136.Jul: [4]

Okej. Julafton. Det är lite mer juligt.
Fastän jag sitter vid datorn, och asocialiserar för fulla muggar. Men jag har nästan varit social. Lite grann på morgonen iallafall. Lite ansträngt var det kanske, men ändå: En gärning.
Sedan for jag ut till Ersmark - jag hann innan mörkret föll! - och spenderade c:a 1-1.5 timmar utomhus. Bakdäcket var tomt på luft. Hade ingen aning förns jag passerade typ Ersforsen. Och då var det ju skitsamma. Då var det ju bara att trampa vidare. Sedan dumpade jag lix cykeln i en snöhög och pulsade genom snön för egen maskin. Det var förstås mycket bättre. (Mja. Lite bättre, kanske. Det drar ju ner lite grann att man blev nersnöad [hade ju inte täckbrallor...], men jag drog mina blå tjocksockar över mina jeans, så jag fick ingen snö direkt inpå huden. Snön åker ju, dock, ändå ner i skon. Och fäster sig utanpå tjocksockarna. Och sjunker sakta in, mot sockan under, mot huden. Men jag förlängde åtminstone nedkylningen en stund...). Det var inte så mycket intressant, tyvärr - faktiskt - men jag hann vara ute. Och jag lyssnade på musik. Dessutom: Känslan av att vara helt ensam, men inte direkt isolerad. Underbart att slippa alla människor. Underbart.
Men nu saknar jag er istället. Det är tomt. Jag vill inte sitta och bara ha en mysig jul. Aktivera mig. Jag vill hänga med folk. Hänga, hänga, hänga. Göra nåt. Göra nåt. Men det är stelfruset utomhus.
Ge mig sommar. Ge mig, ge mig, ge mig. Där det är ljust dygnet runt, där jag kan gå i grönska. Jag skulle klara av det nu. Ge mig sommaren. Nu.
Ska gå och skiva apelsin. God jul!