Det är nåt annat. Det är inte bara vanligt vatten längre; det är inte regn.Det är inte ens någonting fysiskt, nå mer, (atomer, geometriska former, vätska). Nu är det emotionellt.
Okej. Okej, det kanske fortfarande är fysiskt - tyvärr, tyvärr finns det ingenting som inte är fysiskt; Jag har länge velat att det ska finnas någonting som inte i grunden är fysiskt, men i stunden är min inställning till resonemanget att: allting är fysiskt. (ställningen kan ändras, närhelst. aldrig vet man, aldrig vet man).
Men det har blivit psykologiskt. Det har blivit metaforiskt. Det har borrat sig in i mina djupaste vener; bosatt sig i mitt hjärtas innersta kamrar.
Det har blivit frustration.
Flytande frustration. Piskandes mot vart enda jävla motstånd Frustrationens omgivning ger.
Jag ser bara hat trilla ur molnen.
Numer: bara hat.
5 kommentarer:
Är detta det depressiva inlägget?
nej.
inte alls.
det här är ju för fan min optimistiska sida!
ser du inte ens det?!
Jo, jag tyckte inte att det var så depressivt, men jag hade för mig att du sa någonting om just de där etiketterna, så jag var tvungen att fråga. Jag visste hela tiden att jag riskerade att skämma ut mig. Nu har det hänt.
nu har det hänt?
...?
..
.
men vadå..... var fick du etiketter ifrån? jag nämner inga etiketter här, ju.
du har ju fått etiketter på hjärnan, du.
Utskämningen.
Ja, fast alltså... På telefon. Inte i detta inlägg. Men i övrigt stämmer det; jag har etiketter på hjärnan, jag.
Skicka en kommentar