138.Kvittobråk och den litterära revanschen.

Julen är över. Orkar inte titilera med det i ännu ett inlägg. Julen är över, spänningen har släppt, trycket har jämnats ut. Isak märker inga större skillnader. Bara att det blir mer skit att bära ut till soprummet. Och megagräl om att hitta igen kvitton. Ni skulle bara veta - ni, era jävlar som inte kommenterar mina poster - vilket rabalder det vart ikväll. Strukturisak somnade nån gång 22:00-22:30, (förvisso med ytterkläder på, och utan att ha borstat tänderna, och med lyset på, och med tv:n på [etc etc, in i oändligheten...], men det har ju ändå hänt förr. jag skulle ha sovit genom natten, no prob.), men jag väcktes ~22:50-23:00 [min egentliga insomningstidpunkt], av en massa stoj på nedervåningen. Vad var det då om inte kvittobråk? (Det var kvittobråk...)
Allting bottnar i missförstånd och en massa annat djävulsskap... ledsamt shit, men vi kan ju förenkla det hela med att säga att en julklapp är tvungen att lämnas tillbaks till Musikanten. Olles screw-up, men jag förlåter honom. Jag ger honom pardon. Det är lugnt Olle. Ingen skuld, känn ingen skuld. Du får lämna igen ditt anteckningsblock som hämnd, om du vill. (Fast jag vet ju att du inte vill; jag vet ju, men du vet: symboliskt. det skulle va okej. okej? okej. fint. hörs imorrn. godnatt)
Så då letar de alltså efter kvittot. "Har du kollat jackfickorna? Kolla igen. Men kolla igen. Har du kollat kassen du fick det i? De lade ju ner kvittot där. Men vadå. Men du kan väl kolla? Vadå vet att du inte kommer hitta det? Kolla igen. Varför går han upp?! Vänta. Kolla julklappspapperslådan. Den kanske ligger i hallen. Kolla soporna. Jag kan ha råkat slänga det i hushållssoporna. Nej, du behöver inte kolla, jag kan kolla dem. Äh. Gå och gör nåt annat du, jag kollar. Olle. Har du kollat jackfickorna? Men kolla igen, man kanske inte hittar det första gången. Ibland missar man det. Kolla papperssoporna."
Jag blir less men försöker sympatisera med alla. Det lyckas sådär. Till slut får jag lov att gå ut med soporna. "Är det okej? Kan jag gå ut eller?" Och så her jag på Gråsparven när hon sjunger och stämmer in i refrängen, och allting tonas ut och försvinner bort till nåt annat jävla Sverige-hål där det är lite skitigare, lite mörkare, lite mer trångt och illaluktande. (Är ju i soprummet nu, alltså. Ingen generell beskrivning av mitt liv... [eller...?])
Och så äntligen kan jag logga in här. När folket har tystnat. Alla har gått och lagt sig. Skönt. Och så får jag äntligen bara skriva, skriva, skriva. Äntligen kom det: Ett bra inlägg. Tack. Godnatt.
Och nu är det Majas tur att trollföra er. Maja: Take it away.