085.Trevlig Helg.

Nej, hur skulle man kunna ta bort ledstången?
Va?
Ledstången - man hör ju att det är det enda av alternativen med potential. Det enda som hjälper en hålla sig uppe.
Hunden bara nosar och gnäller...
Katten bara stryker sig och fräser...
Musen kan inte hjälpa en mer än som fallbas. Som matta. Nedslagsmatta.
Whereas ledstången leder en framåt, håller en uppe.

Inte sagt att ledstången inte kan vara förrädisk. Säg, vem vet egentligen vart den kan komma att leda en? Den kanske leder en rakt in i fördärvet. Kanske leder en inåt och inåt. Djupare inåt.
Och så plötsligt: Ett slut.
Och så står man där man står. I pyramiden. I labyrinten. Kanske.

Men den är ju outvecklad, ledstången. Även om den "försöker vara förrädisk och slug" så förlorar den den absoluta majoriteten av alla mordförsök den ger sig på.
Eftersom människan oftast bara följer ledstången åt andra hållet... ut igen....
Men vi får väl se. Vad evolutionen kan slänga ihop. Ledstängsmässigt.

Hursomhelst så tar jag en paus.
Det är ett lite stressat inlägg. Hinner inte korra inlägget...

Men jag vill framföra en shout out till mina peeps på ålidhem.
Så får vi se... om du får spö nu, Simon.
Om vi får någon rolig historia på måndag.

//ert flum i etern: Ife

.

Hurra! Ny rapport från Emil! Jag minns tiden då hans rapportsida kunde betraktas som en blogg... Det var en fin period i mitt liv. Nu är inläggen sporadiska, men desto mer glädjande, antar jag. Fast det där resonemanget håller inte.

Movie Night:en var trevlig, faktiskt. Högt över förväntan. Kanske var det filmvalet, kanske umgänget, kanske avsaknaden av visst umgänge, kanske faktumet att jag inte förrän kl. 18.39 bestämde mig för att fara dit. Lost in translation. Den är sanslöst bra. Jag har sett den förut, och hatat den, men jag har den senaste tiden kommit att inse att jag förmodligen haft fel. Jag var ju bara barnet vid första visningen, för Guds skull! Jag var blind för många fler cinematiska detaljer än vad jag är idag (tack Filmkunskap A!). Fel hade jag alltså haft, det hade jag rätt i.

Jay Leno skulle visas på Kanal 9 inatt. Kanal 9??! Det måste vara ett tillfälligt kanalbyte?

Godnatt.

.

Jag tänkte skriva ett inlägg igår... Jag tänkte faktiskt det. Gårdagens illamående, magknip & lindriga yrsel, i kombination med ett besök på Mitt lokala gym, hindrade mig dock från det projektet. Men Ni behöver ej vara oroliga; jag har sparat alla ämnen, tankar och funderingar till idag. Varenda en!

Emil Jensen släppte sin nya skiva igår. Officiellt, i alla fall; egentligen har den ju sålts hela sommaren på hans spelningar (Winnerbäck-turnén) och dessutom på nätet sedan elva dagar. Men det gör det inte mindre värt att uppmärksammas. Imorgon skall jag kolla om Åhléns har skivan. Bara för att. De har inte haft någon av hans tidigare skivor, men man vet ju aldrig. De får väl en andra chans. Jag är ju känd för att vara just tolerant och förlåtande.

Jag råkade förresten läsa ett opublicerat utkast... Titeln är "Klagan". Och mitt svar på detta dödfödda inlägg är nej. Jag har för övrigt faktiskt använt andra titlar under åren, och majoriteten av dem har mer eller mindre direkt lett till besvikelse, depression och psykofarmaka. Vill Anna bestämt ha varierade rubriker kan hon tolka punkterna som små, små avbilder av Tellus, som ju aldrig är precis densamma som sekunden - för att inte tala om inlägget(!) - tidigare. Alla har vi våra egna metoder att skildra vår samtid... Ett annat alternativ är att du läser själva texterna, som faktiskt följer med titeln - helt gratis, i många fall - och kanske inser att det inte alltför sällan har ett annorlunda innehåll än föregående inlägg. Ett avslutande tips är att du ger fan i mina textnamngivningar, åtminstone så länge du inte skapar några egna. Men tack för dina åsikter och idéer; jag uppskattar alltid konstruktiv kritik från mina läsare.

Och Movie Night:en då? Jag vet ej. Vitamin D3-katalysatorn uppmuntrar ju verkligen till en utflykt. Västerut är ett alternativ. Definitivt. "'Definitely maybe' som Oasis sa."

084.Problemlösning. [guide]

Hav inga förväntningar nu.
Det här är bara ett sådant där mellaninlägg. Andetagsinlägg.
Mellan det jag egentligen har att säga.
Blablablablalbalbballbalba - politik - balballbalbalbla - idioti - blabllbalbalba - idioti -
*huuuuuuu*andetag*uh...*
balabllbalbalbal - gnäll - bbalblalbalbal - kommentera mera! - blablablbalba - skitinlägg - etc

Men det hela är alltså väldigt simpelt.
Hur man ställer om sin publikationstid.
Förstora bilderna (if nödvändigt.) nedan så förstår ni säkert.
--> Klicka på Alternativ för inlägg
--> Alternativ ges... notera: Inläggets datum och tid
--> Ändra inläggets datum och tid vid behov.
--> Slipp allt bortförklarande, all negativism.

Veckans hat!

Här kommer det då ännu ett veckans hat.

Jag har kommit fram till att vi all bör hata personer som inte skriver till en på msn. Detta är ett faktum som jag börjat störa mig på extremt mycket på sista tiden. När jag loggar in på msn förväntar jag mig att mina vänninor ska skriva till mig. Men detta är då inte fallet. Jag själv är då alltid den som ska måsta styra upp ett samtal för att någons ens ska bry sig om mig. Jag kanske inte existerar i andras ögon utan bara är ett litet störningsmoment. Mitt liv kan ju synas meningslöst och tråkigt men det kanske är så det är? Dett är då en fråga som inte jag kan svara på utan mina vänninor om jag nu ens kan kalla de vänner. Är jag verkligen ensam i denna kalla och grymma värld. Som jag såg i ett tidigare inlägg så var det något om galenskap. Det kanske vore skönt att vara galen för då kanske jag inte skulle tänka på att ingen bryr sig. Att jag bara inte behöver vara något som ingen vill prata med. Bara någon som finns där som resten av befolkningen som man inte känner eller pratar med. Ja bara en ensam själ i universum. Ja summa kardemumma så hatar jag folk som inte kan ens säga hej på msn. Detta har lett att jag själv börjar bli en person som inte skriver till någon snart för jag finner det bara ytterst meninglöst när jag vet i grund och botten att ingen egentligen bryr sig. Att det bara är robotar som sitter med automatiska svar till de frågor man ställer. Ja det är en hemsk tanke att man inte är uppskattad av folket runt omkring sig.

Från en mor utan vänner.

Ursäkta

Hej

Jag måste be om ursäkt för att mina fjällen inlägg inte ser så roliga ut. Detta beror på att de är helt enkelt bara kopierade från ett word dokument vilket som ni ser inte blir bra resultat. Utan nu är texten bara en enda lång röra.... mvh simon

Tredje dagen i fjällen

19/08/08 tisdag, Den lata dagen med pissväder…

Hej dagboken

Idag är ingen bra dag kan jag börja med att säga. Det har regnat hela natten som jag nämnde i gårdagens inlägg. Detta har resulterat i att på tältets innerduk har kondens + vatten som legat kvar på yttersidan av tältets har trängt igenom. Detta ledde till droppande vatten som hamnade på oss och det mesta av våra saker. Men det var inte så farligt så av den lilla fukt/väta som uppstått klev vi upp och bet ihop. Det roliga var att regnet genast upphörde när vi steg ut ur tältet vilket ledde till lite glädje. För vi var ju inte framme ännu för att min bror som är lite av en datanörd och aldrig varit ute såhär förut inte orkade gå 19km på en och samma dag. När vi gjort frukost och vikt ihop det fuktiga tältet började vi gå igen. Vi hade cirka 6km kvar till Kebnekaisefjällstation där vi hade tänkt stanna för att vila för det såg inte ut som vädret var på min sida för att gå upp till Tarfala plus att gå upp till stationen. Det var ganska mycket likt vägen som vi tidigare men för varje steg närmade vi oss de magnifika bergen som jag gärna tagit hundratalsbilder på men regnet förstörde verkligen min dag. Men då finns det ju alltid en hemresa också tänkte jag. Hoppas det blir mer bilder då. Marken under oss blev bara stenigare och stenigare och brantare blev vägen. Det blev helt enkelt jobbigare en vad vi någonsin trodde att det kunde bli. Men tillslut kom vi faktiskt fram som planerat tidigt på morgonen. Svettiga och blöta steg vi in i den stora fjällstationen gick runt ett tag för att sedan smyganvända deras toalett. Fjällstationen består av 5 större byggnader och är ganska otroligt med tanke på hur de måste ha fraktat dit alla plankor mm. Men där köpte vi lite efterlängtat godis latade oss och spelade lite kort i alla spelsorter vi kunde. Vädret fortsatte vara piss så vi väntade på att det skulle avta lite så det fanns en chans att sätta upp det blöta kalla tältet igen. Det avtog till slut och vi återgick till vår valda tältplats cirka en 0,5km från fjällstationen. Vi slog upp tältet snabbt tillagade lite middag, nudlar med en god sås. Sedan la vi oss vid 21 tiden efter ännu en natt med lite bokläsning och lite kortspel. Ska upp tidigt imorgon så jag hinner springa upp till Tarfala mitt resemål. Regnet öser ner och känns som det kommer bli en brutal natts sömn. God natt dagboken.



Här var tredje dagens tältplats cirka 0,5km från kebnekaise fjällstation
Flera som tältade vid våran bäck eller fjällen bäck

Här är då nattens fina bäck som hade bra vatten och disken gick bra att diska. Det blev bara tre bilder den här dagen på grund av dåliga väderförhållanden.

083.Rädslan För Galenskap

En av de många saker jag aldrig har förstått är den ständigt närvarande, ständigt påpekade och existerande rädslan för galenskap.
Visst har ni också upplevt det? Visst är det inte bara jag?
Det är väl... det är väl inte bara jag...???

Jag tycker man läser det ofta. Ofta i frågerundor - i triviala frågerundor till folk nån intervjuare intervjuat på gatan...
"Vad är din favoritmat?" (Pizza & kebab)
"Om du fick va någon annan för en dag, vem skulle du helst va då?" (Bill Gates)
"Vad är du mest rädd för?" (Att bli galen.)

Det går ju inte att leta upp en massa länkar nu. Nej, det orkar jag inte. Akkurat icke.
Men jag kan garantera er att de finns där. Och att de finns där, helt utan skäl för sin sak.
Bevisning:

Ponera att du var galen.
För vissa av er blir det lite lättare. För andra lite svårare. Kanske.
Ponera att du är galen. Jaha. Vad känner du nu då? Är det sorg? Är det sorgen som tynger dig? Sorgen som kommit lunkandes... och lagt sig ovanpå dig... och vätt ner dig...? Är sorgen fysiskt inkarnerad? Det skulle den förstås kunna vara. Det skulle den kunna vara.
Men inte spelar det någon roll. Äh, vad har du att vara ledsen för - O, du galne? Va?
Your crazy and you don't even taste it.
Föga troligt, är det, att man skulle vara ledsen över sin egen galenskap, om man var galen. Föga troligt. Förstås kan sorg ändå finnas, som galen - Vilket bara bevisar min obestridda tes än mer: I galenskap lever den galne under normala förhållanden.
Den vandrande, inkarnerade sorgen - som lunkandes i sin grå regnkappa, och med sitt korpsvarta paraply kommer dig närmre - den är en norm i tossigland.
Precis som schizofreni inte borde skada den drabbade nämnvärt.
Nej, jag har fel här. Den schizofrene lider förstås. Extremt, torde den lida.
Men ändå: Ändå vore det intressant att någon gång bli schizofren.
Jag kan faktiskt tänka mig det nu.
Nej, jag måste revidera mig själv igen.

Ser ni vad jag hasplar ur mig?! Det är vanvett. Oprocesserade tankar. De leder ju för satan ingen vart! Ingenvart.

Att vara schizofren skulle innebära att man gjorde en sak, glömde den, blev påmind om den, blev rädd, blev rädd. Blev rädd igen.
Hela livet skulle vara invävt i rädsla, och ytterlig rädsla för kommande rädsla.



Men just galenskap.
Ponera att du var galen på det bra sättet.
Inte vore det skrämmande. Visst vore det fascinerande. Att det onormala skulle kunna uppfattas som normalt.
Fast, givetvis, givetvis skulle du inte vara medveten om det. Givetvis skulle ingenting vara fascinerande.
Suck. Det är ju bara kallt ute. Och det är ju bara höst.
Cykla eller bussa, cykla eller bussa.
Matta eller fysika, matta eller fysika...
Tänk; ändå att få vara galen.
Det skulle nog vara häftigt.

.

Det är lika bra att börja redan nu, skall man få ihop något här innan sömn. Förmodligen publicerar jag inte detta förrän om flera timmar, och det kan ju som bekant ställa till ordningen på inläggen lite grann, eftersom den styrs av tiden då utkastet för första gången sparas. Jag tror dock att ni överlever. Fast man kan ju alltid hoppas.

Jag läser något som måste vara en av världens bästa böcker. Tre kapitel är för tillfället allt jag har avverkat, men det är ej en godtagbar anledning till skepsis mot föregående påstående.

Jag uppskattade inte den brist på koffeinhaltig dryck som uppstod under denna skoldag. Inte alls. Men den hanterades ändå relativt bra, om jag får säga det själv. "Inte för att skryta, men..." etc. Efter skolan cyklade jag till Mariehemsängarna och lade mig i gräset och räknade fysik. Det var fortfarande soligt då - man kunde åtminstone inbilla sig att det var det utan att bli helt utmattad - och jag var sådär trött som man blir av koffeinabstinens, men fortfarande alert till sinnes. Fortfarande produktiv och framåtsträvande. "Fortfarande sedan vilken tidpunkt?" Jag vet inte. Men hade frågan ställts i gräset, i det imaginära solskenet, hade jag garanterat haft ett ordentligt, och dessutom korrekt, svar. Fysiken klarades alltså av. Jag lydde till och med bokens order att "experimentera själv" på uppgift 1.20, och skapade många fina bilder bestående av diverse sinuskurvor. Det var alltså en bra eftermiddag.

Men imorgon blir det kaffe?! Visst?!!

.

Det är hög tid att skriva ett långt inlägg. Synd är bara att jag inte har något särskilt att dela med mig av, men det är standard i dessa tider, och skall således inte betraktas som ett hinder utan endast som lite luftmotstånd. Luftmotstånd är ofrånkomligt. Men icke desto mindre irriterande.

Micke letade fram några teoriböcker till mig idag, men ej på mina order; jag kan inte tänka mig något mindre stimulerande än att läsa de där böckerna. Fast det är en lögn, eller snarare: en överdrift. Fast det är ju bara en eufemism - alltså: en lögn. Jag är den första att erkänna det; jag har inget att dölja. Jag har heller inget att skriva, och roar mig därför med att skriva just ingenting alls. Men jag tycker att jag döljer det förhållandevis väl..... Nåväl, tillbaka till ämnet: föräldrarna tjatar mycket om teoriläsning nu, med obefintliga resultat. Jag kämpar emot. Med nästan all min energi.

Jag skulle kunna lägga in någon bild, eller något youtube-klipp, men jag är inte säker på att jag vill bidra till den högaktuella inflationen på just dessa mediaformat. Kanske lite längre ned i inlägget, i sådana fall. Jag vill inte att det det första man ser då man besöker vår blogg är en bild. Kalla mig gammal och omodern, men så är det.

Ungefär en tredjedel av Eng C-uppsatsen är nu skriven, men alltihop är bara gemomtänkt och bearbetat flum. Inte tillräckligt bearbetat ens. Jag undrar om Erland tolererar flum... Vore jag lärare skulle jag uppmuntra det. Flera gånger per dag. Speciellt på torsdagar - oj, vad jag skulle uppmuntra det, alltså! Jag skulle inte ha tid att göra någoningt annat. På torsdagar.

Jag är hungrig. Vilken tur att det är lunchdags.

082.DAGENS CITAT [4]

DAGENS CITAT:"Every communist must grasp the truth;
Political power grows out of the barrel of a gun.
Our principle is that the Party commands the gun, and the gun must never be allowed to command the Party. Yet, having guns, we can create Party organizations, as witness the powerful Party organizations which the Eighth Route Army has created in northern China. We can also create cadres, create schools, create culture, create mass movements. Everything in Yenan has been created by having guns.
All things grow out of the barrel of a gun."

//Mao Zedong, "Problems of War and Strategy", 1938

Position Poncla

Mont Blanc, Matterhorn, K2, Annapurna, Grossglockner och Mt Kathadin.

Oberoende av kontinent: Poncla är där. Ständigt på topp.