Detta är en blogg för alla som är sugna på att blogga och har en stund över till att skriva ett litet inlägg då och då.
Isak fördömer alla som inte bloggar, öppet.
Privatliv har ändå alltid varit förkastligt.
Häng med i tiden: Dela ut.
VAD SKA MAN MED MSN TILL NÄR MAN HAR BLOGGEN?
Försov mig... Blev visserligen väckt bara fem minuter efter tiden jag egentligen skulle ha stigit upp, men det är ändå störande. Förmiddagen var bra, och vi åt lunch på campusgräset, hela familjen. Det var säkert idylliskt. Innan lunchen blev jag klar med ett rum, spenderade nån halvtimme i ett kylrum och fick sedan ytterliggare ett rum. Justja...det hände ju grejer idag...kemikaliemässigt. Inget stort kanske, men det var någonting i alla fall. Sitter och kollar på det just nu. Förmiddagen var bra...
Jag sparar B&S-faktan ett tag till då, på grund av bristande respons. Men tro inte att ni är kvitt den för gott!
Det bästa idag var nog när jag hittade USB-sladden till kameran. Sjukt bra. Den låg i en låda i köksbyrån. Jag kunde ha svurit på att jag sökt där förut, men nej...nu svär jag minsann inte längre.
lovade maja för några dagar sen att jag skulle göra några inlägg lite då och då så jag tänkte hålla mitt löfte men jag tänkte krångla till det hela genom att skippa alla tecken och stora bokstäver så nu får ni det riktigt svårt hehe men i alla fall så såg jag en hare springa över gräsmattan i torsdag tror jag det var det jag hade att säga ha en bra arbetsvecka eller sommarlosvecka beroende på vem som läser hehe jag menar moahahahhahahahhaha slut
Det finns ju en viss tid på dygnet - förmiddagen - då 'gissa-ordet-hitta-gubben-tappa-pengen-skruva-ner-volymen'-pyramidspel har överhanden. Oftast brukar jag vara tillgänglig för att möta den tiden. Och just nu så vill jag bara exemplifiera med ett - inte alls osedvanligt - dumt spel. Varsågoda, gissa 9:orna. Det är ju helt. jäävla. fucking. asstörigt. För det första så är det ju pissenkelt att räkna ut skiten - hade det varit så att idiotjävlarna i "kontrollrummet" (sitter väl i nån skrubb eller nåt annan jävla vrå); alltså, hade det varit så att de kunnat vara mindre dumma i huvudet och lära sig decimaltalens betydelse. För det andra: Decimaltalens betydelse! Nåväl. Svaret var tjugo.
Anti-klimaxet nåddes precis innan nedre bilden togs då en herre ringde in och svarade: Noll. Visst. Det hade kunnat funka. Det är ju förvisso lite ovanligt att man i så etablerade tv-program som full POTT försöker att hussla sina försörjare - men visst, man har gjort det förr. Tyvärr så var det ju fel, så det blev ingen vinst. För försörjarna. De sparade väl vinsten i en tisdagsjackpot eller nåt. Så måste det ha varit.
Värdelös dag. Inte händelselös; bara värdelös. Och då var det ändå soligt.
Eftersom jag ej jobbar på helgerna blir det ju lite ensamt för Isak (dig) här, inser jag. Helgen är väl i princip slut nu, men det kvittar, precis som allt annat. Jag tänkte förlja hans (ditt) exempel med infogade bilder nu när jag ändå skall göra ett ordentligt inlägg. Fast det blir inget ordentligt inlägg; inget tema eller röd tråd, eller någon annan tråd. Men....
Cyklade idag. Det är ju ganska störande att gå, men cykla kan jag fortfarande göra ohämmat. () Först Mariehemskiosken och fiskekort (), sen vidare. Kollade läget på nån brygga vid Nydala också, och visst var några kollegor (....) där, ja.
Nydalahöjd. Nån rastlös medmänniska hade gjort ett tappert försök att sätta Berghem på kartan (). Blev glad en stund...
Spanien vann. Brydde mig inte.
"It was in his third year of university that Stuart Murdoch was diagnosed as suffering from chronic fatigue syndrome, more commonly known as M.E. (myalgic encephalopathy). A severely debilitating illness, M.E. causes severe fatigue amongst its sufferers, as well as muscle pain and problems with concentration and memory. It's a devastating thing to happen to anyone, but for someone as active as Stuart, it proved particularly soul-destroying. Although by this time he'd effectively become a part-time student (he failed his second year exam, forcing him to re-sit the semester), he was forced to drop out completely as the illness took its roll, having no choice but to leave Glasgow and return home to Ayr. Entirely housebound, he compares his life at this point to that of old-aged pensioners barely able to look after themselves. From the boxing ring to the same four walls in less than a year, Stuart wondered if his brief flurry of adult life was the only chance he was to get. 'It was quite definitely the biggest thing that's happened to me in my life, in practical, physical terms,' he says. 'It came along and took seven years out of my life. I actually look back on that time and I think about happy spots. I think about the spots I came through and made progress and grew up. It was an amazing time in all respects. Just amazingly boring,' he shrugs with a rueful laugh: 'Amazingly dreadful.'"
Nu när jag har presenterat Stuart för er kan jag ju inte låta bli att tipsa er om att ladda ned Belle & Sebastians första skiva Tigermilk. Lagligt, givetvis. Den finns här och här och såklart på massa andra ställen. Det är bra, första albumet...kanske bäst, till och med. Mer fakta om det kommer om nån dag. Hållut.
Jag kunde inte sova inatt. Kollade på klockan minst en gång i timmen under hela natten, utan att veta ifall jag sovit något sedan senast eller inte. Det är därför jag planerar att gå och lägga mig så tidigt ikväll istället.........
Mor fyller år imorrn. Spännande.
Jag skall bygga en koja i nån skog nån gång. Definitivt. Jag vet bara inte var... Man vill ju inte ha den för nära civilisationen, men inte heller för långt bort. Ni vet hur det är...
VECKANS IMPULS handlar inte om slitna knän, djävulsmeloner eller spillpapper. VECKANS IMPULS handlar vecka 26 om perspektiv, idé och logi & nostalgi. VECKANS IMPULS handlar om återkomst, rekreation & övertygelsen om dess fasta existens:
Jag har länge velat skriva det här inlägget. Det fanns helt enkelt så mycket annat att skriva. Känningen kom tyvärr precis i FRA/Signalspaningslagförslagets intensivaste stund - och jag tyckte mig vara tvungen att uppskjuta det ena. Det fick bli oljebakterierna. Tyvärr är det mindre än nytt - men aktualiteten består.
Det det handlar om är att forskare, arbetandes för företaget LS9 i Silicon Valley - USA:s dator- & elektroniktekniska huvudstad - har lyckats modifiera en bakteria - vars grund ligger i icke-patogena [ej smittsamma/sjukdomsbildande] delar av bakterien E. coli (annars känd för att kunna orsaka bl.a. hjärnhinneinflamation). 'LS9-bakterien' livnär sig på jordbruksavfall (egentligen allt som kan brytas ned till glukos, vari träbitar, sågspån, växter, m.m. ingår), och producerar alltså råolja. Socker in - olja ut.
Det finns nu två sätt att se på saken: 1. Att det är fantastiskt: den fossila oljan har äntligen fått sig en fungerande ersättare - rekreativ olja! 2. Att det är horribelt: den fossila oljan - som nyss var påväg att utkonkureras; äntligen utkonkureras - har blivit ersatt av ny olja! (Den olja som LS9-bakterierna avger är faktiskt döpt till Olja 2.0)
Men avslutningsvis kan två tillägg införas: 1. Det krävs väldigt, väldigt, väldigt, väldigt många bakterier för att producera nog olja för att ersätta den aktuella konsumptionen av olja i USA. Väldigt, väldigt stora fabriker skulle komma att behöva byggas. (LS9 har satt upp som mål att bygga en demo-fabrik till 2010, en fungerande till 2011) 2. LS9-forskarna hävdar att förloppet (avfall in, olja ut), är koldioxidnegativt! Vilket alltså innebär att bakterierna konsumerar mer CO2 än vad de producerar!
Det hela är ganska otroligt. Blir spännande att följa den utvecklingen. Går vi framåt eller bakåt? Bara att leva vidare och se.
Bytte ut kaffet mot ett par värktabletter imorse; det blev en lugn förmiddag. Nytt rum och nya människor. Han som jobbar i mitt nuvarande rum är 50-60 år och har en grå hästsvans. Jag gillar honom. Inget "hur går det?" från honom, inte. Det är ju allt jag kräver.
Orkade inte avbryta och ta någon lunch idag, utan tänkte sluta tidigare istället. Detta innebar 6,5 timmars arbete utan pause, men jag tror inte jag tänkte så mycket på det då jag fattade mitt beslut. Sista timmarna var väl i för sig rätt långa, tycker jag.
Inget annat hände på hela dagen. Kusinen kom väl förbi och sa något, men annars satt jag bara och arbetade i tystnad och trans.
Umedalen har sedan ett par år tillbaka (start: 1994), varit en plats för utställning av konstverk. Konstens ställs ut på före detta Umedalens Mentalsjukhusområde - [.........]. Det är Balticgruppen som äger området. Årets utställning (som alltså innehåller både de permanenta verken, samt ett tiotal stycken nya), pågår mellan 7/6-23/8.
Jag kan säga att jag var här, på Umedalen, förra året också. Så en del av konstverken kändes igen, men så fanns det ju också några nya. Att va här är inte precis något som lockar mig, 'men det bryter av från övrigt slit' - ett äventyr är ett äventyr.
Tänker inte reflektera över nån betydelse eller annan skit. Verket heter: "A New Perspective". Och visst... det är det väl. Inte varje dag man ser... blabla. Men det som verkligen är intressant är ju sannerligen inte idén, utan snarare människobedriften: Att få upp pållen på tornet. Det är omöjligt att se på bilden hur hästen är sammansatt, men man tänker sig ju att de plockat upp den i delar. Och sedan svetsat ihop den väl uppe - även om det också är ett väldigt arbete, förstås. Så på det sättet är ettan intressant. Rent kraftmässigt.
2.1.Konstnär: Julius Popp, 2006.
Tvåan är dock intressant på ett konstmässigt sätt - faktiskt. Det här är höjdpunkten, så... spänn diafragman... Ett av de nya verken - inställd inomhus, som synes. Och, ja... den var ju rolig. Det är ju sådana här konstverk som faktiskt... skärper sinnet. Från macroslött till microslött. Heter: "bit.fall". Slängde in: She's Like Heroin To Me1 som bakgrundsmusik. KILLED, POLICE, AL-QAEDA. Jag känner FRA-vågorna pulsera längs med vattnet. Textkommentar.
2.2.Konstnär: Shih Chieh Huang, 2007.
Asklyftigt namn: Eye Dea........................... Musik: The Fire Of Love.2 Han använde sig av en rörelsekänslig detektor - som används till utomhuslampor o.d. - och mixtrade med den... resultatet: Eye Dea. Textkommentar.
2.3.Konstnär: Julius Popp, 2006.
Andra delen av Julius Popps utställningsobjekt i U. Skulpturpark. "bit.flow" är en massa blod som cirkulerar kring i trassel. Har video här också! Men ni bryr er inte, så då bryr inte jag mig heller. Precis som livet. Blodcirkulation och trassel. Hade jag lagt till någon musik hade det blivit: Watermelon Man.3
1She's Like Heroin To Me - The Gun Club 2The Fire Of Love - The Gun Club 3Watermelon Man - The Gun Club
Tills vidare: Att dra ett koffeinrace. 1. Inhandla substans. (Förslagsvis rent koffein, men alternativt kaffe, coca-cola, burn, red bull, jolt cola m.m.) 1.1. Om alternativt koffein: Extraktion är möjligt. 1.1.1 Extraktion: Extraktion görs lämpligen genom att hälla upp koffeinhaltig dryck i kastrull, varpå vätskan tillåts koka bort. Kvarvarande bottenslam torde vara koffein/färgämnen/taurin/smakämnen. (BP, Koffein: 178°C; BP, Taurin: högre.)
2. Planera händelseförlopp under påverkan/rus. (Vad att göra, var att befinna sig, med vem.)
3. Snorta, snorta, snorta.
4. Upprepa när trötthetskänslor infinner sig. Rekommenderat maximum: 5 dagar. Hjärnskador bör uppkomma vid 3 dagars vakenhet. 10-20 dagar - dödsfall.
Tjena. Är lite sliten. Är lite sliten, då det faktiskt har varit en ovanligt aktiv dag. Är lite sliten, men glad. Det är hyfsat behaglig slitenhet - ingenstans i närheten av en David.
Dagen innehöll två huvudsakliga evenemang: 1.Umedalens skulpturpark 2.Fotbollsträning, Ersboda Tigers
Eftersom det senare är sjukt ointressant väljer jag att berätta om det primära evenemanget istället. Tyvärr, för alla konst-, blogg-, och CLUB-ISAK-älskare så är det för mycket information att nedteckna ikväll. Men imorgon kan ni ju, åtminstone, utkräva en 'del 1'. Det tycker jag.
Nu tar jag och tar mig en trapptur uppåt, för att avsluta dagen med vila och mentalt struktur/formulerings-arbete. S.k. rekreation.
Har inte så mycket att berätta om arbetsdagen; det mesta hände strax efter den slutat. Hade ont i halsen hela dagen, mådde illa hela dagen och vågade därför inte dricka något kaffe, vilket ju senare möjliggjorde en tupplur många timmar senare. Det var bra.
Gjorde klart ett helt rum idag, starkt motiverad av rädslan för en av personerna jag snackade med igår som idag råkade befinna sig i samma rum som mig. Börjar tycka att han är extremt jobbig. Han är en sån som varannan halvtimme frågar hur det går för mig. och jag börjar verkligen bli riktigt trött den frågan. Så trött att jag knappt orkar svara på den över huvud taget. Men det är ett sidospår...
Jag går nu emot min strikta policy att inte besöka bloggen på arbetstid, men detta är brådskande och viktigt. Såg en lapp här på campus om en demonstration mot FRA-lagen. 26/6 (idag) klockan 16.00 på Rådhustorget. Engagera er, ungdomar!
16.00. 16.00....nog skulle man kunna sluta tills dess, tror jag.
Det är ju för sent nu egentligen; halva dagen är redan bortglömd och jag har inte fått i mig kaffe på flera timmar. Inte bra alls, jag vet, men dagen har varit händelserik och jag är tvungen att dokumentera den innan ännu mer försvinner:
Dagen började väl som alla andra: kaffe, macka och iväg till Kemi-huset för att utföra ännu en dags jävla meningslösa klistrande och knapprande. Kom dit sådär en kvart försent, utan att någon varken brydde sig eller märkte det. Fint. Krånglade in mig på internet och ChemKeepers hemsida (http://chemkeeper.chem.umu.se, för er som vill försöka hacka er in på min användare, jag önskar er lycka till och håller tummarna för er; kan för tillfället inte tänka mig något roligare än att behöva söka upp någon datasnubbe och förklara att allt jag gjort är borta, men då är, som sagt, tillfället inte det bästa, plus att ingen jävel skulle bry sig ändå [men fortfarande kul!!!!!!!]) och började väl använda de ettiketter jag varit och tjatat till mig i Kemiförrådet dagen innan. Ganska snabbt insåg jag att de inte skulle räcka så länge - främst eftersom jag bett om 300 ettiketter, men bara fått....tja, vad kan det ha varit..? 100-150, kanske. (Skrivaren fick slut på klisterlappar, men det var omöjligt att märka just då, och det är inte som att man ser skillnad på 300 och 150 lappar, man ser bara en jävla massa siffror och streckkoder när man står där och man tappar allt omdöme - tid, rum och sinnen försvinner, etc.) Hur som helst var detta en ganska bedrövande upptäckt eftersom att det innebär att jag inte kan fortsätta jobba förrän efter 10.00, då Kemiförrådet alltså öppnar och jag kan gå ned dit (bottenvåningen) och kräva nya ettiketter. Jag spenderade alltså en ganska stor del av förmiddagen med annat.
Med en kopp koffein i handen begav jag mig sedan ned mot Helvetet (Kemiförrådet eller den bibliska varianten, tolka fritt). Med mig hade jag även hopp och förväntningar, ja, till och med drömmar och ett..inte gott, kanske, men ändå ett relativt fint humör (med kl.20.00-en-vardag-humöret som referenspunkt, vilket i för sig gör de allra flesta sinnesstämningarna, utom den nyss nämnda, till "relativt fina"). Kö. Inte särskilt lång, inte som igår(!), men fortfarande kö. Jag tänkte dock inte låta detta förstöra mitt besök och ställde mig alltså lydigt längst bak i ledet, som en sann svensk. Då det ändå, till slut, var min tur och jag framförde mitt önskemål blev jag snabbt avvisad och blev tillsagd att vänta medan de hjälpte sina riktiga kunder. Det blev alltså sådär en kvart, tjugo minuters extra väntande och mp3-lyssnande innan de nedlät sig tala med mig igen. Jag fick då - och alltså inte en kvart, tjugo minuter tidigare - tillåtelse att själv gå och skriva ut lapparna, vilket jag ju blev glad och förbannad för. Eftersom jag för första gången stod ensam vid deras dator och själv kunde bestämma antalet ettiketter tänkte jag att jag skulle slå på stort. 500 kändes mycket och bra, tyckte jag... Först märkte jag alltså att klisterlapparna var slut = mer väntande & musik, och när jag fått den gamla rullen utbytt spottade maskinen först ut de lappar jag aldrig fick igår. Så långt allt väl. Efter dessa ettiketter kommer 500 tomma klisterlappar ut från skrivaren. Hopplösheten var redan väletablerad i kropp och sinne, så denna incident gjorde ingen större skada. Efter mer väntande och ett byte av bläckpatronen hade jag tappat all makt; gubben stod nu vid tangentbordet.
Han (som alltid): "Hur många lappar ska du ha då?" Jag (som alltid, med några mindre förändringar [exempelvis antalet ettiketter jag ber om]): "Jaaduu, så många som möjligt...500? Då slipper ni mig här några dagar i alla fall." Och så skriver han in 400. Idiot. Som att det spelar någon roll för honom, som att jag kommer gå och bränna upp alla lapparna utanför byggnaden och han kommer hamna i trubbel om han låter mig elda upp för många. Idiot. Men! Han lämnar sedan rummet! Lycka! Jag rullar först upp alla lappar, det är väl uppåt 600 st nu, och sedan skriver jag själv ut 200 extra - bara för att jävlas med honom. ...och för att jag ville ha de. Men mest för att jävlas. Det blir ju oftast så.
Sedan hände det säkert massa andra grejer, hinner inte skriva, måste borsta tänderna och sova några halvtimmar. Grejer värda att nämna: 1) Två killar (25-30 år) snackade med mig då jag satt och väntade på personalen i Kemiförrådet, varav en tog en strid med en av expediterna å mina vägnar. De visste tydligen vem jag var, eftersom de båda inledde sina samtal med att fråga om jag fick ut några ettiketter. Jag kände svagt igen dem, men har aldrig varit bra på ansikten. Jag tror att de kanske har ätit lunch i samma rum som mig eller delat rum med mig någon gång, men vem vet... Snällt var det i alla fall, trots att jag varken uppskattade samtalen eller fick hjälp snabbare. 2) Jag började förbereda mig inför stölderna. Både mentalt och praktiskt... Tänkte att du skulle bli glad av att höra det. 3) Drack mer kaffe. 4) Kan eventuellt ha andats in något mystiskt; blev väldigt snabbt illamående, trodde för ett ögonblick att jag skulle spy, men blev sedan normal igen. Allt på bara någon sekund. Kemikalier är spännande ting. 5) Fick inget besök idag. 6) Slutade.
God dag :) Måste erkänna att jag har totalt glömt bort bloggen ändå tills Maja uppmärksammade mig på dens fruktansvärda förfall. (vet inte hur korrekt meningen blev, känner hur mitt svenska förstörs för var dag som går.. och inte bara svenska för den delen... kanske som resultat av nära samarbete med äkta byggare?...) Hur som helst så vill jag bara applådera (stavning...) den tappra själen som försöker rädda bloggen.. Din uppoffring har inte varit förgäves, snart kommer bloggen att än en gång spruda av livsglädje och kraft... Och nu har jag fått slut på vettiga saker att säga... [hur vettigt det jag hittils har sagt är tål ju att diskuteras] Jag skyller på sömnbrist och klassumgängebrist... Borde vi inte ha nån återträff snart, eller är alla för upptagna med sommarjobb mm? Så, upp och hoppa SIC06a! [och med dessa uppmuntrande ord avslutar jag mitt inlägg]
Tack, Isak, tack. Nu när jag har tillåtelse är det ju bara att köra. Och tuta, först, såklart. Men jag vet inte om jag vill sabba. Inte än i alla fall.
Jobbet har ju, som Ni redan vet, blivit mitt liv; jag har med andra ord inte mycket annat att berätta om. Så det får bli temat för min kommande serie här, vilken inte kommer vara helt olik den som Holmberg fick vara stjärna i för bara nån dag sedan. Kanske snor jag rentav namnet också, men det återstår att se. Notera att detta inlägg inte tillhör denna serie, utan bara är en presentation.
(Vill Ni komma och förhandstitta på Sommarjobbet?
1. Ja Y. Kanske 2. Nej)
Kl. 19.30 börjar Konspiration 58, för Er som är intresserade. Repris från någon dag sedan tydligen, men fortfarande. Jag har dock redan sett delar av den tillsammans med David1, men den kan ändå vara värd att se den igen. Ja, det kan den...
Nu när jag ändå har nästintill fullmakt över den här sajten - fullmakt som Mugabe i Zimbabwe - så tänkte jag genomföra lite ytliga ändringar.
Maja: Du är välkommen att sabba du också.
Färgblandningen med text är väl ganska bra (vitt, ljusgrönt, ljusblått), men passar nog bäst till en svart bakgrund. Synd för texten att svärtan är problemet.
Nåväl... Det måste ju fan gå att få bloggen lite... vet inte... bättre. Tänkte iaf. börja med att installera en besöksräknare. Det blir Analytics: https://www.google.com/analytics/home/?et=reset&hl=en-US Det är inte en allmän besöksräknare - sådana som brukar synas i... hörn - utan ett konto där man kan logga in och kolla upp statistiken. Logga in på länken med samma User/Pass som här på bloggen.
Det var dagens. Måste göra nåt annat nu. Jag lämnar er med ett sanningens ord:
Life is a sexually transmitted disease and the mortality rate is one hundred percent.
Jag tänkte bara uppmärksamma det. Jag tycker att det är lite underligt. Alla verkar gå mot TV4. Det verkar vara slutdestinationen. Som att man tränas på de andra kanalerna, för att sedan, äntligen, vara TV4-material.
Ur huvudet kan jag dra fyra exempel på detta: Lisa Åhdén, TV4, Västerbottensnytt [urspr. SVT, Västerbottensnytt] Peter Jihde, TV4, Sport/Idol [urspr. SVT, Sport] Anders, TV4, "Hallå:a" [urspr. TV6, Lyckochansen] Väderpresentatören, hon; lite smådryga, stockholmska tjejen, TV4, Vädret [urspr. TV3, Vädret (Update)]
Det finns inte mycket mer att säga; jag finner det helt enkelt bara underligt. Är det nå'n som har en kommentar? En förklaring, kanske? Jag har ingen. Är det ett 'steg uppåt' att gå från SVT till TV4? Från TV3 eller TV6 till TV4 - jojo, det ser jag; det förstår man ju, men från SVT? Är inte TV4 bara den där trista pisskanalen med en jävla massa dålig reklam och dåliga serier som satsade stort på EM och förlorade asmycket tittare på en halvdiktatur i öst? Nyheterna och Nyhetsmorgon har väl sina framsidor, men annars är det ju rätt mycket utför... Jaha. Några teorier?
DAGENS CITAT: "I'm gonna' buy me a graveyard of my own An' kill everyone who ever done me wrong I'm gonna' buy me a gun, just as long as my arm An' kill everyone who ever done me harm"
Genom regnet for jag. Skulle till tandläkaren. Nu, såhär i efterhand, inser jag att jag skulle ha kunnat fara förbi kemikalielappar'n [= .], men... det gjorde jag alltså inte. Misströsta inte, det skulle säkert ändå bara ha blivit ett jävla ingenting av det.
I alla fall: Jag for alltså till tandläkar'n, genom regnet - men med MP3:ns hörlurar, fasthållna av crackpundarmössan, i öronen; vilket ändå inbringade en sorts "Allt är lugnt, digga, digga, digga, sjung - ingen annan är ju ändå ute i det här anti-helvetet - digga, digga, digga, vattenpöl-känsla". Så det gick bra. For 11:02, tog mig ungefär +15 min.
11:18 Parkerade cykeln och gick in... satte mig och bläddrade igenom Apotekstidningen, utanför Apoteket; på bottenplan. En gubbe(?) satte sig bredvid mig - jag kollade inte på honom, men det känns som att han kan ha kollat på mig... Inte helt omotiverat, imed att jag precis hade kommit in, satt alltså i regnjacka - plaskvåt - och vätte ner allting omkring mig... Och så kanske jag förde mycket oväsen - hade fortfarande MP3:n påslagen.
11:25 Gick djupare in i sjukan. Såg en tjej stå utanför hissen... vi tittade på varandra, sen gick jag uppför trapporna. Sprang väl, halv-hoppade liksom uppför dem. Mötte några föråldrade människor. Kändes småtaskigt att halvhoppspringa då, så jag taggade väl ner lite grand då jag mötte dem... Våning 6, Endodonti, skulle jag till. Och eftersom vi alla här är amatörkemister så kan vi väl räkna ut att Endodonti lär betyda "Endo"/"In" + "Donti"/"Tand", således ~"Inne i tanden", eller så. Men det var bara 'en koll', inget speciellt borrande eller lidande. Gick och drack lite vattten... hängde av mig regnjackan... handskarna... mössan... Anmälde mig. De tog, såattsäga: Min närvaro. .......
11:30 Satt i väntrummet. Bara jag och - till och från - någon annan patient... Fick tag i VK från i fredags. Ganska värdelöst, alltså, men visst. Några tjejer hade bränt en 18-årig kille med en ciggarett och slagit honom. Det roliga här var väl snarare att jag hade tidningen i knäet, mot mina brallor. Så när jag sedan vek ihop tidningen igen så var den alldeles dränkt. Så... jag dumpade den diskret på bordet och tänkte att den väl lär torka på en kvart eller så. Oroväckande gnistor flög förresten från båsen mittemot. Det var ju jävligt skumt, speciellt i början då jag inte såg gnistorna utan bara hörde en massa ljud. Jag förutsätter att de reparerade maskiner, men.... vem vet.
11:46, eller nåt, så möttes jag av assisterande tandläkaren. Hade utsatt tid: 11:30, men de hade ju förseningar såatt... "Ursäkta för att vi är lite försenade" sade hon väl... jag svarade: "Nej, det är lugnt... fick kläderna tid att torka lite" "Va?" "....." + "Kläderna fick tid att torka, blöta... ju.." "Ja, ja, precis. Du cyklade." "Jo." "Ja, jag cyklade också idag. Men vi slutar fem. Så, hoppas att det lugnar ned sig tills dess"
Gick in, hängde av mig jackan - jackan under regnjackan - hälsade och satte mig i tandläkarstolen. Men sedan följde: "Och, du, jag flisade en tand för nån dag sen" "Jaha... ja, var det -->" [och så gjorde hon, tandläkaren, en gest som betydde: "Öppnade du en glasölflaska genom att föra kapsylen mot tänderna och vrida om? / eftersom det var Midsommar?"]" "Uuh,,, hehe, nej. Nej det var det inte."1 Och så småskrattade vi tre lite grand - jag, tandläkaren och assistenten. Sedan fortsatte de att prata om hur någons dotters kompis hade gjort så. Fått av en kapsyl med tänderna. "Alltså: Var det en ölburk?" "Nej, flaska".... Och så pratade de om hur otrevligt det var, osv. Tills jag sade: "Nej, men det fattar man väl att man kanske inte borde göra... nej, det känns ju osmart" [eller nåt, vem fan vet egentligen vad jag säger... nånsin] Varpå tandläkaren svarar: "Men det är ju macho!"
Men jo, hon är rätt rolig. Ganska laid back. Martina-isch.
Det fortlöpte, besöket, med tandröntgen av min undre käke. Jag är ju veteran på det, Undre-käkes-röntgen. Rutinerad som få. Det känns sådär... att va rutinerad på det. Ingen höjdare... ingen party-historia som man kan dra när det blir dystert... Och så är man ju så jäävla labil när man ligger där... i stolen... De her ju på mig en sorts blykrage innan de röntgar. Sedan saken i munnen, röntgenmaskinen mot hakan. Och så går de ut ur rummet - redan där fattar man ju att det finns en gräns för hur rutinerad man egentligen vill va. När de sedan kommer in igen så gör jag ju inte ett skit. De lyfter bort maskinen och saken ur munnen... jag gapar... sen orkar jag inte ens ta av mig jävla blykragen, utan bara ligger där som en jävla säl.... och låter dem lyfta bort den. Fullständigt stilla. I tystnad. Men vafan, har man cyklat i monsun i 15-20 min. och suttit och väntat i ytterligare 15, och fått det insinuerat att man är en ölpimplare på midsommar då kan de väl gott lyfta av en krage... kanske.
Efter ett tag - medan alla väntade på bilderna; och eftersom jag tyckte att det blev alldeles paniktriggande tyst - så slängde jag ur mig: "Jaha. Så cyklade du eller tog du bil imorse?" till tandläkaren. Hon sa att hon cyklade.
De fixade flisade tanden. Och jag stirrade in i taket. Fullständigt tomt. Bara vitt. Ingenting. Är man på våning sex, då har man väl ändå förlorat energin och livslusten; då hjälper inga sketna teckningar i taket, inte; då ska man ligga och hålla käften öppen och lida i gråheten. Men, tack för att de fixade tanden. Det var väl bra. Hade ju gått med tiden, att få den oflisad genom ätande och naturligt malande. Men det var bra.
Efter detta tittade de runt på röntgenbilderna och min tandläkare konstaterade, på tal om någonting, att: "Du är ju 18" Men då blev jag ju tvungen att rätta henne: "Uh, nej, jag är 17. Fyller 18.. i år..." "Jaha, men du fyller... 18..." Och här måste hon ju ha kopplat tillbaks till öl-snacket. Vilket alltså är väldigt, väldigt roligt! Att, det första hon och hennes assistent gjorde, var att snacka öl & midsommar med en sjuttonårig patient. Jodu.
Sedan kom någon överläkare eller snubbe in och examinerade röntgenfotografierna. Varefter de höll en kort konversation bakom ryggen på mig: Överläkare: "Det ser bra ut" Tandläkare: "Ja, den är splintad" Överläkare: "Är den lös?" Tandläkare: "Ja, haha" ....... Sådant låter ju onekligen aningen fruktansingivande. Men... de är ju professionella såatt.
Sedan gick jag ut, ned, bort. Började skratta när jag kom ut vid parkeringen - eftersom det nu regnade ännu mer, ännu mer brutalt, än vad det hade gjort när jag cyklade till tandläkaren. Gick mot cyklarna. Och när jag höll på att bängla med MP3, handskar, mössa, cykellås, cykelnyckel, regnjacksdragkedja så körde en kille in på cykel. Jag tänkte inte mycket på det. Men han stod kvar där, i ögonvrån. Jag bänglade vidare, men efter ytterligare några sekunder valde jag att kolla åt hans håll. Och då frågade han: "Your going?" "Hm?" "Are you going?" "Uhhmmm, Yeah, hah.... sorry" Och så drog jag ut cykeln i regnet, även fast jag inte låst upp skiten. Och så sa han: "Tusen tack" Och jag: "Yeah, sure..." Och fortsatte med exakt samma bänglande, fast nu bakom honom, i regnet... "Ursäkta mig för utstötning" "Vad sa du? Ja, jah, hah. Det är lugnt." "Hejdå", sade han. "Hej, hej", sade jag.
Helt jävla stört. Här har ni en unik ljudfil på det: Det roligaste är nästan hans hejdå. Hela alltet är väl roligt.
Och slutligen så cyklade jag hemåt, och var glad, trots regnhelvetet. Och så, istället för att själv låsa upp dörren, väl hemma, så sparkade jag på den och plingade typ 30 ggr, fast ingen öppnade, så jag fick låsa upp ändå. ...
Okej, okej. Jag har ju egentligen inte något speciellt att säga, men det verkar ju i för sig inte vara ett krav här. Jag tänkte bara...hjälpa till lite. Visa mitt stöd, och sådär...
Jag kan dock ge er en liten inblick i vad jag gör hela dagarna nu för tiden:
Imorgon tar CLUB ISAK ett tredagars midsommarlov. Givetvis kommer produktiviteten på http://sick06.blogspot.com/ att sjunka dramatiskt - Om inte Ni, kära klasskollegor, väljer att damma av ert allra bästa bloggartangentbord och tillverka storverk. Annars kommer den att på måndag, och eventuellt redan på söndag kväll, fungera som vanligt och spotta ur sig diverse inlägg. Jag har redan ett strukturerat ämnesschema [vari bl.a. det gruvligt efterlängtade VECKANS IMPULS ingår!]! Det är givetvis hemlighetsstämplat som fan... men det finns redo att plockas, och säkerligen kommer det att påökas utöver de 7 nuvarande ämnena under midsommarlovet.
Det börjar nästa likna spam, det här - jag är medveten - men jag anser mig vara förvissad om att ni uppskattar allt jag gör här innerligt; trots ensamheten i skrivandet (avbrutet av fotbollsinlägget, förvisso; jag klagar inte. mycket tacksam). Och trots att det är trettonde inlägget på fyra dar så betyder ju inte det att det inte kan ha reell substans, inte. Firefox 3 har precis i dagarna (17:e juni 2008), släppts i sin slutgiltiga version. Tänkte upplysa alla er IE-användare där ute. (och Safari, Opera, Netscape etc). Alla som använder MF [= Mozilla Firefox. Inget annat.], har givetvis redan vetskap om den nyutgivna versionen. Lita på majoriteten: Mozilla Firefox 3 laddades ner över 8 miljoner gånger (preliminär siffra: 8,320,331 ggr) under de första 24 timmarna. Vilket skulle innebära nästan 100 nedladdningar/sek.
Det är sannerligen en sorgens dag. Så mycket står att konstatera. Inte längre får vi se blå- & gulfärgade snubbar springa runt på linjerade gräsmattor; Blå- & gulfärgade gubbar och tanter stå och heja på dem; Inte längre får vi se statsministrar ta välförtjänta semestrar när ändå ingenting viktigt händer inom statsministerns stat. Inte längre får vi heller se våra e-mejl, våra SMS; allmänt våra digitala skrivelser utan att någon i andra änden kabeln också får göra det. Lagligt. Och just det; Vi får inte heller tala i telefonen utan att suveräniteten lyfter en tredje lur. Svenska Socialistiska Rådrepublikens Union. Vad ska vi kalla nya huvudstaden? London... London kanske? London nästa. Håll utkik för dolda kameror och personspårare. Just det... mobiltelefonen är väl iochförsig en personspårare. Men kamerorna har vi kvar! Där har vi friheten! Och prata får vi ju ändå göra hur mycket vi vill! Och om vad vi vill! Eller hur? Vi har ju trots allt Yttrande- och Tryckfriheten i behåll! Eller... nästan iallafall. Yttrandefriheten! Så länge vi inte yttrar oss i telefoner... och så länge vi yttrar oss om legala sammanhang. Då är det lugnt! Det är lugnt! Legalfest 1 januari 2009! Alla är inbjudna! (För frågor och dylikt: FRAgla bara)
Nej, det är sannerligen en sorgens dag, idag. Och jag spillde, det första jag gjorde idag, ned en nytvättad t-shirt med kaffe. Jag tänkte nog klia mig i huvudet av fundersamhet - huvudbry blir som sagt ingen bristvara numer - och jag valde visst att göra det med högerhanden; kaffekopphållarhanden. Det var kanske inte så klokt, men vem bryr sig egentligen om klokhet... Man får väl helt enkelt välja att se det positiva under åskmolnen. Det positiva i att spilla ner det rena; att jag åtminstone kan få gå runt och lukta kaffe hela dagen. Ja, jag avslutar i trasig komik. Men notera kvalitén. Notera det underliggande. Notera trasigheten. Det inte komik, inte ens tragikomik. Det är blott ruttet förfall. På alla sätt; förfall.
Halv- & helcitat: "I allt väsentligt så är den [det nya lagförslaget] identisk med den tidigare bunten vi fick.
Förespråkarna hävdar att det föreligger partsintressen bakom de som säger sig emot förslaget. Vadå för partsintressen? Är det partsintressen som ligger bakom de tusentals mejl som har skickats? Är det partsintressen som ligger bakom de hundratals blogginlägg?
'Vi är partiet som värnar allas frihet, utan undantag.' //moderaterna Det var vad moderaterna sa, Nya Moderaterna. Vidare: 'Det säger sig självt att FRA inte kan massavlyssna och masslagra eftersom deras budget inte skulle räcka till.'//moderaterna
Handlar inte om pengar Frihet är ovärderligt.
Vi håller på och begraver en av de viktigaste beståndsdelarna när det gäller personlig frihet.
"En fråga ekar: Varför så bråttom?" [Mehmet Kaplan (mp)]
"Det handlar om rikets säkerhet, och yttre hot. Det gör länderna omkring oss, det har de gjort sedan kriget." "Vi har ett ansvar att skydda medborgarna mot yttre hot." [Centerpartistens svar]
Båda är duktiga. Det är ett lidande att bevittna. Och uppleva hur ambivalensen förgrenar sig, om och om igen.
Glöm fotbollen! Sitter och tittar på FRA-lags-debatten: mms://streaming1.riksdagen.se/riksdagen1 Det är fortfarande ett strängt läge. De är skickliga retoriker, politikerna.
Hittills i Riksdan: * Ytterligare motargument: "Alliansregeringen bedriver politisk[/populistisk] teater; Hyllar förslaget, "'Likt fågel fenix kan detta nya förslag resa sig ur askan och räta ut alla frågetecken.' Nej, moderater, fp-, c-, kd:are: denna fars, är ett fiasko. Avvisa förslaget och rösta nej." Dessutom: Terrorister kommer kunna kryptera. De påverkas ej. [Gunilla Wahlén, Lage Rahm]
Nu snackar min nya favoritpolitiker. Lage Rahm, mp. Han för goda argument. "Det går inte att knäcka vissa krypteringar, om man inte ägnar många, många års arbete" [L. Rahm] "Den här innebär inte någon förändring över huvud taget. Inte ett komma, inte en punkt, inte ett mellanslag." [L. Rahm] "Det har också kommit förslag om överrockar [myndigheter som kontrollerar kontrollerarna]. Och det är väl bra med överrockar, om det som finns under de här överrockarna hade varit något att ha." [L. Rahm]
Ordförande gillade avslutningsvis inte att L. Rahm anklagade Regeringspartierna för organiserad brottslighet. Lage Rahm yrkade på avslagg. Vänsterpartist framför talarstol. Glöm fotbollen. Upptäck riksdagen!
Sitter och tittar på FRA-lags-debatten: mms://streaming1.riksdagen.se/riksdagen1 ifall någon har missat länken. Det kan ju ha hänt. Det är svårt att sätta in sig i det här.
Hittills i Riksdan: * Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har kritiserat förslaget hårt. Anförandena klargjorde att, från oppositionshåll; Lagändringen sedan igår inte har gjort betydande skillnad. Övriga argument: Övervakande av individen som strider emot Grundlagen, Inga egentliga förändringar sedan gårdagens förhandlingar, Förslaget har varit förslaget i ett år; varför kan man inte vänta med avgörandet ett par dagar - varför rusch:ar man så ohejdat i ett så viktigt förslag? Vi har inte tid att kolla upp tilläggen i förslaget, juridiskt etc
* Regeringspartier, hittills Centern och Folkpartiet, hävdar att skyddet är nödvändigt. Centerns representant, ungefärliga citat: "Beklagligt men nödvändigt" "Vi lever inte i ett paradis, Sverige är inte en skyddad ö." Övriga argument: Hot mot terrorism, IT-kapning (citat: "Vi har kärnkraftverk i Sverige. De kan man göra saker med"), Nationella- & Internationella hot samt Vad har vi för andra utvägar? Visa oss alternativ.
Ungefärligt svar på Allan Widmans (fp) på Anders Karlssons (s) fråga: "Är det samma lagförslag?": "Jo, det är samma lagförslag, men det lagförslag som nu framläggs kommer att kompletteras med 10 punkter hur det ska förbättras." /AW
LAGEN TRÄDER I KRAFT: 1/1 2009 Inga utanför oppositionen har yrkat på avslag. Inga utanför regeringen har yrkat på bifall.
Votering sker i Riksdan (mms://streaming1.riksdagen.se/riksdagen1), 19:25 enligt uppgifter givna 18:25 av ordförande. Den intresserade kan hoppas på en uppdatering här, om denne inte orkar bevaka voteringen. Själv känner man begynnelse av eventuell förkylning, och är således rätt less på livet. Oförutsägbart huruvida en själv orkar bevittna den. I den händelsen sker isf. alltså en uppdatering. Klart slut.
20:45 drar det igång. Det är dagordningen. Det är det enda viktiga idag. Det enda.
De har några miljoner tittare och några tusen i klacken. Fullsatta läktare spelar de inför. Annat är det på SIC06A:s klassblogg. Men det gnäller vi inte för, vi här på redaktion. Vi här. Vi. Inte alls, snarare tar vi det som en motivation att skriva inför döva ögon; propagera inför stenhårda ideal. Fullsatta läktare spelar också vi inför. Tack går ut till Bredbandsbolaget, Skype, ComHem och dylika. Hela internet har vi att förtrolla. Tack går även ut till FRA. Vår kanske allra mest trogne läsare; Se, nog fick vi plats att omnämna dig här ännu en gång!
Den 11:e juni 2008 låg Isak framför sin 2’’-rörtelevisionsapparat, stationerad ovanpå dennes furubyrå, och bevittnade SVT24:s nattliga sändningar. Just som blicken hade vant sig vid den fixerande blå bakgrunden, så pass att faktiskt det mesta äntligen adapterat sig till aktualiteten och övergått i en blågrå färgskala, blev olyckligen hjärnan tvungen att assistera. Nyheten – återigen: Vackert belyst och stöttad av det detaljrika och tänkvärda format SVT utformat åt sin dotterkanal – löd:
»Norge inför homoäktenskap«
Det anmärkningsvärda i detta, utöver det uppenbara, är givetvis det självklara. Givetvis. Den ständigt närvarande Norrbaggen. Norrbaggen, vars pseudonyms ursprung förblivit okänt, har alltjämt, sedan Erik Den Rödes1 tider, kommit att förknippas med idioti och enfaldighet, från svenskt håll. Nyheten från rörteven kontrasterar dock kraftigt den tidigare bilden, och medför viss problematik: Den i framtiden utgivna litteraturen kommer att kräva en förnyad uppräkning i dess klassiska komik: »Det var en norsk, en belgare, en holländare, en spanjor, en kanadick, en sydafrikan och så var det Bellman.« Alltså: Dumjävlarna sist i ledet.
1 Erik Den Röde. Känd trettonhundratalskommunist [1313-1346], f: Skagen, d: Norrtälje.
Just nu diskuteras inget FRA-förslag, snarare budgetuppläggningar. Mot kvällen kommer dock diskussioner att återigen upptagas, och då kan alltså kanalen ovan användas. SVT24 har ju äckligt dåligt ljud ibland... men det visste ni förstås redan... Nu blir det Classe som får stå till svars för det här.
Snackas mycket om det, nu i dagarna. Intressant att det inte har kunnat diskuteras tidigare i år, trots att förslaget varit förslaget länge. Två allians/riksdagsmedlemar har uttryckt missnöje (nej), och yrkat på remiss till imorgon/förändring av lagförslag.
För alla intresserade sänds det live på SVT24. Ljudet är dock jäävligt dåligt där.
Det är så jävla tradigt här. Och jag har så jävla lite att göra. Och tid över. Så jag tror fan att jag kan ta och plocka upp det här....... talibanhålet ur träsket, upp i ljuset. Imed att sista inlägget skrevs för tjugi dar sen. Imed att en, om än väl maskerat, djupt sorgsen FREDRIK! hasplar ur sig meningslösa, om än tankfullt sporadiska, yttranden på rivaliserande bloggar. Imed sommarens långa nätter.
Jag ska göra nåt eget... får se vad det blir. Det ska ha en prägel. En arketypisk stämpel.
