.

Sitter med gitarren i armarna, två minimerade labbrapportsfönster och LeMarcs "Vi överlevde vintern" i bakgrunden. Hur många vintrar har man inte suttit och lyssnat på den, om och om igen? Ganska många, eftersom skivan som den tillhör ej släpptes förrän 2003. Typ 13. Men ändå.

Så om vi står på en soltipp i solsken, än sen?

Jag tycker att det är en fin rad.
En annan rad jag gillar:

They've got a knife for every time you take the same train into work.

Men det har inget med saken att göra.

Det är lustigt när det slår om, åt det bättre hållet. Man glömmer så snabbt. Jag är tacksam för det, men jag vill inte vara oförstående eller utom räckhåll. Jag är ju alltid inom räckhåll.

Och Elias flyttar närmare mig. Möjliga effekter:

1. Fler besök på mitt rum.
2. ..men kanske också kortare besök?
3. Mer tjat om att få låna gitarren. Ungjävel.

Hah.. Två sekunder efter att jag skrev föregående rad tassar - ja, "tassar" är faktiskt precis det verb jag sökte, men tack för att du frågar - han in och frågar om gitarren. På grund av att jag inte kan fortsätta på den gamla listan, och att man inte kan påbörja en lista med siffran 4, tar jag nu om allt från början:

1. Fler besök på mitt rum.
2. ..men kanske också kortare besök?
3. Mer tjat om att få låna gitarren. Ungjävel.
4. Större risk att stöta på hans jobbiga vänner.
5. ...men större chans att stöta på William???!
6. Blablablablallala.
7. Och dessutom djkgfgfhgfghhd.
8. För att inte tala om rdaaaaaasdddddeeeeerrrrr.
9. Och lkdfdjjkjkfd, såklart.
10. Ännu något att tänka på: popkokppkjkpjhkhh.
11. Näst sist, men inte minst: jjjjjjjjj.
12. åååååååååååååååååååååååååååååååååhhhhhhh.,.,.,.,.,,.,.,.,.,,.,.,.,.,.,.
    

Så klockan är 00.39. Skall försöka somna innan 03.00. Det är nyttigt med utmaningar.

Kom ihåg att ta med solrosfrön imorgon, eftersom Martina inte har några hemma.
Godnatt.

141.Ändå att nollnie har potential.

Jag har ändå börjat omvärdera min bild av nyår. Förut har det bara varit värdelöst för mig. Men kanske nu att det ändå får ett värde. Ett positivt värde.
Visst kan det ändå verkligen fungera som en ny start. Som när man kommer till ett nytt kapitel i en bok - man tillåts avsluta det gamla och börja någon helt annan stans; det finns ju en ny titel. 2009. Det är ju nästan omöjligt att fortsätta skriva om 2008 under en rubrik som säger 2009. Det skulle ju vara obehändigt förvirrande. Det ligger alltså nästan ett tvång om nystart i nyår.
Visst kan man ändå fortsätta bakåtsträva. Vara nostalgisk, sitta och minnas. Berätta gamla historier. Fortsätta gamla vanor. Man kan fortsätta läsa ur 2008. Det kan man. Men att fortsätta skriva om 2008, det fungerar alltså inte. Då blir det istället: Började röka igen, 2009. Det blir: Livet fortsatte som vanligt 2009. Och: Skolhelvetet fortsatte jävlas med mig, januari... lärarna fortsatte tro att de kontrollerade mitt liv. Liksom överordnade, liksom staten.
2009 har ändå potential. Att bli någonting lite större än 2008. Att göra mig till någonting lite bättre än 2008 års Isak. Den jäveln är ju så satans underutvecklad så det finns inte motstycke...

.

Helvetes jävla nyår. Okej. Alla frågar vad som händer. Ikväll skall jag ringa både Martina och Simon och säga.. vad? Att jag inte heller har några planer eller förhoppningar? Att jag inte kan erbjuda er lokal imorgon? Åh, vad kul. Kul med högtider, och kul med nyår. Jag börjar mer och mer tänka att det kanske är dags att dra iväg nu. Eller: imorgon. Stockholm? Göteborg? Lund? Buss? Tåg? Bil? Det blev ju aldrig någon bilresa i höstas, Simon. Men imorr'n, då jävlar. Imorr'n drar vi. Om ni kollar buss- och tågtabellerna så kollar jag Simons schema. Det kommer bli perfekt. Och alla är på. Jag vet att alla är på; ingen har något bättre för sig, ingen har något planerat och alla är desperata. Och om vi inte hittar någon bra destination kan vi bara åka omkring, hela natten. Vi kanske till och med kan återskapa luciavakan. Allt kommer vara så jävla perfekt.

Okej. Bra. Skönt att ha planer.

140.Ett plektrum, flera plektra.

På tal om plektrum.
Jag ordnade dem cirkulärt för er skull.

139.Jag tror alla redan vet att du bor i kaos.

CLUB ISAK.

Variation

NÅgon mer än mig som har problem att logga in på Fronter?

Okej, detta är inte vad mitt inlägg komemr att handla om, men det är ett problem som tillfälligt bekymrar mig.

I alla fall, hoppas att era lov är bra! Skidor, slalom/snowboard, skridskor? Bra jul? Nå läxa gjort?

Själv så har jag hunnit med massor.. typ allt de ovannämnda ;) ska nu strax laga avskedsmiddag åt mina morföräldrar..

Fick helt underbara snowboard, hjälm, skor och handskar till julklappar! :D De har redan invigts men det riktiga eldprovet kommer på tisdag, då jag, Maria (hon som jag cyklade till Norge med och var i London med..), Alex (min underbara vän, bor och studerar till läkare i Polen nu) coh Alexs bror med hans kompis ska till Agnäs. Där blir det att åka slalom (eller faktiskt snowboard för åtminstone mig, Alex och Maria) under dan, sedan pulka på kvällen (just dte, måste hitta pulkan) och sedan har vi hyrt en stuga där! Så, morgonen där på, ska vi ut och åka igen!!! :D Jag läääängtar!

Och sedan kommer januari snart.. Lite smått ololig inför den månaden: känns som om hela min framtid avgörs då.. läksigt..

Men, hur som helst: God JUl och Gott nytt år! Bara en termin skola kvar nu!

.

Min dag började ca. 17.48.

Det var varmt ute ikväll. När jag satt i stugan i den nya lekparken och läste Vakttornet kände jag den, värmen. Jag hade tagit av mig vantarna, lagt dem i mitt knä, och börjat läsa om Jungfru Maria. Det stod att man i svåra tider inte skall stöta bort Gud, utan snarare dra sig närmare honom. Jungfru Maria är alltså förebilden. Det stod även att att Jesus hade minst sex halvsyskon. Just då - när lugnet och koncentrationen var som störst - hörde jag snö knarra utanför stugan. Fast det var förstås ingen snö som knarrade på riktigt, men det insåg jag inte direkt, och innan dess hade jag ändå hunnit bli så rädd att jag inte längre ville vara kvar därinne. De nya lamporna till trots. Så det slutade alltså i fiasko. Men det var ju inte stugans fel.

Vakttornet hittade jag på en cykelväg vid Coop. Tidningen är ju sedan tidigare känd bland bloggens läsare, så den behöver ingen presentation. Jag hann bara till sida 6 idag, och jag tror inte att jag kommer att läsa mer av den. Kanske att jag kollar igenom bilderna.

Men jag tappar bort mig, och vet inte vad jag skall skriva. Klockan är mer än vad jag önskar att den vore, men det är samtidigt för tidigt för att skriva mer ohämmat.

Och min dag slutade alldeles nyss.
Godnatt.

Fortsättning:

Jag har bestämt mig för att sova uppe igen. På soffan, framför tv:n. Det är det allt handlar om: att göra övergångarna så smidiga som möjligt. Så smärtfria som möjligt. Så små som möjligt. Jag har alltid så svårt att gå och lägga mig, men nu behöver jag inte göra det. Nu kan jag jag bara sitta kvar här. Om en stund kanske jag lutar mig mot en kudde. Sedan stänger jag eventuellt av tv:n. Steg för steg. Men jag måste börja nu ifall jag skall hinna sova några timmar innan 10.00. Jag hoppas att jag lyckas stiga upp klockan 10.00. Jag planerar att vara ute ur huset klockan 12.00. Vad jag skall göra klockan 12.00 vet jag inte - trots att jag skrev en lista på saker som behövde göras, tappade bort listan, och skrev en ny.

Men nu: steg 1:
Godnatt, igen.

Simmeboysenberry

Detta är en dag som kommer bli en sån där bra dag. Molnen ser ut att spricka upp snart och solen stråla sipprar genom molnen. Vad ska man hitta på en dag som denna? Kanske ta ett par bilder på den vackra naturen under en lång skön promenad. Jag hade gärna önskat att jag haft den lusten att lämna det varma sköna trygga hemmet men denna perfekta dag får vara med mig inomhus. Jag känner mig då lite förskyld och har hostat mig igenom 4 dagar snart och missade även mitt jobb under denna helg på grund av detta. Vilket är ytterst tråkigt för då kommer min lön minskas dramatiskt till nästa månad... Det är kul att göra inlägg men känns som jag alltid bara får klagomål på allt jag skriver så själva lusten att en gå in på bloggen försvinner när en liten grinig Isak sitter och dominerar här på bloggen.

Men då åter till min fråga om nyårsafton. Händer det något speciellt då som man kan finna roligt och intressant :?

.

Klockan: 01.15.

Allt är så bra nu. Jag har byggt ett fort här uppe; choklad, en skvätt gammal cola, två gitarrer, plektrum, seriealbum, böcker, anteckningsböcker och en bläckpenna pryder soffbordet. En Scrubs-dvd sitter i dvd-spelaren och meny-musiken spelas om och om igen och om ett tag kommer det driva mig till vansinne men tills dess är allt bra. Och innan dess kommer jag välja ett avsnitt för att sedan med medelmåttig koncentration följa det. Jag har hämtat mitt täcke och min kudde och planerar att sova häruppe inatt. Varför inte, liksom. Det får mig att fundera: vilka regler kommer jag behålla då jag flyttar hemifrån? Till exempel: sovtider, sovplatser, matvanor, och...... juldekorationer. Sovtiderna är ju redan rätt förstörda, sedan typ... femman? Har ett suddigt minne av att jag en skolnatt under mellanstadiet tittade på min klockaradio och såg att klockan var antingen 01.- eller 03.-någonting. Jag inbillar mig att det var det senare alternativet, och jag ser det som en början på någonting. Fast den egentliga början var ju kvällen då mina föräldrar förbjöd mig att läsa ut en Harry Potter-bok. I alla fall om detta inträffade innan det förra minnet jag berättade om. Men det är ju inte som att någon minns, så det spelar ingen roll.

Jag sade ju faktiskt att jag skulle skapa en egen blogg. Jag skapade en blogg. Tror att jag skrev två inlägg, plus något opublicerat. Det är ju bara en jävla massa skit, såklart. Inte ens en massa skit, faktiskt, utan bara korta, äckliga meddelanden till något av mina framtida jag. Antar jag. Det är inte som att jag kommer att länka till bloggen nu, eller något. Inte alls. Det är inte som att ni har missat något, heller. Under hösten. Borde räkna hur många inlägg jag skrivit totalt, på denna blogg. Kan ju inte vara många. Men det beror alltså inte på att jag bytt forum. Till och med dag-/anteckningsboken har (nästan) legat orörd. Vilket kanske är underligt. Men det ingår säkert bara i planen att eliminera denna höst. Finns den ej dokumenterad finns den ej. Det är så man får resonera. När man är gammal och tomheten i bröstet är permanent, och man vänder sig till gamla dagböcker för att få återuppleva sin ungdoms härliga, härliga känsloliv, då kommer man luras tro att det aldrig existerat. Alternativt att man hade ett så spännande och fartfyllt liv att man inte hade någon tid att klottra ned bekymmer på olinjerade pappersark. Jag bryr mig inte vilket av dem. Hur som helst - allting fram till denna punkt har endast varit inledande - så har jag börjat skriva igen. Och det gör mig så glad, och ledsen. Allt är som det ska.

Denna nyårsafton kommer bli ett helvete. Jag känner det. I varje muskel, varje cell. Och jag kan inte komma undan det, hur jag än gör. Det påminner mig om då vi pratade om kriser i Psykologi A: om hur det finns situationer i vilka man måste välja mellan två bra alternativ, och situationer då man måste välja mellan två dåliga. Jag låter det vara osagt vilken slags situation denna är. Men det har egentligen pågått så länge nu, och jag är så trött på det. Nyårsafton känns dock som en kväll som kommer förstärka allt, förstöra allt. Det är i allmänhet en av de mest ångestfyllda högtiderna för mig. Har alltid hatat det. Vad fan skall man fira början av ett nytt år/slutet av ett gammalt år för? Firar man början på/slutet av en vecka? Nej? Söndagar är vigda åt ångest. Alla vet det. Och på den sjunde dagen satte sig Gud ned, betraktade all skit han kladdat ihop, och stoppade fingrarna i halsen. Som Bibeln beskriver det. Bibeln = sanningen.

Klockan: 02.11.
Godnatt.

138.Kvittobråk och den litterära revanschen.

Julen är över. Orkar inte titilera med det i ännu ett inlägg. Julen är över, spänningen har släppt, trycket har jämnats ut. Isak märker inga större skillnader. Bara att det blir mer skit att bära ut till soprummet. Och megagräl om att hitta igen kvitton. Ni skulle bara veta - ni, era jävlar som inte kommenterar mina poster - vilket rabalder det vart ikväll. Strukturisak somnade nån gång 22:00-22:30, (förvisso med ytterkläder på, och utan att ha borstat tänderna, och med lyset på, och med tv:n på [etc etc, in i oändligheten...], men det har ju ändå hänt förr. jag skulle ha sovit genom natten, no prob.), men jag väcktes ~22:50-23:00 [min egentliga insomningstidpunkt], av en massa stoj på nedervåningen. Vad var det då om inte kvittobråk? (Det var kvittobråk...)
Allting bottnar i missförstånd och en massa annat djävulsskap... ledsamt shit, men vi kan ju förenkla det hela med att säga att en julklapp är tvungen att lämnas tillbaks till Musikanten. Olles screw-up, men jag förlåter honom. Jag ger honom pardon. Det är lugnt Olle. Ingen skuld, känn ingen skuld. Du får lämna igen ditt anteckningsblock som hämnd, om du vill. (Fast jag vet ju att du inte vill; jag vet ju, men du vet: symboliskt. det skulle va okej. okej? okej. fint. hörs imorrn. godnatt)
Så då letar de alltså efter kvittot. "Har du kollat jackfickorna? Kolla igen. Men kolla igen. Har du kollat kassen du fick det i? De lade ju ner kvittot där. Men vadå. Men du kan väl kolla? Vadå vet att du inte kommer hitta det? Kolla igen. Varför går han upp?! Vänta. Kolla julklappspapperslådan. Den kanske ligger i hallen. Kolla soporna. Jag kan ha råkat slänga det i hushållssoporna. Nej, du behöver inte kolla, jag kan kolla dem. Äh. Gå och gör nåt annat du, jag kollar. Olle. Har du kollat jackfickorna? Men kolla igen, man kanske inte hittar det första gången. Ibland missar man det. Kolla papperssoporna."
Jag blir less men försöker sympatisera med alla. Det lyckas sådär. Till slut får jag lov att gå ut med soporna. "Är det okej? Kan jag gå ut eller?" Och så her jag på Gråsparven när hon sjunger och stämmer in i refrängen, och allting tonas ut och försvinner bort till nåt annat jävla Sverige-hål där det är lite skitigare, lite mörkare, lite mer trångt och illaluktande. (Är ju i soprummet nu, alltså. Ingen generell beskrivning av mitt liv... [eller...?])
Och så äntligen kan jag logga in här. När folket har tystnat. Alla har gått och lagt sig. Skönt. Och så får jag äntligen bara skriva, skriva, skriva. Äntligen kom det: Ett bra inlägg. Tack. Godnatt.
Och nu är det Majas tur att trollföra er. Maja: Take it away.

Jag sitter just nu och gör en illgärning, jag är ledsen, men jag bränner ut en cd med klassisk musik till far min, usch och fy. Tacka vet jag; Britney Spears t.ex (eller inte). (För övrigt så om ni undrar varför jag skriver så underligt gammaldags är det för att jag tillbringar mitt jullov med Florence Nightingale och Cassandra.) Jag tänkte bara lätta mitt hjärta ty sådana hemska gärningar kan man inte hålla inom sig. Med Vänliga Hälsningar från Anna-Sara :)

En vinterbild

God hjul

Det är ju kul att se att sommarlovsyndromet att skriva massor på bloggen har återtagits av självaste isak. När det en gång stora bloggimperiet med en hel del bloggar fallit. Så står isak starkt kvar. Men nog med skitsnacket kan ju börja direkt med att säga att man vill väl inte sitta framför datorn när man har jul lov. Själv har jag jag mest bara varit ute och fotat sedan kameran inköptes och sen så har jag har det ju firats jul. Nu under juletiderna finns lite till till att kärt återgå till bloggen och skriva ett litet inlägg. Men det är kul.

Jag har en liten fråga till folk om någon vill hitta på nått nu på nyår som att träffas och ha lite kul tillsammans. Allt kan ges som förslag så kan man ju se vad som händer men det är ju ingen som läser detta förutom isak just nu för tillfället så antar att jag kommer måste ringa folk som inte svarar. Men till min förvåning så svarade en hel del folk på mina "god jul" sms igår :). Isak kan ju säga direkt var den enda av 22 personer som inte svarade eller skicade till mig igår. Detta är ju tråkigt måste jag säga. Men ändå sitter jag här och skriver för att vara snäll med ensamma isak.

Julkalenderns slutade som väntat vilket kom som en stor besvikelse. Men i helhet kan man inte klaga på mycket. Gillade julkalenderns i år och måste säga att den var en av det bättre på senare år. Sammanfatta jullovet hittills har det varit enormnt bra och härligt. Köpt en ny fin kamera och fått fina och bra presenter. Nu därimot väntar jobb i 3 dagar framöver med en hel del jävla drygt jobbande.

//simon

137.Jul: [5]

Sådär. Äntligen tillbaka. Äntligen tillbaka till bloggen. Aah... koppla av, glida lite med fingrarna över några tangenter... det är livet. MorBrorFar for ut på isen, så jag fick äntligen vara själv en stund :) Men nu kom de hem :(
Återigen: Ännu en solnedgång. Jag sitter med spotlight-belysning snett ovanifrån, skärmens strålning framifrån och en julgrans dekors belysning från höger. Inga sockar har jag. Nej, det är kallt. Dubbla t-shirt men ändå kallt.
Och jag återkommer till det: Långtråkigheten. Det är ju ingen här att hänga med. I skolan blir man ju mer bara van & slutligen less på att alltid vara kring folk, men när man rycks ur den vanan blir det lite för tomt.
Ser ni vad jag tvingas till att skriva nu? Nu, när jag inte har några bra historier att berätta. Inga bra inlägg jag orkar göra. Ett bra inlägg tar ju en sån jävla tid. Jag kan verkligen sympatisera och förstå de som bara skriver korta, meningslösa jävla inlägg - utan struktur och bilder. Det är ju fantastiskt enkelt! Behagligt, behagligt.
Vad mer, vad mer... Somnade inte förns 5 igår... det kan ju vara lite roligt att... veta. När man blir tillsagd att rätta till - då gäller det att bara streta emot och fela sönder det lite mer. Men ikväll kanske. Kanske att jag kan lägga mig 23 ikväll, och stiga upp tidigt imorrn, och fara ut i snön en stund, och utnyttja dagen. Det är planen. De här två gånga dagarna har ju varit lite för särartade - man måste få töja liite på reglerna kring jul, inte sant? Jo, nog tycker jag det. Nog tycker ni det.
Alltså... ni är ju också välkomna att skriva. Ni är välvälvälvälvälkomna. Välkomna. Känn er välkomna. Klaga lite. Ni kan ju inte alla va hos moster eller faster eller mormor eller farfar eller styvbror eller brormor. Nån av er måste ju va hemma. Vi kan ju inte alla va i Kramfors. Ni som är hemma. Skriv för helvete. Få mig att känna mig mindre ensam. Plzzzzzz!

136.Jul: [4]

Okej. Julafton. Det är lite mer juligt.
Fastän jag sitter vid datorn, och asocialiserar för fulla muggar. Men jag har nästan varit social. Lite grann på morgonen iallafall. Lite ansträngt var det kanske, men ändå: En gärning.
Sedan for jag ut till Ersmark - jag hann innan mörkret föll! - och spenderade c:a 1-1.5 timmar utomhus. Bakdäcket var tomt på luft. Hade ingen aning förns jag passerade typ Ersforsen. Och då var det ju skitsamma. Då var det ju bara att trampa vidare. Sedan dumpade jag lix cykeln i en snöhög och pulsade genom snön för egen maskin. Det var förstås mycket bättre. (Mja. Lite bättre, kanske. Det drar ju ner lite grann att man blev nersnöad [hade ju inte täckbrallor...], men jag drog mina blå tjocksockar över mina jeans, så jag fick ingen snö direkt inpå huden. Snön åker ju, dock, ändå ner i skon. Och fäster sig utanpå tjocksockarna. Och sjunker sakta in, mot sockan under, mot huden. Men jag förlängde åtminstone nedkylningen en stund...). Det var inte så mycket intressant, tyvärr - faktiskt - men jag hann vara ute. Och jag lyssnade på musik. Dessutom: Känslan av att vara helt ensam, men inte direkt isolerad. Underbart att slippa alla människor. Underbart.
Men nu saknar jag er istället. Det är tomt. Jag vill inte sitta och bara ha en mysig jul. Aktivera mig. Jag vill hänga med folk. Hänga, hänga, hänga. Göra nåt. Göra nåt. Men det är stelfruset utomhus.
Ge mig sommar. Ge mig, ge mig, ge mig. Där det är ljust dygnet runt, där jag kan gå i grönska. Jag skulle klara av det nu. Ge mig sommaren. Nu.
Ska gå och skiva apelsin. God jul!

135.Jul: [3]

134.Jul: [2]

133.Jul: Ännu ett inlägg utan substans.

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg med substans nu. Men omständigheterna är många. En tung faktor är förstås att bloggen här inte längre har någon fast läsarskara. Förut fanns det åtminstone en tre-fyra-fem återkommande deltagare, utöver de extra indier eller amerikaner som hittat hit. Men nu är det högst sällsynt. Att nån hittar hit.
Förstås är det tråkigt. Inte minst för pappa Simon, kanske. Såhär under juletid, dock, har jag ändå bestämt mig för att försöka skramla ihop någonting nästan bra. Nästan, nästan. Ha i åtanke, hur stort misslyckandet än må bli, att det i alla fall åtminstone gjordes ett försök till räddning.
Just för stunden sitter jag bekvämt på "min" blåa kontorsstol som farsan har hittat nånstans, nån gång. Dagens outfit är lite spridd, sett ur kontext, men givetvis en sammansatt, fulländad helhet när är buren som full kostym. Det är min röd-vit-blåa fleace-jacka - den halvgrovt norrländska - ovanpå min vit-svarta bob hnud-t-shirt ovanpå min utvilade torso. Precis har jag hett på Ystad 7 oktober 2002-vinyl. Jag lyckades även ytligt raspa den med nålen. Så jävla dum i huvudet. Men jag orkade inte känna någonting, och den verkar ha klarat sig utan men; hittills. Jävlar. Sidbyte. Thomas ger mig: "Trevlig halvlek...". Sida B. Sida A: 01. Upp, Upp, Upp, Ner 02. Det Femte Hjulet, Sida B: 03. Det Femte Hjulet 04. Mög. Det Femte Hjulet är en tolkning av Philemon Arthur & the Dung:s original, med samma namn, utgiven på albumet Skisser Över 1914 Års Badmössor [1987]. Mög är en tolkning av The Stooges Dirt, från Fun House [1970].

Jag har fått mög

Men bryr det mig?
Jag har fått mög
Men vad bryr det mig?

Fått mög!
Men vad bryr det mig?
Den om natten, så hög
Men vad bryr det mig?

Kan du känna, när du rör mig
kan du, kan du känna när du rör mig
kan du känna att jag brinner?!
Kan du känna att jag brinner?!
Åh, brinner inne. Brinner inne.
Utan dig.
Utan dig! Brinner inne!
Jag brinner inne!

Ty, jag har fått mög,
men vad bryr det mig?!
Den om natten, så hög
men tror du att det bryr mig?!
Känn det, känn det; när du rör mig
när du rör mig, när du rör mig.

Men alldeles strax har jag tänkt baka. Jag ska försöka höra av mig ännu en gång, innan jag far till stan. För jag ska in till stan idag. Det är redan bestämt så. Så bestämd är jag. Utöver det önskar jag bara att jag kan klä på mig ordentligt och vandra, i evigheters evighet, ute i snön. Steg efter steg. Och det är dunkelt. Och det är dunkelt. Och musiken gör mig avtrubbad. Och jag är varmare här än voro jag inomhus. Julstämningen kan kvitta. Huvudsaken är stämningen.
Jag bara skrek. Lika hårt som jag skrek i juli. Jag minns i fredags, nu när jag lyssnar på Mög. Hur jag cyklade till Tomtebo. Hur jag hörde Mögen komma smygandes ur mp3-spelaren. Den närmar ju sig gradvis. Någon uttonande synth, något ord, något inledande trumkomp och några styltiga gitarrer. Sen bygger den. Uppåt & uppåt. Och saxofonen kommer in. Saxofonen är övermäktig. Synthesizern också. Och gitarrerna. Och ovanpå sången. Och in under torson.
Den är mig också övermäktig. Underkastelsens välsignelse.

Bilder

God jul

132.Den orala stressbollen.

Tänk vad skönt ändå, att få gå ut en stund. Det känns som att jag inte varit ute på väldigt länge nu, (men det har jag ju). Önskar det kunde snöa lite. Jag önskar det kunde snöa lite, och att jag gick ut lite, och att jag gick ute lite i snöandet.
Önskar vidare: Min önskelista kanske ni vill veta? Jag kan klistra in den här under.
Den sitter på kylen, den dära.
Snö står alltså inte med :( men garanti ger jag, om att det verkligen önskas.
Är det huvudvärk jag har? Svårt att känna igen all värk man har numer. Det känns lite som att jag har det kvavt inne i huvudet. Det tycker jag var en synnerligen god beskrivning. Det känns lite kvavt i huvudet. Alltså: Vädra. Men jag ska! Jag lovar! Alldeles snart nu.
Först ska jag bara ta mig ett tuggummi - å, tuggummit. vad skulle lille isak ha gjort, hade du inte funnits där för mig. jag hade fan inte pallat trycket. den orala stressbollen: tuggummit. det kvava i gommen; borta med en seg patron mint. Och sen ska jag bara ta mig en liten gammjävla-mp3-spelare, och lura in den i fickan och lura runt öronen kring små membran. Blasta lite fin musik (belle, ife, alf, bob, allt är musik). Traska ut genom ytterdörr'n. Halka runt på promenad. Nejfan: Halka runt på cykel. Mycket bättre.
Att få känna vinddraget & faran & det raffiga i att förflytta sig så raskt.
Vi ses.

Ibland blir man bara sjukt trött på ärlighet och sådant tjafs, jag skulle verkligen uppskatta om folk ljög lite mer eller i alla fall undanhöll saker man inte vill veta. Bara för att man är "vuxen" vill man ju inte att alla ens barndomsillusioner rivs ner på fem röda. Så här i juletid behöver man lite lögner för att få vara lite lycklig!

131.DAGENS CITAT [6]

Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Än slank hon hit, och än slank hon dit, och än slank hon ner i diket.
Än slank hon hit, och än slank hon dit, och än slank hon ner i diket.

.

"Fortsätt kör, det gör ingenting om vi dör
jag levde en sekund, jag levde en sekund.
Det jag fått se, från din Mazda 323
finns alltid kvar hos mig
finns alltid kvar hos mig."

130.Lucia o Isak o snö o du o vi o simons lussebullar - in i evigheten.

Lucia är alltså påväg. Jag vet inte vartfan ni är påväg. Ni vet inte vartfan jag är påväg. Allt är precis som vanligt, alltså. 50/50 bearbetar jag lussebullsdeg, 50/50 bearbetar jag tangentbordet. Det handlar om att rigga- & styra upp, ragga till sig pakter, ansamla kontakter.
Var är ni? Isak föreslår att vi samlas. Nu. Snart. Simon, vi fixar ju fikat. Jag har mitt klart nu iallafall.
Lucia är lite som flugsvamp. Tänk på det.
Jag längtar tills jag får ro att sitta och skriva. Det var så länge sedan. Jullovet; Där har vi utvägen.
Men vi ses ju ikväll, så allt jag inte skriver om - det kan ni fråga mig oralt.
Hej.

129.DAGENS BILD [10]

Av alla de många substanser och reagenter och produkter och mixer och ämnen lille Kalle hittade i kemiförrådet, tycktes det vara uppenbart hur en utvald ansågs vara den vådligaste.
Sten = glutenallergiker?

En boxninghälsning

Var lite smått rädd på boxningen idag, i all fall i början. Vi skulle sparra och det var i princip första gången för mig och tjejen jag körde mot… tja.. det kändes som om hon hade något emot mig. Det gjorde ont. Hon fick in träffar, HÅRDA träffar.. Näsan knäcktes typ nästan vid ett par tillfällen… Jag stod där och försökte komma på ett sätt att fly från boxningen, med äran i behåll, men sedan insåg jag: mest troligt så är jag mycket mer uthållig än hon, så snart blir det min tur. Och det blev det.. tror jag, sammanlagt, har fått in mer träffar än hon :D fast min näsa gör fortfarande ont..

128.By popular demand.

127.Officiella InterClass-videon.

Allt vad jag gillar med filmen:

1. Att den är gjord i Movie Maker
1.1. Bildkvalitén
1.2. Övergångarna
1.3. Musiken - den loopade slingan.
1.4. 143 kbit/s
2. Att alla texter är utanför bild.
3. Att boken Politiska ideologier i vår tid visas direkt efter att man rubricerat med: Are you willing to use English in the classroom? [01:02]
4. Den underliga meningen: Looking for a challenge? ...and at the same time reaching new goals? [01:07-01:21]
5. Lärarbilderna. [02:37]
6. Adrian, Martina & St [02:51]
7. Att musiken avslutas abrupt, innan bilden hinner zoomas in fullt. [03:12]

Eftersom den ej är upphovsrättsskyddad eller licensierad ö.h.t. lägger jag upp den.
Eftersom den hör mer hemma här än någon annanstans.
Från Fronter till fronten.