då kan man gå utomhus och falla vart man vill. Varje vägkant är en fåtölj, varje äng ett svalt duntäcke. Och himlen blir vit eller grå eller ljusblå, och yr snön så yr den lika för alla. Och ibland orkar man inte göra något, utan sitter bara inne. Kanske har man en ljusstake - kanske är det lite dunkelt. Doften av stearinet och tändstickan. Och plötsligt finns det ingen framtid att oroa sig för, men det gör en inget.
Och lite så är det ikväll. När jag tänker på allt. Troligen kan inget sänka mig ikväll. Godnatt.

Ida Sundberg

Hallå alla SIC-vänner !
Jag vill börja med att ursäkta mig för att ni inte har hört från mig tidigare. Skulle kunna komma med en lång rad förklaringar här, men det hela skulle kunna sammanfattas med att timing och känsla inte varit rätt. Någonstans i det svindlande arkivet av inlägg på klassbloggen så läste jag just ett inlägg skriven av någon som så fint beskrev just detta dilemma. Så kanske blir jag ursäktad?
På morgonen den 22 Augusti när jag lämnade svensk mark visste jag fortfarande inte vart jag skulle spendera de kommande trehundranånting dagarna. Det var en riktigt skum känsla. Men så helt plötsligt, när jag kollade av mina röstmeddelanden på mobilen när jag satt och väntade på planet till Paris så var det en röst som sa i mitt öra att min slutdestination skulle komma att bli Lille! Hej och hå, där vändes plötsligt min värld upp och ner!
När jag klev av tåget på tågstationen i Lille hade jag verkligen ingen aning om vad som skulle vänta mig. Det absolut enda jag visste var efternamnet på min värdfamilj. Kände mig lite aningens lost där jag satt på tåget…Fast det har ju sin charm att kasta sig ut i det okända…Kunde inte annat göra än att tänka att det fick bära eller brista. Och visst bar det. Christine och Thierry är kanske världens snällaste. Deras son är 26 år och bor i Paris och jag har en känsla av att de har saknat att ha ett barn i huset. Jag kunde inte blivit bättre mottagen.
Så här är jag nu, hos Madame och Monsieur Duflos, i ett parhus i Wavrin (som ligger 13 km från Lilles centrum och skulle kunna liknas vid typ ett församhälle till Lilles centrum). Varje morgon åker jag bil med Christine till skolan och varje morgon är det lika spännande att se om man kommer hinna i tid till skolan. Har aldrig tidigare i hela mitt liv behövt vänta i bilkö för att ta mig någonstans, men här är det ett faktum. Det är bara att vänja sig. Spänningsfaktorn i det hela ligger i att kl 8:15, prick, så låses grindarna till skolan. Synd för den som kommer sent. Förstår mig ännu inte på den franska skolan…
Och vad gällande skolan…Det är så långt ifrån allt jag är van vid att det liknar ingenting. Det första alla lärare började med när vi började terminen den 2 September var att dra alla regler. Inget prat, inga sena ankomster, läxor ska in i tid och skolmaterial ska införskaffas bums. Kanske sa de “hej på er allesammans” innan de började, men det är ytterst tveksamt. 15 min senare började de sin lektion. Pang på och inga krusiduller. Smålog for mig själv när jag tänkte på gamla goda draggen-uppstarter. Pontus som försöker luska ut vad alla har gjort under sommaren utan att lyckas så väl, och initiativ till kanot paddling och andra roligheter. Jag lovar, lärarna här skulle inte tro mig om jag berättade hur skoluppstarter i SIC06 går till. Det är ungefär så långt ifrån denna franska terminsstart som man kan komma. Inne i mitt hjärta slogs det ett extra slag for draggen.
Jag går alltså en linje som skulle kunna liknas vid samhälls med ekonomisk inriktning. Alltså ämnen som historia, matte, geografi, engelska, spanska (!), ekonomi, och filosofi. Historielektionerna går ut på att läraren dikterar, fras för fras, vad vi ska anteckna (just nu om följderna av andra världskriget). Vi skriver alltså typ en historiebok varje lektion. Helt sanslöst. Min taktik är att titta på min granna och kopiera för glatta livet, för fort går det också. Vad gällande filosofin så håller vi på att diskutera frågor som “vem är jag?” och olika teorier av de stora tänkarna. Önskar att jag kunde franska flytande, för det skulle behövas i detta ämne. Men mina klasskompisar försäkrar mig ständigt om att jag inte är den enda som inte förstår…
Skolan tar rätt mycket tid; 3 dagar i veckan går vi till kl 17 eller 18 + att vi går goa fina lördagsförmiddagar också. Vänner, njut av er helg! Saknar att sova långa två mornar i rad. För det faller sig så också att min familj har rätt sena vanor. Middagen inleds normalt mellan 21 och 22:00, och innan det hela är färdigt så är klockan mycket. Middagen = umgänge. Så fungerar det i Frankrike. Hemma är det ju mest något som man ska ha överstökat sa fort som möjligt. Här är det något näst intill heligt. Har ju alltid blivit lite smått hackad på för att jag tydligen har för vana att lägga mig tidigt. Wish you could see me now. Ni hade blivit stolta! (Jag nämner inga klockslag…)
Har annars så smått börjat komma in i den Franska vardagen, även om det fortfarande är lång väg kvar att vandra innan jag skulle kunna kalla mig van vid hela alltet. Kämpar på med franskan och är glad att Carolina inte är här och hör (eller snarare inte hör) alla mina konditionalis-böjningar. Det börjar visserligen flyta på och visst gör jag mig förstådd, men ibland känns det bara så himla hopplöst när jag tänker på grammatiken. Alltså kör jag på taktiken att inte tänka på grammatiken. Det kommer nog också så småningom, hoppas jag.
Jag tänker på er alla ofta, ofta, ofta och jag hoppas att ni har det bra. Vill ni så får ni väldigt gärna skriva till mig (använder min firstclass!) om alla era bus. Jag hoppas att ni mår bra och att ni tillsammans gör en ansträngning för att inte begå kollektivt självmord. Känner mig aningens maktlös nu när jag inte är på plats för att se till så att detta inte sker…Men jag hoppas och tror att ni klarar det tillsammans. Mer uppdatering kommer senare (fast bli inte oroliga om det dröjer, jag är verkligen inte snabb).
Jag saknar er alla mer än mycket och jag tänker på er varje dag. Ta hand om er!

http://skola.umea.se/Login/FAV1-00058AB2/I03AC3EFD?WasUnRead=1&DF0=1&DF1=0

Presenterar: Skåpkvinnan

För en tid sen skapades ett konstverk. Ett alster som än idag lever ut sin fulla potential. Eller, nästan i alla fall...

Låt mig presentera: Skåpkvinnan

Detta är i originalform, en ytterst sevärd skapelse.
Sedan en förstärkt version för de med sämre skärpa. Njut.
Hon tackar Isak för bidrag av ram, tavla och andra nödvändigheter.

Vår höst

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAh!

Aaaaah! Inser ni hur uttråkad jag är?!? Jag har inte lämnat huset sedan jag kom hem i onsdags... Och jag mår PYTON (har fortfarande inte fått någon förklaring på hur man kan må pyton... måste nog fråga Lena igen). Och jag kan inte sitta vid datorn längre-får för ont i ögonen, jag kan inte äta något sött eller fett- får spykänslor bara jag tänker på saken, jag kan knappt andas-det gör oooont!!!, och, till råga på allt, så MÅSTE jag upp klockan 3 varje natt och duscha, annars kan jag inte sova vidare... AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Men men,... kommer säkert bli bra innan måndag... lagom till sista handbollslektionen... och på tisdag ska jag och Tove leda basket... Och jag ska säkert skriva prov i styrketräningen första timmen på måndag.... underbart..

.

Jag har på volym 21. Höjer till 22. Det säger er inte mycket, men vanligtvis har jag inte högre än 16, och jag tänker: det är det här jag kommer minnas.

David säger (19:49):
Hej

Jaha.

Och vad hände med vår klubb, Marcus? Minns du den? Det känns som att du har lämnat den. Jag är glad för din skull.

Nej, men jag skall väl ut.

Resa, ngn?

Segt på jobbet? Trött på chefen? Enhanda dagar? Undersökningar visar att omväxling förnöjer. Ett bra sätt är att boka något av de här fina medlemserbjudandena för noll kronor eller med rejäl medlemsrabatt. Väljer du att resa till Åbo med Amorella kan du prova de nya restaurangerna Ella´s, Tapas & Wine eller Panorama, shoppa i nya ombyggda taxfreen eller besöka bastuavdelningen som totalrenoverats. Kryssningar med Cinderella samt till Helsingfors samt Åbo utan kostnad t o m den 18/12.Läs mer: http://www.vikingline.se/newsletter/newsletter.asp?id=809051530 Spara pengar med specialpriser på reguljära resor till Helsingfors och Åbo t o m den 18/12.Läs mer: http://www.vikingline.se/newsletter/newsletter.asp?id=809051635 Tjäna hundralappar. Kryssa med Cinderella till julmarknaderna i Riga 19/12 och till Tallinn 21/12.Läs mer: http://www.vikingline.se/newsletter/newsletter.asp?id=809110915 Fira en komplett jul ombord. Medlemspriser på två sköna kryssningsalternativ som avgår på julafton.Läs mer: http://www.vikingline.se/newsletter/newsletter.asp?id=809111018 Skynda att fynda så missar du inte de trevliga upplevelser som väntar! Med vänlig hälsningViking Club Sverige

TheCircularWay?

Cirkeln är alltså sluten.
Förmodar att det inlägg Maja klagade på kanske... tja... jag vet inte... kanske hade det en bild som liknar den här nedan någorlunda?
Den är ju inte alls aktuell längre, nej. Nu är väl snarare förloppet i ordning med: 1.Idé! 2.Problem 3.Nervositet?! 4.Rådslag & succé!
Succé som i framåtskridande/framgång, inte nödvändigtvis som lycka. Tiden får utvisa.
Dessförinnan vill jag bara förklara läget för Anna.

* Simon (och Isak?), kommer att genomgå 'cirkelledarutbildning' den 15/10, i några timmar. De får tydligen gratis lunch, umgänge och lidande.
Simon är dock skriven som officiell cirkelledare.
* Rep kommer att ske i byggnaden Stallet på I-20-området/Umestan.
* Första repet blir lördag den 11/10, kl. 19:00-21:00 (eventuellt en fast tid).
* Kostnad blir 150kr/tillfälle, per grupp.
* Tillgång ges till stora salen, studio samt en mindre replokal.
* Instrument tillgängliga vid inspektionstillfälle: 5st elgitarrer, 1st elbas, 2st trumset (varav ett elektriskt), c:a 6st mickar och troligen även någon form av klaviaturinstrument.
* Kickade bandmedlemmar: Peter Bergman Rock & Tove Ohemma Eriksson. Kvarvarande, c:a 10st.
* Betalning sker till Simon Gustafsson, cirkelledare.
* Alla frågor hänvisas till Simon Gustafsson.
* Allt ansvar ligger på Simon Gustafsson.

Nya, trändiga träningskläder (som du bara MÅSTE ha)

Hej, här kommer då bloggens första modetips! Enjoy

Börjar nerifrån och upp. Skor. Ett par inte allt för dyra (799kr, tror jag) fina trändiga skor, ny modell. Observera färgvalet (finns i flera färger)- svart blir inte nersmutsat fullt lika fort som de flesta andra färger. Skorna är sköna att ha på sig, de svärtar inte golvet och de "gnisslar" inte vid allt för häftiga svängar.

Och så ett par träningsbyxor. Som INTE ser ut så där! De jag köpte var mer åt det här hållet:

Men inte med feta resårband längst ner utan med tunna snören. Det underbara med de är att de är: 1) varken för korta eller för långa (3/4), 2) är extremt sköna att röra sig i-man känner inte alls av de!, 3)har en skönt lång midje-band som man kan anpassa efter behov (ingen risk att halva röven syns vid utförandet av "sotaren"*) och 4) passar utmärkt till mitt nya linne (och en del gamla)

Och så sist men inte minst: ett underbart linne i sköna färger (fanns andra att välja på, den var nicast). Ser lika bra ut i verkligeheten som på bild! Kanske till och med bättre!

Alla de plaggen finns att köpa på Stadium, och i alla fall finns det flera färgsalternativ. Det totala köpet gick på ca 1200kr.

That was it for now, good luck!

Vad är en blogg wiki har svaren.

Blogg, en förkortning eller förenkling av webblogg; av engelskans blog, kortform av weblog web + log, är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg på en webbsida där inläggen är ordnade, så att de senaste inläggen alltid är högst upp. Bloggar har de senaste åren blivit mycket populärt och vuxit lavinartat. Indexeringstjänsten Technorati har sedan 2003 följt utvecklingen och uppskattar att det, i mars 2007, skapas omkring 120 000 bloggar dagligen.

Bloggarna har mer och mer blivit en del av dagens marknadsföring, då vissa bloggar lockar upp mot 20.000 läsare om dagen. Målgruppen är främst tjejer i åldrarna 15-35 år, och varorna är främst kläder och smink. Att bloggarna har så många läsare leder till att bloggerskorna blir väldigt mäktiga, och de erbjuds ofta pengar för att uttrycka åsikter. Detta har blivit ett problem som är väldigt omtvistat i bloggvärlden

Tänk om våran blogg hade så många läsare då skulle vi vara rika hahaha. Vi kan börja snacka mode på den här sidan gud vad kul det skulle vara. Jag skulle tycka det vore ett alldeles utomordentligt förslag. Så varje gång någon handlar något nytt plagg tar man en bild på sig själv och lägger upp allt om det och hur inköpet gick till. Vlir superbra.....................

Jag är blind!

Alla dessa bilder som ofta dyker upp på bloggen. Jag antar att de flesta är maccis eller ska jag vara ärlig så vet jag inte. Jag vet inte hur han gör det hamnar bara massa bilder i inlägg här på bloggen som jag varit i närheten när dom tagits men itne sett varken en mobil framme eller en kamera. Hur gör han har han den inbyggd i sina ögon eller? Jag såg ingen slags kamerautrusting varken när vi skulle snurra ett batteri mitt i gatan eller när vi hade den världsberömda proffessor Bång i kemi när Sten var borta.