095.Hösten är okej tills klockan fem.

Nej, inte riktigt. Några små justeringar kan man göra till det där utlåtandet.
Det alstrades för att fånga intresse. Sanningen är att hösten är fantastisk, soliga och varma dagar, tills dess att solen och värmen försvinner - kring 17:00-18:00. Då är bara kylan kvar.
Jag erfor det idag. Ni hade ju tidig friluftsdag - min var schemalagd aningen senare, på eftermiddagen. Men det gjorde mig inget, att det var lite senare.
Det ruggiga kommer nu, på kvällen. Insikten om att det faktiskt inte alls är helg, och att man faktiskt måste upp imorgon, igen, klockan sju, och äta frukost, och göra biologiprov.
Biologiprovet, alltså. Det fasas.
Jag är inte till freds med hur det har preparerats. Inte alls.
Ja, jag ska gå och göra biologi snart, igen... läste ju lite i gräset idag. Och jag läste också på bussen. Långfärdsbussen. Eller. Egentligen inte. Jag gillar inte att läsa och samtidigt förflyttas. Inte alls. Tyvärr, Annika, det går inte att läsa på den långa bussfärden för Isak. Blame it on the balanssystem. Det är ur mitt styre. Ej heller går det att läsa fagocytos när Fredrik sitter och petar bananskal i bakhuvudet på en... vad fan satte jag mig framför honom, för?! Fick man sitta med en random, för det... som klev på, vars var det... ska vi gissa...? Hjortlaxhus? Björktall? Nånstans där. Vedboskog. Och bussen... så oergonomisk den var. Ingenstans kunde man luta huvudet. Det var typ fyra timmars färd med 40 ungdomar, sittandes skruvandes på sig av och an för att hitta någon accepterbar position. Stört omöjlig. Skruva, skruva, skruv. Aldrig, aldrig, aldrig.
Men jag hade ju psykjazz, så det var okej.
Men vad handlade alltså inlägget om? Ja, det var ju tänkt som en mindre hyllning till hösten. Jag vet att jag skulle kunna fixa fram en sådan - slänga in lite gulnande-asp-solnedgång-vid-vattnet-historier. Men det blev alltså en blandning av vad har jag gjort idag?, vad händer imorrn?, vad hände igår? Med utelämnandet av alla väsentligheter.
Faan. Huvudvärk.