Så mycket står att konstatera.
Inte längre får vi se blå- & gulfärgade snubbar springa runt på linjerade gräsmattor; Blå- & gulfärgade gubbar och tanter stå och heja på dem; Inte längre får vi se statsministrar ta välförtjänta semestrar när ändå ingenting viktigt händer inom statsministerns stat.
Inte längre får vi heller se våra e-mejl, våra SMS; allmänt våra digitala skrivelser utan att någon i andra änden kabeln också får göra det. Lagligt. Och just det; Vi får inte heller tala i telefonen utan att suveräniteten lyfter en tredje lur. Svenska Socialistiska Rådrepublikens Union. Vad ska vi kalla nya huvudstaden? London... London kanske? London nästa. Håll utkik för dolda kameror och personspårare. Just det... mobiltelefonen är väl iochförsig en personspårare. Men kamerorna har vi kvar! Där har vi friheten! Och prata får vi ju ändå göra hur mycket vi vill! Och om vad vi vill! Eller hur? Vi har ju trots allt Yttrande- och Tryckfriheten i behåll! Eller... nästan iallafall. Yttrandefriheten! Så länge vi inte yttrar oss i telefoner... och så länge vi yttrar oss om legala sammanhang. Då är det lugnt! Det är lugnt! Legalfest 1 januari 2009! Alla är inbjudna! (För frågor och dylikt: FRAgla bara)
Nej, det är sannerligen en sorgens dag, idag.
Och jag spillde, det första jag gjorde idag, ned en nytvättad t-shirt med kaffe. Jag tänkte nog klia mig i huvudet av fundersamhet - huvudbry blir som sagt ingen bristvara numer - och jag valde visst att göra det med högerhanden; kaffekopphållarhanden. Det var kanske inte så klokt, men vem bryr sig egentligen om klokhet...
Man får väl helt enkelt välja att se det positiva under åskmolnen. Det positiva i att spilla ner det rena; att jag åtminstone kan få gå runt och lukta kaffe hela dagen.
Ja, jag avslutar i trasig komik. Men notera kvalitén. Notera det underliggande. Notera trasigheten. Det inte komik, inte ens tragikomik. Det är blott ruttet förfall. På alla sätt; förfall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar