.

Klockan: 01.15.

Allt är så bra nu. Jag har byggt ett fort här uppe; choklad, en skvätt gammal cola, två gitarrer, plektrum, seriealbum, böcker, anteckningsböcker och en bläckpenna pryder soffbordet. En Scrubs-dvd sitter i dvd-spelaren och meny-musiken spelas om och om igen och om ett tag kommer det driva mig till vansinne men tills dess är allt bra. Och innan dess kommer jag välja ett avsnitt för att sedan med medelmåttig koncentration följa det. Jag har hämtat mitt täcke och min kudde och planerar att sova häruppe inatt. Varför inte, liksom. Det får mig att fundera: vilka regler kommer jag behålla då jag flyttar hemifrån? Till exempel: sovtider, sovplatser, matvanor, och...... juldekorationer. Sovtiderna är ju redan rätt förstörda, sedan typ... femman? Har ett suddigt minne av att jag en skolnatt under mellanstadiet tittade på min klockaradio och såg att klockan var antingen 01.- eller 03.-någonting. Jag inbillar mig att det var det senare alternativet, och jag ser det som en början på någonting. Fast den egentliga början var ju kvällen då mina föräldrar förbjöd mig att läsa ut en Harry Potter-bok. I alla fall om detta inträffade innan det förra minnet jag berättade om. Men det är ju inte som att någon minns, så det spelar ingen roll.

Jag sade ju faktiskt att jag skulle skapa en egen blogg. Jag skapade en blogg. Tror att jag skrev två inlägg, plus något opublicerat. Det är ju bara en jävla massa skit, såklart. Inte ens en massa skit, faktiskt, utan bara korta, äckliga meddelanden till något av mina framtida jag. Antar jag. Det är inte som att jag kommer att länka till bloggen nu, eller något. Inte alls. Det är inte som att ni har missat något, heller. Under hösten. Borde räkna hur många inlägg jag skrivit totalt, på denna blogg. Kan ju inte vara många. Men det beror alltså inte på att jag bytt forum. Till och med dag-/anteckningsboken har (nästan) legat orörd. Vilket kanske är underligt. Men det ingår säkert bara i planen att eliminera denna höst. Finns den ej dokumenterad finns den ej. Det är så man får resonera. När man är gammal och tomheten i bröstet är permanent, och man vänder sig till gamla dagböcker för att få återuppleva sin ungdoms härliga, härliga känsloliv, då kommer man luras tro att det aldrig existerat. Alternativt att man hade ett så spännande och fartfyllt liv att man inte hade någon tid att klottra ned bekymmer på olinjerade pappersark. Jag bryr mig inte vilket av dem. Hur som helst - allting fram till denna punkt har endast varit inledande - så har jag börjat skriva igen. Och det gör mig så glad, och ledsen. Allt är som det ska.

Denna nyårsafton kommer bli ett helvete. Jag känner det. I varje muskel, varje cell. Och jag kan inte komma undan det, hur jag än gör. Det påminner mig om då vi pratade om kriser i Psykologi A: om hur det finns situationer i vilka man måste välja mellan två bra alternativ, och situationer då man måste välja mellan två dåliga. Jag låter det vara osagt vilken slags situation denna är. Men det har egentligen pågått så länge nu, och jag är så trött på det. Nyårsafton känns dock som en kväll som kommer förstärka allt, förstöra allt. Det är i allmänhet en av de mest ångestfyllda högtiderna för mig. Har alltid hatat det. Vad fan skall man fira början av ett nytt år/slutet av ett gammalt år för? Firar man början på/slutet av en vecka? Nej? Söndagar är vigda åt ångest. Alla vet det. Och på den sjunde dagen satte sig Gud ned, betraktade all skit han kladdat ihop, och stoppade fingrarna i halsen. Som Bibeln beskriver det. Bibeln = sanningen.

Klockan: 02.11.
Godnatt.