Dag 4

20/08/08 onsdag En satans jobbig dag… Men det vare värt. Tarfala been there done that, twice. (BTDTT)

Hej dagboken!

Det är blött och kallt. Jag försökte verkligen vrida och vända på mig för att få tillbaka värmen i den kalla och blöta sovsäcken. Detta var helt omöjligt jag har aldrig varit med om dess like. Det kändes som kylan bara kröp ner och sög värmen ur mig. Även fast jag hade understället på mig frös jag. Jag tog på mig mer kläder fast jag frös ändå. Det slutade med att jag sprang ut ur tältet förbannad för att det verkar vara omöjligt att få sova länge på morgnarna. Inte nog med det så hade vi placerat tältet på en stor sten. Som hela natten tryckte in min högra lunga. Detta var otroligt påfrestande men tröttheten måste ha vunnit och jag somnade ändå men jag vaknade ett flertal gånger för att jag var tvungen att byta ställning. Så nu ligger man här och skriver dagbok ska det verkligen vara så? Ja jag antar väl det. Idag är det dags för Tarfala dit ska jag och ställa ett par frågor. Eftersom jag sett på fjällstationen att det ska bli regn imorgon torsdag är jag tvungen att göra allt idag. Hoppas för guds skull att de är på stationen och inte ute och forskar. Återkommer ikväll hörs så länge dagboken, hejdå Jag började då min vandring lat som man är och kommer alltid vara ville jag ha så lite packning som möjligt med mig upp till Tarfala. Min tanke var att jag skulle snabbt gå ner igen när jag ställt mina frågor och tagit mina bilder. Min packning bestod av en halvliters falska, digitalkamera, mobil. Det var nog all min packning som jag hade med mig. Jag tänkte dum som man också är att man inte behöver lunch när man ska gå cirka 14km upp och ner för ett berg. Jag började nog gå därikring 09.00 för att skippa äta lunch och sedan komma tillbaks och äta när jag var klar. Detta var helt klart det dummaste beslut jag tagit i hela mitt än så länge korta liv. Varför jag nu tog detta ytterst dumma beslut kan vara att jag gick upp till Tarfala ett par år tidigare tillsammans med scouterna.

Varför jag inte ägnade en tanke åt att jag kanske ville gör mitt projektarbete om glaciärer där om cirka 3 år senare. Kan ha berott på att jag inte ens visste vad projektarbete var för något på den tiden. Denna information spelar inte direkt någon större roll, jag började i alla fall gå. Vägen eller om jag måste kalla det stig/stenar var ganska lätt i början och det var en helt okej väg att gå. I början av vägen var det tät växlighet och det var nästan en mysig djungelkänsla man fick av att gå där. Därefter började det mer likna en vanlig fjällstig med lite stenar och en lätt lutning. Detta var helt okej och jag kunde inte säga emot det. Men det kunde ha varit en dödstig för på ena sidan av stigen en bit längre upp sluttade det mot en säker död. Efter dödstigen kom det massor av halkiga stenar som man var tvungen att klättra över skulle man ramlat mot en säker död i den brusande forsen som var just bredvid.

Ja ångrade nu verkligen att jag inte tagit mat med mig. Svetten rann och magen kurrade, kände mig yr och att slutet var nära. Jag fortsatte av ren ilska på att jag varit så dumdristig. Efter många om och men kom jag fram. Station såg vid första anblicken tom och övergiven ut men så var inte fallet. Det kom ut en trevlig man som sa att han visste att jag skulle komma. Jag ställde lite frågor och jag fick se ett bildspel. Jag gick sedan hem slut som fan höll på att svimma på vägen tillbaks. Men jag tog mig tillbaks och använde min bror som slav. Han fick föda mig så bra det gick tills jag fick energin tillbaks. Jag säger bara det GÅ INTE 15km utan mat och bara vatten uppför ett fjäll.....