.

Min dag började ca. 17.48.

Det var varmt ute ikväll. När jag satt i stugan i den nya lekparken och läste Vakttornet kände jag den, värmen. Jag hade tagit av mig vantarna, lagt dem i mitt knä, och börjat läsa om Jungfru Maria. Det stod att man i svåra tider inte skall stöta bort Gud, utan snarare dra sig närmare honom. Jungfru Maria är alltså förebilden. Det stod även att att Jesus hade minst sex halvsyskon. Just då - när lugnet och koncentrationen var som störst - hörde jag snö knarra utanför stugan. Fast det var förstås ingen snö som knarrade på riktigt, men det insåg jag inte direkt, och innan dess hade jag ändå hunnit bli så rädd att jag inte längre ville vara kvar därinne. De nya lamporna till trots. Så det slutade alltså i fiasko. Men det var ju inte stugans fel.

Vakttornet hittade jag på en cykelväg vid Coop. Tidningen är ju sedan tidigare känd bland bloggens läsare, så den behöver ingen presentation. Jag hann bara till sida 6 idag, och jag tror inte att jag kommer att läsa mer av den. Kanske att jag kollar igenom bilderna.

Men jag tappar bort mig, och vet inte vad jag skall skriva. Klockan är mer än vad jag önskar att den vore, men det är samtidigt för tidigt för att skriva mer ohämmat.

Och min dag slutade alldeles nyss.
Godnatt.

Fortsättning:

Jag har bestämt mig för att sova uppe igen. På soffan, framför tv:n. Det är det allt handlar om: att göra övergångarna så smidiga som möjligt. Så smärtfria som möjligt. Så små som möjligt. Jag har alltid så svårt att gå och lägga mig, men nu behöver jag inte göra det. Nu kan jag jag bara sitta kvar här. Om en stund kanske jag lutar mig mot en kudde. Sedan stänger jag eventuellt av tv:n. Steg för steg. Men jag måste börja nu ifall jag skall hinna sova några timmar innan 10.00. Jag hoppas att jag lyckas stiga upp klockan 10.00. Jag planerar att vara ute ur huset klockan 12.00. Vad jag skall göra klockan 12.00 vet jag inte - trots att jag skrev en lista på saker som behövde göras, tappade bort listan, och skrev en ny.

Men nu: steg 1:
Godnatt, igen.