133.Jul: Ännu ett inlägg utan substans.

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg med substans nu. Men omständigheterna är många. En tung faktor är förstås att bloggen här inte längre har någon fast läsarskara. Förut fanns det åtminstone en tre-fyra-fem återkommande deltagare, utöver de extra indier eller amerikaner som hittat hit. Men nu är det högst sällsynt. Att nån hittar hit.
Förstås är det tråkigt. Inte minst för pappa Simon, kanske. Såhär under juletid, dock, har jag ändå bestämt mig för att försöka skramla ihop någonting nästan bra. Nästan, nästan. Ha i åtanke, hur stort misslyckandet än må bli, att det i alla fall åtminstone gjordes ett försök till räddning.
Just för stunden sitter jag bekvämt på "min" blåa kontorsstol som farsan har hittat nånstans, nån gång. Dagens outfit är lite spridd, sett ur kontext, men givetvis en sammansatt, fulländad helhet när är buren som full kostym. Det är min röd-vit-blåa fleace-jacka - den halvgrovt norrländska - ovanpå min vit-svarta bob hnud-t-shirt ovanpå min utvilade torso. Precis har jag hett på Ystad 7 oktober 2002-vinyl. Jag lyckades även ytligt raspa den med nålen. Så jävla dum i huvudet. Men jag orkade inte känna någonting, och den verkar ha klarat sig utan men; hittills. Jävlar. Sidbyte. Thomas ger mig: "Trevlig halvlek...". Sida B. Sida A: 01. Upp, Upp, Upp, Ner 02. Det Femte Hjulet, Sida B: 03. Det Femte Hjulet 04. Mög. Det Femte Hjulet är en tolkning av Philemon Arthur & the Dung:s original, med samma namn, utgiven på albumet Skisser Över 1914 Års Badmössor [1987]. Mög är en tolkning av The Stooges Dirt, från Fun House [1970].

Jag har fått mög

Men bryr det mig?
Jag har fått mög
Men vad bryr det mig?

Fått mög!
Men vad bryr det mig?
Den om natten, så hög
Men vad bryr det mig?

Kan du känna, när du rör mig
kan du, kan du känna när du rör mig
kan du känna att jag brinner?!
Kan du känna att jag brinner?!
Åh, brinner inne. Brinner inne.
Utan dig.
Utan dig! Brinner inne!
Jag brinner inne!

Ty, jag har fått mög,
men vad bryr det mig?!
Den om natten, så hög
men tror du att det bryr mig?!
Känn det, känn det; när du rör mig
när du rör mig, när du rör mig.

Men alldeles strax har jag tänkt baka. Jag ska försöka höra av mig ännu en gång, innan jag far till stan. För jag ska in till stan idag. Det är redan bestämt så. Så bestämd är jag. Utöver det önskar jag bara att jag kan klä på mig ordentligt och vandra, i evigheters evighet, ute i snön. Steg efter steg. Och det är dunkelt. Och det är dunkelt. Och musiken gör mig avtrubbad. Och jag är varmare här än voro jag inomhus. Julstämningen kan kvitta. Huvudsaken är stämningen.
Jag bara skrek. Lika hårt som jag skrek i juli. Jag minns i fredags, nu när jag lyssnar på Mög. Hur jag cyklade till Tomtebo. Hur jag hörde Mögen komma smygandes ur mp3-spelaren. Den närmar ju sig gradvis. Någon uttonande synth, något ord, något inledande trumkomp och några styltiga gitarrer. Sen bygger den. Uppåt & uppåt. Och saxofonen kommer in. Saxofonen är övermäktig. Synthesizern också. Och gitarrerna. Och ovanpå sången. Och in under torson.
Den är mig också övermäktig. Underkastelsens välsignelse.