014.Stora inlägget om Isaks förhållande till tandläkare.

Genom regnet for jag. Skulle till tandläkaren.
Nu, såhär i efterhand, inser jag att jag skulle ha kunnat fara förbi kemikalielappar'n [= .], men... det gjorde jag alltså inte. Misströsta inte, det skulle säkert ändå bara ha blivit ett jävla ingenting av det.

I alla fall: Jag for alltså till tandläkar'n, genom regnet - men med MP3:ns hörlurar, fasthållna av crackpundarmössan, i öronen; vilket ändå inbringade en sorts "Allt är lugnt, digga, digga, digga, sjung - ingen annan är ju ändå ute i det här anti-helvetet - digga, digga, digga, vattenpöl-känsla". Så det gick bra. For 11:02, tog mig ungefär +15 min.

11:18
Parkerade cykeln och gick in... satte mig och bläddrade igenom Apotekstidningen, utanför Apoteket; på bottenplan. En gubbe(?) satte sig bredvid mig - jag kollade inte på honom, men det känns som att han kan ha kollat på mig... Inte helt omotiverat, imed att jag precis hade kommit in, satt alltså i regnjacka - plaskvåt - och vätte ner allting omkring mig... Och så kanske jag förde mycket oväsen - hade fortfarande MP3:n påslagen.

11:25
Gick djupare in i sjukan. Såg en tjej stå utanför hissen... vi tittade på varandra, sen gick jag uppför trapporna. Sprang väl, halv-hoppade liksom uppför dem. Mötte några föråldrade människor. Kändes småtaskigt att halvhoppspringa då, så jag taggade väl ner lite grand då jag mötte dem...
Våning 6, Endodonti, skulle jag till. Och eftersom vi alla här är amatörkemister så kan vi väl räkna ut att Endodonti lär betyda "Endo"/"In" + "Donti"/"Tand", således ~"Inne i tanden", eller så. Men det var bara 'en koll', inget speciellt borrande eller lidande.
Gick och drack lite vattten... hängde av mig regnjackan... handskarna... mössan... Anmälde mig. De tog, såattsäga: Min närvaro. .......

11:30
Satt i väntrummet. Bara jag och - till och från - någon annan patient... Fick tag i VK från i fredags. Ganska värdelöst, alltså, men visst. Några tjejer hade bränt en 18-årig kille med en ciggarett och slagit honom.
Det roliga här var väl snarare att jag hade tidningen i knäet, mot mina brallor. Så när jag sedan vek ihop tidningen igen så var den alldeles dränkt. Så... jag dumpade den diskret på bordet och tänkte att den väl lär torka på en kvart eller så.
Oroväckande gnistor flög förresten från båsen mittemot. Det var ju jävligt skumt, speciellt i början då jag inte såg gnistorna utan bara hörde en massa ljud. Jag förutsätter att de reparerade maskiner, men.... vem vet.

11:46, eller nåt, så möttes jag av assisterande tandläkaren. Hade utsatt tid: 11:30, men de hade ju förseningar såatt...
"Ursäkta för att vi är lite försenade" sade hon väl... jag svarade:
"Nej, det är lugnt... fick kläderna tid att torka lite"
"Va?"
"....." + "Kläderna fick tid att torka, blöta... ju.."
"Ja, ja, precis. Du cyklade."
"Jo."
"Ja, jag cyklade också idag. Men vi slutar fem. Så, hoppas att det lugnar ned sig tills dess"

Gick in, hängde av mig jackan - jackan under regnjackan - hälsade och satte mig i tandläkarstolen. Men sedan följde:
"Och, du, jag flisade en tand för nån dag sen"
"Jaha... ja, var det -->" [och så gjorde hon, tandläkaren, en gest som betydde: "Öppnade du en glasölflaska genom att föra kapsylen mot tänderna och vrida om? / eftersom det var Midsommar?"]"
"Uuh,,, hehe, nej. Nej det var det inte."¹
Och så småskrattade vi tre lite grand - jag, tandläkaren och assistenten. Sedan fortsatte de att prata om hur någons dotters kompis hade gjort så. Fått av en kapsyl med tänderna. "Alltså: Var det en ölburk?" "Nej, flaska".... Och så pratade de om hur otrevligt det var, osv. Tills jag sade:
"Nej, men det fattar man väl att man kanske inte borde göra... nej, det känns ju osmart" [eller nåt, vem fan vet egentligen vad jag säger... nånsin] Varpå tandläkaren svarar:
"Men det är ju macho!"

Men jo, hon är rätt rolig. Ganska laid back. Martina-isch.

Det fortlöpte, besöket, med tandröntgen av min undre käke. Jag är ju veteran på det, Undre-käkes-röntgen. Rutinerad som få. Det känns sådär... att va rutinerad på det. Ingen höjdare... ingen party-historia som man kan dra när det blir dystert...
Och så är man ju så jäävla labil när man ligger där... i stolen... De her ju på mig en sorts blykrage innan de röntgar. Sedan saken i munnen, röntgenmaskinen mot hakan. Och så går de ut ur rummet - redan där fattar man ju att det finns en gräns för hur rutinerad man egentligen vill va. När de sedan kommer in igen så gör jag ju inte ett skit. De lyfter bort maskinen och saken ur munnen... jag gapar... sen orkar jag inte ens ta av mig jävla blykragen, utan bara ligger där som en jävla säl.... och låter dem lyfta bort den. Fullständigt stilla. I tystnad.
Men vafan, har man cyklat i monsun i 15-20 min. och suttit och väntat i ytterligare 15, och fått det insinuerat att man är en ölpimplare på midsommar då kan de väl gott lyfta av en krage... kanske.

Efter ett tag - medan alla väntade på bilderna; och eftersom jag tyckte att det blev alldeles paniktriggande tyst - så slängde jag ur mig:
"Jaha. Så cyklade du eller tog du bil imorse?" till tandläkaren.
Hon sa att hon cyklade.

De fixade flisade tanden. Och jag stirrade in i taket. Fullständigt tomt. Bara vitt. Ingenting. Är man på våning sex, då har man väl ändå förlorat energin och livslusten; då hjälper inga sketna teckningar i taket, inte; då ska man ligga och hålla käften öppen och lida i gråheten.
Men, tack för att de fixade tanden. Det var väl bra. Hade ju gått med tiden, att få den oflisad genom ätande och naturligt malande. Men det var bra.

Efter detta tittade de runt på röntgenbilderna och min tandläkare konstaterade, på tal om någonting, att:
"Du är ju 18" Men då blev jag ju tvungen att rätta henne:
"Uh, nej, jag är 17. Fyller 18.. i år..."
"Jaha, men du fyller... 18..."
Och här måste hon ju ha kopplat tillbaks till öl-snacket. Vilket alltså är väldigt, väldigt roligt! Att, det första hon och hennes assistent gjorde, var att snacka öl & midsommar med en sjuttonårig patient. Jodu.

Sedan kom någon överläkare eller snubbe in och examinerade röntgenfotografierna. Varefter de höll en kort konversation bakom ryggen på mig:
Överläkare: "Det ser bra ut"
Tandläkare: "Ja, den är splintad"
Överläkare: "Är den lös?"
Tandläkare: "Ja, haha"
.......
Sådant låter ju onekligen aningen fruktansingivande. Men... de är ju professionella såatt.

Sedan gick jag ut, ned, bort. Började skratta när jag kom ut vid parkeringen - eftersom det nu regnade ännu mer, ännu mer brutalt, än vad det hade gjort när jag cyklade till tandläkaren. Gick mot cyklarna. Och när jag höll på att bängla med MP3, handskar, mössa, cykellås, cykelnyckel, regnjacksdragkedja så körde en kille in på cykel. Jag tänkte inte mycket på det. Men han stod kvar där, i ögonvrån. Jag bänglade vidare, men efter ytterligare några sekunder valde jag att kolla åt hans håll. Och då frågade han:
"Your going?"
"Hm?"
"Are you going?"
"Uhhmmm, Yeah, hah.... sorry" Och så drog jag ut cykeln i regnet, även fast jag inte låst upp skiten. Och så sa han:
"Tusen tack" Och jag:
"Yeah, sure..." Och fortsatte med exakt samma bänglande, fast nu bakom honom, i regnet...
"Ursäkta mig för utstötning"
"Vad sa du? Ja, jah, hah. Det är lugnt."
"Hejdå", sade han.
"Hej, hej", sade jag.

Helt jävla stört.
Här har ni en unik ljudfil på det:
Det roligaste är nästan hans hejdå.
Hela alltet är väl roligt.

Och slutligen så cyklade jag hemåt, och var glad, trots regnhelvetet.
Och så, istället för att själv låsa upp dörren, väl hemma, så sparkade jag på den och plingade typ 30 ggr, fast ingen öppnade, så jag fick låsa upp ändå.
...

¹En annan rolig historia!

//ife