Visar inlägg med etikett vrede. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vrede. Visa alla inlägg

onsdag 9 juli 2008

037. .......

Bra att Marcus gjorde ett inlägg där, nyss...
det gör mycket.
Tack.

Maja är ju upplöst i etern. Så ställningarna börjar väl vackla i fundamenten... såattsäga.....
.............
men ja. Jag skulle ju kunna skriva om så mycket.
Jag har verkligen en massa jävla skitsnack, lagrat; redo att beskrivas. Det har jag.
Det är lusten. Det är lusten som inte riktigt infinner sig... får se om jag kan kurera mig inför morgondagen - jag hoppas jag kan det.

Förkyld, har jag gått och blivit.
Det var, som vanligt, värst på morgonen; just vid uppvaknandet. Steget är så stort:
Steget ifrån att vara passiv; omedveten och tillåtande - utan känsel - till att vara aktiv och aktiverad. Plötsligt fattar man vad man... är. Hur man är. Och så lider man.

Det är ett jäävla pissväder. Ingen kan motsäga det.
Det är ett jävla pissväder. Som om inte insjuknandet har en nog så depressiv effekt - vad gör alla regnmoln här? Vad vill de mig? Vad fan vill de mig?!
Varför i helvete - varför i helvete - ska man behöva tolerera sådant här jävla fucking höst/vår-väder DEN 9:E JULI?!!

Det krävde färgtext. Så djupt sträckte sig frustrationen denna gång.

tisdag 1 juli 2008

029.Umedalens Skulpturpark [2/3]



Nedan tillhandahålles uppföljningen på föregående inlägg om Umedalens skulpturpark. Om ni trodde att ni hade blivit så förstummade som ni kunde bli; så fängslade och besatta som någonsin var möjligt, efter del 1 - då lär ni finna er förskräckta av den djupare förstummelse, fängslan och besittning som nu följer - ett äventyr är ett äventyr, är ett äventyr.




UTVAL AV 47 st KONSTVERK:
Fortsättningen.

9.Konstnär: Jonas Kjellgren, 1998.
Hyllning till klassiska western filmer.
Det är vad det här grill-konst-verket är; skapad av Jonas Kjellgren, born in Gävle, Sweden 1962.

Vilket är fascinerande. Minst sagt fascinerande.
Att en person född 1962 ändå inte riktigt kan bemästra svenska språket nog mycket för att lära sig skriva ihop ord som western-filmer/westerfilmer.
Det är fascinerande, tycker jag.

Men han kanske bara ville vara amerikansk.
Titel: "The most lonesome story ever told".



10.Konstnär: Gunilla Samberg, 2008.

Nu, utan att vara ett dugg oseriöst, så lägger jag in konstverk 10. Av Gunilla Samberg. "Räddningsplats", heter det. Det är ett av få konstverk som jag gillade, alltså. Ett ur minoriteten. Egentligen gillade jag nog inte själva konstverket i sig - utan snarare dess tillskrivna text. Den finns återgiven i undre bilden; är det oläsligt så delgivs ju en större bild vid klickning.
Hon formulerade sig väl. Inget svammel. Inget onödigt svammel. Det fanns många exempel på sådant.


Ett random hus.
Konstnivå: ~7-8?

Sedan kom ett verk som jag gärna hade haft lite film eller iaf. foto på, men det bekom sig inte.
Tyvärr. Har ju ett backupfoto jag kan låta:



Det heter: "Dysfunctional Outdoor Gym". Skapat av Torgny Nilsson, 2004. Och, och, och det finns ju mycket roligt i det här. Tro mig. Kan beskriva idéerna, om de inte redan snappats upp genom namnet:
Pålarna längst till vänster går inte att lyfta - obrukbara.
De två understa metalstängerna, i olika höjd, roterar. Således blir det mycket svårt att använda sig av dem. Den översta är dock fixerad.
Två rep ser ut att hänga redo för klättring i ställningen längst till höger - men egentligen är det endast ett rep som cirkulerar inuti översta träpålen och under terassplanet på marken. Drar man i ett rep sjunker det, medan det andra viner uppåt.

Men, men, men - jag bemästrade det! Tog mig typ 10 min... krångligast på slutet.
Men det gick alltså att klättra i repen - om man höll i båda samtidigt, hävde sig uppåt. Och vad gäller stängerna så gick det iallafall att ta sig upp på den första, krypa över till andra och sedan hänga i den tredje, den fixerade - vilket alltså var slutmålet.
Pålarna gick ej att lyfta, nej, men vafan. Det var ju inte kul heller.

17.Kyrka, 2000.
Ernst besvek oss alla.

24.Konstnär: Richard Nonas, 1997.













Den mest värdelösa jävla skit jag sett.
Jag vart så förbannad.

SLUT, DEL 2.

måndag 30 juni 2008

027.CLUB ISAK: prövar på yrke: Soffliggare/Mediakritiker

Det finns ju en viss tid på dygnet - förmiddagen - då 'gissa-ordet-hitta-gubben-tappa-pengen-skruva-ner-volymen'-pyramidspel har överhanden. Oftast brukar jag vara tillgänglig för att möta den tiden. Och just nu så vill jag bara exemplifiera med ett - inte alls osedvanligt - dumt spel. Varsågoda, gissa 9:orna.
Det är ju helt. jäävla. fucking. asstörigt.
För det första så är det ju pissenkelt att räkna ut skiten - hade det varit så att idiotjävlarna i "kontrollrummet" (sitter väl i nån skrubb eller nåt annan jävla vrå); alltså, hade det varit så att de kunnat vara mindre dumma i huvudet och lära sig decimaltalens betydelse.
För det andra: Decimaltalens betydelse!
Nåväl. Svaret var tjugo.
9, 19, 29, 39, 49, 59, 69, 79, 89, 90, 91, 92, 93, 94, 95, 96, 97, 98, 99
Anti-klimaxet nåddes precis innan nedre bilden togs då en herre ringde in och svarade: Noll.
Visst. Det hade kunnat funka. Det är ju förvisso lite ovanligt att man i så etablerade tv-program som full POTT försöker att hussla sina försörjare - men visst, man har gjort det förr.
Tyvärr så var det ju fel, så det blev ingen vinst. För försörjarna. De sparade väl vinsten i en tisdagsjackpot eller nåt. Så måste det ha varit.