096.Energin reducerad, men åkdonen multiplicerade.

Det var en lite sämre dag idag. Inte bottenrankad, men inte någon höjdare. Inte heller medel. Det var roligt att träffa Andreas igår! Hej igen Andreas! Vet att du säkert enträget läser bloggen, så en shout out är väl lämpligt. Hej ni andra, också.
Jag tror inte riktigt att jag tål kyla. Vilket förstås är pinsamt - så in i Norden, pinsamt. Det är inte lika illa när man är internationell. Är man söderut så kan man ju iallfall alltid känna sig aningen bättre. Jösses vad klena de är där... jösses...
Men här, på hemmaplan; här är man lite i underläge. Visst kan man tycka att man borde kunna tåla lite kyla, när man har vintrar som ibland nednår -20°C. Men icke. Det är fantame så att man börjar fundera om inte Nino utelämnade några rader på det där allergipappret från ifjol. Där... Hund... Hundkex... precis där; efter Katt...
Jag känner av någonting. Torde väl vara förkylning. Men förhoppningsvis en raskt övergående en. Förhoppningsvis övergängad tills imorrn. Den är ju i sitt tidiga stadium, förstås. Vilket antyder att den alltså inte för med sig några extrema konsekvenser - men den trötthet som ändå infinner sig är illa nog. Illa nog för att ha fått mig att missa alla stolthetsgrejer idag. Ledsen, D.
Visst... förvisso kunde jag ju ha asat mig ur sängen och käkat frukost, direkt efter uppvakning (10:15), och pallrat mig ner till Döbelns park för att invänta tåget (11:00). Men sen hade jag ju bara stått där, förzombad, och inte kunnat le eller skratta (fungera alls, socialt), utan mest bara, typ, andats och glott.
Visst... jag hade ju kunnat vara en bra lyssnare, D, men jag vet inte... lite respons vid andetagen vill du väl iallafall få intryckt?
Jaja. Det hade bara varit dåligt, hursomhelst. Så du vet. Jag hade dragit fort. Inget bestående hade gjorts.

Men även en mulen dag har väl sina molnluckor...? När posten kommer så kan det ju ibland vara någonting av värde. Med den följer väl alltid en viss sannolikhet att det kan spricka upp? Vinterns busstabell är här. Lite fler tider efter klockan åtta hade ju varit önskvärt, men man får väl tacka för det man får. Förhoppningsvis behöver man väl nu inte längre sitta på nåns axlar när man slutat 15:40... förhoppningsvis är huvudstupa framåtfall med kullerbytta ett minne blott när chaffisen tar det lite oförsiktigt i svängarna, på raksträckorna, vid hållplatserna. Beskåda på:

Grattis Anna-Sara, Isak, Marcus & Martina.