153.SvB-ljudfiler inför slutprovstalet.

Det tog mig jävligt lång tid, så jag hoppas er uppskattning är gränslös. Det är jag värd.
Inför muntliga redovisningen i Svenska B, uppläsning av texterna (mp3, 128kbs):

Del ett: http://www.speedyshare.com/529917248.html
Del två: http://www.speedyshare.com/816737774.html
Del tre: http://www.speedyshare.com/687677429.html

//CLUB ISAK, via CLUB LENA T.

148.DAGENS BILD [13]

Imorgon fortsätter jakten.

143.143 dagar kvar, sen kan jag glida längsmed asfalten, helt fri från bekymmer.

Nu är den alltså otillräcklig, bloggen. Allting är lite för otillräckligt.
Jag vill inte skriva nåt. Knappt prata. Önskar mig bara vara ifred, någonstans. Helst ute i Ersmark. Det är sommar. Sensommar. Jag har tagit mitt anti-histamin. Behagligt varmt, kring +20°C, och solen är uppe, och allting är bra. Och jag är helt ensam. Och MP3:n är laddad. (Hittade min borttappade MP3 idag. Den var under sängen. Se där!)
Jag har tänkt på sommaren ganska mycket nu. Några dagar i sträck. Hur fängslad man känner sig under vintern. Alltid tvingad att väga sträckor mot energi & värme. Kan jag verkligen gå dit bort? Utan att frysa ihjäl? Utan att det tar för lång tid, blir för mörkt - utan att jag blir för trött?
På sommaren behöver man inte överväga någonting. Då tar man sin kappa och ropar hej till brorsan innan man drar på sig tofflorna och svoschar iväg på cykeln, ytterdörren lämnad öppen. Trampa, trampa, trampa. Ingenting är jobbigt på sommaren. Om man känner att det drar lite för mycket energi, om man känner hur man blir lite för varm; hur svettpärlorna börjar forma sig vid hårfästet - då bara släpper man dem, pedalerna, och glider utmed asfalten.
Att glida utmed asfalten. Där koncentrerades mina viljor. Jag bara saknar det så jävla mycket. När jag bläddrar bland mina sommarbilder. Fan vad jag saknar sommaren. Så sjukt mycket. Och fan vad ointressant det är att läsa om, men fan vad sant det är att skriva om.
Kan inte någon bara skriva: Det är lugnt isak. Sommarn är runt hörnet.
Jag känner inte av den.
Och jag vill inte gå i skolan. Fy fan för skolan. Fy fan.

128.By popular demand.

127.Officiella InterClass-videon.

Allt vad jag gillar med filmen:

1. Att den är gjord i Movie Maker
1.1. Bildkvalitén
1.2. Övergångarna
1.3. Musiken - den loopade slingan.
1.4. 143 kbit/s
2. Att alla texter är utanför bild.
3. Att boken Politiska ideologier i vår tid visas direkt efter att man rubricerat med: Are you willing to use English in the classroom? [01:02]
4. Den underliga meningen: Looking for a challenge? ...and at the same time reaching new goals? [01:07-01:21]
5. Lärarbilderna. [02:37]
6. Adrian, Martina & St [02:51]
7. Att musiken avslutas abrupt, innan bilden hinner zoomas in fullt. [03:12]

Eftersom den ej är upphovsrättsskyddad eller licensierad ö.h.t. lägger jag upp den.
Eftersom den hör mer hemma här än någon annanstans.
Från Fronter till fronten.

126.Helgen v.48 (Umespecial!)

Det var lördag kväll igår kväll. Och! efter en snabb koll på www.vecka.nu, kom jag även till insikten att det var vecka 48. Och! eftersom lördag, sedan 1933-whatever, anses som en del av beryktade helgen, kunde slutsatsen att det var helgen v.48 dras.
Helgen v.48 (som definitivt förtjänar sig en egen wiki-sida [och på tal om wiki-sidor! Har ni sett hur välarbetad bob hunds numera är? Det är gediget.]), har vuxit sig fram till att bli den främsta (om inte, egentligen, enda), bob hund-högtiden. Ibland - mest förut i tiden, guldåldern - har man träffar i huvudstaden under den här helgen. Ibland är det IK som drar igång det, men i slutändan samlas det helt enkelt en massa hängivna fans. Jag erinrar mig året 2007, då en 5-6(?) forumiter samlades och pysslade helgen v.48. Säkerligen åt de också något.
Tyvärr är man ju så jävla ensam i sin övertygelse här i pissnorden, så idiotträffar är tamefan omöjliga. Dessutom är det recession i fler avseenden än enbart ekonomiska; Jag är faktiskt tveksam till huruvida det blev någonting speciellt alls för någon forumit/idiot/bob hund:are detta år. Sorgesamt, onekligen - men jag är fast övertygad om att vändningen kommer till att ske 2009. bob hund-året, 2009.

Jag försökte dock göra mitt bästa. Synd för världen att jag inte kan göra så jävla mycket bra, men det blev i alla fall nånting. Huvudsaken är att det blev nånting. Jag satt mest, på förmiddagen, och konstruerade tankar kring hur jag skulle förbättra situationen till nästa år. Då ska jag skriva ut papper & he upp som affischer på anslagstavlor tillgängliga. Det ska bara stå HELGEN V.48, på dem. Kanske något annat ibland. Kanske en strof. Kanske en uppmaning om uppslutning. Kanske kan jag rigga en demonstration med Davve.

Torget var ju det givna. Jag for in mot stan, men klev av på Kylgränd för att köpa mig en chipspåse på Willys. (Köpte Eldorados Sour Cream & Onion. De är ju jävligt bra. Bättre än OLW/Estrella, lätt. Och så 9:90/200g. Metaforen i namnet är alltför uppenbar.) Tyvärr gick jag ju efter vardagstider & inte lördagstabellen, så jag fick sitta och vänta en 25min. på bussjäveln. (Notera att det fortfarande är bussens fel, och inte mitt. Bussjävel.) Nå, i alla avseenden. Jag plockade upp min kassettbandspelare (se instruktionsvideo nedan), för att underhålla mig själv och västra ersboda. Jag hade tidigare under dagen spelat över Helgen v.48-EP:n & lite live-material från norska Quart-festivalen 1999, från CD till ett kassettband. Jag började snurra det.
Så kom det en ungdom (25 år?), som också skulle med bussen. Här kunde läget ha blivit spänt - jag menar; Situationen är ju bisarr. Jag frågade honom: "Äre okej, stör det om jag har på det?" Men han replikerade bara: "Nej, kör på".
Men det är ju synd om honom. Man kan ju inte svara annat. Där sitter ju en artonåring, kufisk som fan, och spelar skånsk pop i en kall jävla busskur, och täcker upp hela bänken. Hade han sagt nej hade han ju riskerat mängder med otrevliga efterspel.
Typ: Artonåringen är rubbad och börjar till att mood-swing:a och därefter attackera Den andre. Den andres Willyskassar flyger i backen och hela dess kvällsfika är förstörd.
Typ: Läget blir spänt när musiken inte får flöda, och tystnaden blir ovanligt markant och på tok för påtaglig. Andningar bromsas så att de inte släpper ut för mycket rök.
Typ: Artonåringens svinkalla ögon börjar tåras och plötsligt ligger han och massutsöndrar sig bland busskursfimparna; vrider sig av gråt; skriker som om han blivit våldförd.
Scenarierna är oändliga. Men han tillät mig alltså. Just efter filmen nedan kom han och satte sig bredvid mig. Just efter.

Sen for jag ner på stan, spelade alla låtar på kassetten - inklusive den underbara versionen av Istället För Musik: Förvirring (från replokalen 95), som fanns med. Det var min favorit. Men nu, alldeles nu snart, så har helgen vecka förtiåtta tagit slut. Det är lite tråkigt, men jag vet att den kommer igen. Jag önskar er ett trevligt veckoslut. V. 49 blir förjävlig, i många avseenden. Julstress, skolhelvetet, personliga konflikter - there's no end to it. Största trösten idag var väl den alltid lika älskvärde Macaulay Culkin i Ensam hemma. Fan vilken rogivande film.
Bakade även lussebullar nu i slutet. Hörde precis att de Iranska saffransodlarna har det kärvt med torka, och att priset stigit med nästan 50%. Tror mig ha hört 24-25000 kr/kg? Någonting sådant.
V. 50 innebär bara än mer julstress, än mer skolarbete, än mer press. V. 51, same shit. V. 52, först då infinner sig väl lovet? Jag hoppas det. Men jag ska inte oroa mig för mycket.
Imorn börjar julkalendern. Jag hoppas likt jag alltid hoppas. Men, vad jag än lovar mig nu ikväll, så vet jag ju att jag inte kommer stiga upp 07:15 för att se den när jag börjar skolan 09:20.
Så våga inte spoil:a när vi ses i skolan!

Godnatt.

124.Alla ska få veta vad Isak gjorde, lediga torsdagen 27/11/2008.

En fantastisk dag. Avslappnad som få. Precis som gårdagen. Gårdagen var den bästa skoldagen på alltför länge. Just eftersom jag hade koncentrationen. Sedan hur gårdagen fortsatt var, brahetsmässigt, det är ju mindre relaterat. Men just att skolan kändes okej, det var välbehövt.
Sanningsenligt så är det ju förstås inte skolan som känns okej; det är inte skolmiljön som känns okej. Nej, snarare studerandet - själva rörelsen: att studera.
Projektarbetet, PA, till exempel; Att det börjar ta form känns enormt tillfredsställande för mig. PA har varit så formlöst, så formlöst, så hopplöst lönlöst länge nu. Jag stannade kvar tills halv fem med PA:t igår. Bara jag & Sten & David. Nästa gång ska jag dokumentera, jag har velat dokumentera det hela tiden. Länge har jag tänkt att det ska bli ett nytt uppslag, i stil med episka sj., men jag har alltså inte riktigt haft kontroll nog. Över mig själv, över fotograferandet. Över projektarbetet.
Nu är kontrollen där, iallafall. Isak utlyser och utlovar en uppföljning. Precis som han lovar lite vad du vill. Kamera har han (nästan) ingen, men han fotar sig framåt ändå - ett steg i taget.

Bilden ovan illustrerar en hungrig, trött & förirrad artonåring. Magasinerad 5 meter under luften. Men det var inte alltför illa där. Han garanterar. Den spasmiska delen av Isak (den del som var ursprunget till o/ökända Veckans Impuls; den del som är upphovsdel åt allting som har med frustration att göra), njöt faktiskt av att vandra runt i dammet och klicka på små knappar för att flytta stora hyllor; Vrida stora vred för att få väggar att gnisslande maka på sig. Liksom hur ni har gissat befinner han sig förstås på UB.
Det hela gjorde mig rätt så lyrisk och svävande. Lite, å, vad ska vi säga; centralstimulerad-isch. Och det är verkligen härligt. Jag fann tre böcker relaterade till mitt PA, relaterade till kinetin/kininer/cytokininer etc. Men all den litteratur som finns där: Det är fan gränslöst. Ändlöst, ofantligt, massivt. Jag vill dit imorrn igen. Igen, igen! Jag tror jag ska fara dit imorrn. Vänta, vänta; Morgondagens schema utlovas nedan!

Efter UB begav jag mig snabbt över till Medicinska, mest för att jag är inne i ett enormt faktasugrus just nu, i dagarna. (Såhär är det ju: Jag har ju suttit hemma och studerat substansers kemiska strukturer i otaligt antal timmar. Och receptorer hit och block dit och bla bla bla - alla lediga stunder typ. Det springer ur wiki, men sen förökar sig källorna till alla möjliga. Jag vill förklara mer vad det är jag läser, hur mycket jag läser, varför, när, hur ingående, vad det leder till, vad jag vill det ska leda till et cetera - men om ni är mig närstående kan ni kanske gissa. Jag tänker varken dementera eller bekräfta era gissningar. Är ni mig obekanta kan ni förstås också gissa, men ni vet... det leder ingenvart.)
Hursomhelst så stegade jag uppför trappan till MED, gick in genom dörren och så tjöt larmet. Det hela var ju småroligt - ironin: Att larmet tjuter när man går in i biblioteket! Ha. ha. ha. Men iaf: Jag bara ryckte på axlarna och kanske lyfte armarna lite (= småkyligt). Snurrade ett halvt varv och kollade ganska obrytt (= coolt) på alla studenter som vridit huvudena åt mig. Men jag var avspänd när det hände, alltså. Väldigt avspänd (= cool). Gick fram till disken, därefter, och 'larmade av' böckerna jag lånat på UB. MED var inte lika roligt som UB, men så gick jag heller aldrig ner i magasinet. Det blir nog nästa gång. Det blir nog kanske

Imorgon är planen som följer: Skola 08:35 (eller...? typ... nåt sånt), till och med 13:00, ungefär. Däremellan ryms Fysik B & VI-timme & Filosofi A - där jag troligen inte kommer att delta i något seminarium - och så en lunch. 13:00 är jag skriven hos SYO-konsulenten, vår. Tanken är att diskutera huruvida det finns någon möjlighet för mig att kanske slippa Mat till vardag och fest, mot ersättning av någon mer givande kurs. Jag har inga större förhoppningar om luckor i schemat, men försöka kan man ju alltid.
Sen är det ju modevisning med, bland andra, SG:s kläder. (SL sköter musiken, så var extra kritiska; speja med helspända öron. Känner ni för att klaga på henne så tveka inte. Bloggen är ett utmärkt mål om det skulle va nåt.) Men jag vet inte alls när det är, och egentligen är jag ju heller inte speciellt intresserad.
Nåväl, därefter har jag tänkt besöka den alltjämt flyktiga Arbetsförmedlingen (fast vem är egentligen flyktigast? Byggnaden eller jag?). Det har jag tänkt göra väldigt länge (det också), men nu ska jag verkligen försöka. Om det ger något? Det får väl morgondagen utvisa. Döm mig då.
Och så vidare. Jag har tappat flow:et jag hade där för en timma sedan, (inlägget påbörjades 19:08), så, istället för att försöka mekaniskt mata vidare bara för att fylla ut och avsluta snyggt, väljer jag att bara kort och gott rulla igen dagens inlägg, tacka för mig, be om en uppskattande kommentar eller två - bara för att jag håller det här aset vid liv. Jag är veckans adrenalin i hjärtsäcken. Elchocken mellan medvetslösheten.
En shout out till SG, vars tidningsstripp underhöll liket.
Hörs.

113.När pressen från skolan borde vara stor; När verklighetens frekvenser bara sjunker och sjunker.

Men Isak - borde inte du sitta och göra fysik nu?
Nej!

Vill bara ge er lite insikt i viktiga händelser ingen skrivit om här, på den allra viktigaste av informationskanaler. Bland annat är det nu daterat - när bob hund ska släppa nytt album. Eller som Ola har sagt det:

Just nu håller bob hund på att spela in musik i malmö. deras nya album kommer 25 mars, 2009. innan dess släpps en singel.
bob hund kommer inte att göra nåt press innan dom har skivan klar, så det är upp till dig om att sprida nyheten! inviter alle dina vännor! sprida ordet!
dessutom kommer det en turné. den ser ut så här:

20-Apr DK Aalborg - Studenterhuset
21-Apr DK Aarhus - Voxhall
22-Apr DK Köpenhamn - Lille Vega
23-Apr SWE Malmö - Kulturbolaget
24-Apr SWE Lund - Mejeriet
25-Apr SWE Skövde - Valhall
27-Apr NO Stavanger - Folken
28-Apr NO Bergen - Røkeriet USF
29-Apr NO Trondheim - Studentersamfundet
30-Apr NO Oslo - Rockefeller
1-maj SWE Göteborg - Trädgår'n
2-maj SWE Stockholm - Cirkus

sprida ordet!

Det var ett direktcitat. Men han är norsk.

Punkt två gäller crime-medicine, som vi ju alla numera har nån slags relation till. Vissa ler lite, vissa suckar, vissa blir förbannade och en minimal minoritet får väl slaganfall av skratt. Nåväl, för er obildade: http://www.crimemedicine.com/
Staten tyckte det kunde vara kul att waste:a skattepengar på en uppenbart vilseledande reklam, hur effektivt det visar sig vara återstår väl att se i nån gallupundersökning eller whatever. Iallafall, det jag vill: Läste nyss lite på fajaf och såg att ironi tydligen slår som hårdast mot just ironi. Syftet med reklamkampanjen är förstås att få folk att ifrågasätta legitimiteten hos nätapotek; att få folk att sluta handla från dem och; att motarbeta framtida försäljning av läkemedel över internet (får väl se hur det går med den saken, om nu apoteket avmonopoliseras). Men, det som alltså har hänt är att det har registrerats redirect-domäner under väldigt lika URL. Exempel:

http://crime.medicine.com/
http://crimemedecine.com/
http://crimemedicines.com/

Mycket underhållande, alltså.

Men Isak - borde inte du sitta och göra fysik nu?
Nej!

Punkt tre, har jag någon sådan? Mjaaaaaa. Tveksamt. Alla inlägg där man försöker ansamla viktiga småsaker brukar oftast bara bli just en halvtrist ansamling av småsaker. Aldrig någon riktig struktur eller sammanhållenhet - vilket bara gör en frustrerad. En massa små tips, det är ju fan inget man vill läsa. Var är flow:et? Dynamiken? Inte här, ungdomar, inte här.
Åh, just det. Barack Obama är ny president för Förenta Staterna. Det ni. Där. Där satt den.
Och jag funderar på hur vi ska göra här. Jag tror på revolution i bloggosfären. Alldeles snart nu. Alldeles snart, då jävlar. Då äre väl revolution på gång.
Vi hörs fan imorrn. CLUB ISAK utlovar.

Men Isak - nu då?! Nu måste du ju göra fysik?
Åh!

112.Hjälp, mitt lov har försvunnit...

Jaha?! Och vartfan tog lovet vägen?! Sitter här glömmer, muttrar och fördömer. En ensam vecka är ingenting för mig. Jag hann inte med dem. Alla planer jag hade. Jag misslyckades totalt. Fatalt. Av allt jag ville var det kanske 30% som gick rätt.
Ikväll har jag iallafall suttit lite grand med kemin. Att sitta lite med kemin är långt mycket otrevligare än det låter. Stundom försöker jag göra atmosfären trevligare än vad den är. Försöker 'myrra upp' stämningen lite. Genom att medhava lite té och några mackor upp till datorn. Genom att byta bakgrundsbild på skärmen. Genom att tända lilla bordslampan och kanske släcka i taket. Genom att slänga på en skön låt i bakgrunden. Genom att klicka ner Word-fönstret och klicka upp Harpan. Genom att ha gjort sig förtjänt av en inledarpaus med lite highaction cardshuffling till rockmusik. Genom att spara det tomma Word-dokumentet under ett bra låtande namn, i rätt mapp och samtidigt justera anteckningshögen så den ligger lite rakare bredvid mig, så att åtkomst blir förenklad när jag väl återupptar mitt studerande efter inledarpausen. Ganska ofta försöker jag tillslut göra stämningen trevligast genom att - kring 02-03 nån gång - sluta spela Zsnes och se lite på tv medans jag bortar tänderna, innan jag går och lägger mig för att återuppta mitt studerande dagen därpå. Ibland justerar jag högen ifall den oorganiserat sig under något comboslag i typ Street Fighter.
Jag känner mig så jävla taggad på att blogga, ska ni veta. Sporrens skärpa vässas ytterligare när man läser att senaste inlägget under Livet Är Enkelt gjorts för 1 vecka sedan. Måste ta igen. Vill ta igen. Men begränsningen i att jag inte har internet på mitt rum gör ju att jag inte kan fortsätta inlägget. Men jag lovar att jag fan ska återuppväcka nåt. Och äre dåligt ska jag fan släcka det igen. Liksom hur jag ska släcka mig själv alldeles nu. Imorgon återtändning. Kul att träffa folk igen. Måttligt kul. Det är ju inte som att jag har glömt er eller nåt. Men måttligt! Godnatt.

111.'Cause I'm Sick Inside.

Ja, vafan. Jag får väl ta och göra min röst hörd då. Det är ju fan ingen annan som gör det. Va?! Typ... typ Ida. Ida! Hon är ju på andra sidan jordklotet ju! Men det är props. Kanske är det värsta snarare att storbloggarens dräkt nu istället, alltmer ofta, börjar klä Sara Larssonnnn + Sällskap.
Vad har jag gjort för roligt då. Under den här...... saliga..... eran. Lovet. Ja, nej, jag har ju alltså varit ganska jävla borta - och, som vanligt menar jag alltså; psykiskt. Jag har nån viral infektion. Jourhavande läkare drop:ade ord som enterovirus och de är ju besvärliga. Och ur enterovirus härleder jag väl hjärnhinneinflammationsrelaterat som mest troligt. Fast det är ju förstås typ... måttligt. Och jag vill ju bara gnälla. Idag, (onsdag?), så är det ganska okej. Inte jättemycket huvudvärk - ifs ASA:ad - och inte speciellt mycket muskelvärk. Söndags däremot, söndags. Kan man namedrop:a nån rolig moz-rad här...? Tur att inte everyday är som sunday. Jag vet: Det blir definitivt en VEM FAN BRYR SIG OM STRUKTUR.-tag på det här.
Men det är alltså min anledning.
Till att jag inte bloggar.
Till att jag inte hänger med er.
Till att jag inte svarar viktiga personer.
Till att jag inte svarar på viktiga personers frågor... konstateranden...
Jag ber om ursäkt, för allt. Hoppas allt löser sig snart. En pessimistisk Isak känner sig dock inte jättesäker på att han kommer storma skolan på måndag. Han är fan lite tveksam. Det är han fan.
Fan, fan, fan.

110.Dagen då majsallergikerna blev diskriminerade, men samtidigt undslapp en alltför tidig död.

Tidigt denna morgon, (fredag 24/10/2008), samlades man för en skrivning i aulan - av alla ställen. Dagens verkliga prov utdelades dock bara åt en endaste individ.
Isak Falk-Eliasson, hur fan tänkte du?
Ja, alltså. Min ursprungliga idé var ju att hämnas så till råga att de skyldiga skulle mista livet; För att man trängt mig så långt in i hörnet att det knappt ens fanns plats för luft, då - iochmed fikatvånget, alltså. Jag avvek till slut från planen, kring klockan tio, natten mot idag, och valde att helt enkelt försöka göra ett så äckligt bakverk som möjligt.
Vad var idén med smeten? På något sätt tycktes den vara aningen onormal, vet inte om jag också kan ha fått höra några kommentarer fällas om just den - smeten.
Idén med smeten? Ja, visst; här fanns det allt en strukturerad mall att följa. Jag ska ju säga att jag dubblade receptet, men ändå placerade dubbleringen i en enkelform - redan här bör man ju nästan ana oråd. Sen att jag körde smeten på S-S-S-S-Snabben, det bidrog förstås också till att få den där vidrigt kletiga & obakade smeten ingen riktigt vill kalla kaka. Och så ville jag förstås att man skulle känna av bakpulvret, då. Jag tycker jag lyckades ganska väl.
Jag noterade att garneringen var av en ovanlig art, den också? Hur kom det sig? Någon strategi bakom valet?
Nja. Du noterar ju rätt. Garneringen, ja. Nej, det här var ju faktiskt inte alls planerat. Lite som att få upp ett tredje ess på river:n, kändes det nog. Vid glasyrmakandet upptäckte jag att det ju inte alls fanns någonting att garnera med, och att strö över florsocker eller ösa på pärlsocker kändes ju ärligt talat lite overkill. Men så fanns de där, då, alltså - Kellog's:en! Det var ju en vild idé, sannerligen - en chansning - men jag hade nog ändå goda intentioner först, faktiskt. Jag var väl inne i ett gott rus av... ja, socker eller kaffe eller så. Så jag var nog snäll egentligen. Twist:en kom ju framåt halv tio. Ja. Jo.. Såatt, men jag erfor ju efteråt att det ju var en djävulsk idé det här med Cornflakes:en som garnering. Jag hade inte en tanke på att de skulle ta upp så pass mycket fukt av glasyren, och bli så pass sega och otrevligt formavvikande som de slutligen blev. Inte en tanke!
Och helheten? Framförandet, servering - respons? Nöjd?
Jo nog får man väl vara nöjd med helheten, det kan jag nog säga att jag är. En del avböj att ta överblivna extrabitar, inga speciella hyllningar... får nog säga att jag är nöjd. Provmiljön [matematikprovet], förvanskar förstås resultatet på så sätt att man kanske, som offer, inte ges samma möjlighet att kommentera fikat. Det är ju uteslutet under själva provtiden/fikatiden, och eftersom lunchen inföll just efteråt så fanns det väl inte heller här ett ordentligt tillfälle. Men ändå är jag nog nöjd. Vi får väl se hur folk mår, såhär i efterhand.
Tack då.
Tack.

107.Till den villrådige: S209.

Till den villrådige: Hjälpen; Vi ska vara i S209.
Era tider har jag inte koll på. Misstag mig inte för nörderi - se det som ett plötsligt infall av solidaritet. Att tillgå har vi ju den berömda klyschan:

"Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem. Ty detta är lagen och profeterna." (Matteusevangeliet 7:12)

Jag är alltså eder.
Men det gick bra.

105.Skall Du Hänga Med?

Maja. Nu får du fan se till att bli frisk. Hörde att agnostikern är out of the closet. Jag och den blockerade diskuterade det. Alla bryr sig. Det är obalans i Martinas häng-rytm. Jo, visst... hon är ju stenkall; alla är godtagbara - men visst saknas det nåt, ändå? Att spektrofotometra under Sara-lagar kan inte vara det roligaste. Kemiglöden ebbar ut fortare än man kan tänka sig.
Du måste få hänga med. Det du missade idag; blandade bollspel. Det var bolleyvoll igen... hatar ju det. Hatar det så innerligt hårt. Om jag fick lista de mest uppskattade, allmänna, bollsporterna så skulle jag göra det enligt följande:

01. Fotboll
02. Pingis
03. Bandy
04. Badminton
05. Basket
06. Handboll
07. Golf
08. Krocket
09. Innebandy
10. Polo
11. Vattepolo
12. Lerpolo
13. Kulkastning
14. Kula
15. Tennis
16. Boule
17. Kast med liten kula
18. Kottkrig
19. Lacrosse
etc...
87. Volleyboll...

Där listan slutar. 87 är inte en fix plats. Varhelst listan än slutar - där ska den dyka upp. Volleybollen. Fy faan.
Det du också missat; håltimma i svenska (resulterade i en tidig lunch, alla var med på de noterna). Maten var okej - kycklingröra på carnivorsidan, nåt annat på vegsidan. Peter önskade sig korv stroganoff. Sedan hade vi matematik med Andreas. Han sprang ytterligare ett maraton. Minns inte vilken dag han gjorde det på, kan ha varit igår, söndag. Pontus kom in och störde. Babblade om filosofiprov & movie night.
Det är movie night på torsdag. På ledigheten. Typ... 19:30? 19:00? Kvällen. Han fortskred med att berätta hur han slagit knäet i en av de svarta stålstängerna - förmodade att det var en av de som utgör räcket i S-trapporna. Det hade svärtnat för ögonen.
Vi hade biologi. Labb, faktiskt - men inte alls en dålig en. En behaglig labb. Inget blod på hornhinnorna, inget klägg i nävarna. Inga skalpelleggar flygandes framför ansiktena [Anna]. Det handlade om hjärtat, förstås. Vi tog puls, över- & undertryck via pulsmätare. Flera sjuka resultat överraskade och underhöll. Vi lyssnade till våra hjärtan med stetoskop. Vi sprang i källaren, för att jämföra ansträngningspuls med vilopuls; Hur lång tid det tog för pulsen att falla tillbaks till vilostadium. Simon, Isak, Peter, Marcus sprang. Sprang Anna?
Vi hade kemi breddning. Breddningen roar ju inte. Inte mig. Dessutom var jag efterbliven, imed att jag missat torsdagens breddning - den du också missade. Sara, Sandra & Martina fipplade med spektrofotometern - den uråldrigaste. Alla ger sken av Star Trek, men om de andra gav sken av Voyager så var vår maskin The Next Generation. Paradoxalt nog. Själv satt jag mest och ritade diagram. Arbetade inte egentligen förns mot slutet av lektionen; men han också bara slutföra två kurvor [den för glas och den för plast]. Det handlade om att se hur mycket ljus ett visst material (kyvettens material), absorberade/släppte igenom - variabeln var de olika våglängderna. Sedan gjordes koordinatsystem där x = λ och y = A, och alltså diagram utifrån det.
Sedan slutade vi, och på kvällen spelade Isak, Simon, Tove, Anton[NV], Mayette[??], Marcus[Toves Marcus], Random, Random, Random fotboll bakom Ålidhemsskolan, på deras konstgräsplan. Även om planen vald var en sån där liten jävel, en sån man bara har dåliga minnen ifrån. En sån där alla håller på och väggar och fjantar sig. Och där det är hål överallt. Där lagen är ojämna och där det stimulerande inte utmanövrerar det enerverande. Och så var det ju kallt, blött och mörkt - ljusen tillhörde den riktiga 11-mannaplanen. Det var dagens andra workout för Simme. Jag lämnade dem vid Ålidhem Centrum.

Bilden ljuger.
Det var så kallt.

104.No eating. [republicering från 08-10-2008]

Jag har väntat alltför länge, länge nu. Men det är motiverat. Jag har funderat. Det där inlägget jag nämnt, skriftligt och muntligt - inlägg 100 - det kasseras. Eller: Utkastas åtminstone. Det kastas. Sen om jag plockar upp det nån gång, ifall det plötsligt skulle börja kalla på mig, det är en annan sak. Jag lovar inte att kassera det för evigt. Det skjuts upp, ytterligare.
Sitter här nu och väntar på att Mecenat ska kontakta mig, så jag kan proklamera mig till vinnare... av nåt kul... typ "8200 pkt nudlar!" Visst, Mecenat, det är ju lite småroligt, men har ni tänkt på saten som faktiskt vinner det där? Vafaan gör man med 8200pkt nudlar? Det är ju inte egentligen som att det går att börja nattodag-langa nudlar utanför konsum. Kanske kan sälja skiten till ÖB... Annars blir det ju bara flum av det. Det måste ju bli flum. Och ett dyrt, dyrt flum! (paketens totala värde är alltså estimerat till 24 600 kr...) Jag vet ju vad jag skulle göra - ungefär. Inte detaljerat, men det skulle bli rejält. Och... njaa... mjaaa: olagligheten skulle nog vara oundviklig. Vad vill man göra? Nåt extremt.

Typ fylla Simmes röda fara med en 2000pkt, dra iväg till Gamla bron och ba dumpa skiten överbro. Som psykfall. Springa upp på metallböjena och sprida nudlar över hela bron. Glida runt som på glaskulor; skapa totalkaos och plötsligt höra alla cykelklockor ringa, människor gasta. Och så upp med allt på youtube. Fram med mobilen. Macci kör triple-angle-movie-style. Alla hänger sig. Sen tar vi det lugnt... bevittnar nudlarna virvla runt i Umegrytans alla vortexar.
Och så nästa då! Vad tar vi nu?! 3000! Hårdare, hårdare. Ja, vafan... vi kör en kombo!
Fas 1: Vi krossar alla nudlar på ett roligt sätt. Vi kan portionera dem; Vilka ska ha? Hela klassen! Inga åt SI.......... Så... vad är vi... elva? 272 åt några, 273 åt några. Typ 273st nudlar per person. Så får man göra vad man vill med dem - bara de förstörs. Och helst ska man behålla paketet helt. Personligen skulle jag nog spara 100 av dem i en syl-fond, och syla dem på personer jag verkligen hatade för stunden. Eller bara randoms, om man jag inte syns eller kan springa bort.

Erinrar mig ett Ystarminne. Jag och Tobba, och kanske Max...
Västra Ersboda har ju en bro som förenar det med Östra Ersboda, invid V. Ersboda Centrum (= Klippsalongen, Bazaar & Mirabel...). Det var vinter. Riktig vinter. Men en solig dag - minns det som att det var blå himmel och vit, vit snö. Så Tobba kastade lite snöbollar mot nån buss eller nåt... kanske nån bil. Och så var den en bil - jag tror den var mörkröd-mörkbrun - som både jag och Tobba kastade mot, som tutade och stannade. Vi träffade bildörren. Vet inte om det var min eller hans. Tror att bilisten öppnade bildörren. Kanske klev han ur sin bil. Sen sprang vi. Vi sprang som fan, bort in i närmsta skog och hängde där i typ tjugi minuter. Med bultande hjärtan.
Ystartidens resurer är outtömliga.

Så då har jag alltså 173st nudelpaket kvar då. Som måste krossas. Säkerligen skulle jag väl variera mig. Släppa dem från höga höjder, släppa tunga saker på dem, ha dem som stresspaket och sitta och spasmklämma dem vid datorn och teven och i skolan. Placera in dem i varje dörrspringa och låtsas att de är jättenötter i en jättenötknäckare.
När alla mina paket skulle vara färdigpulveriserade och uppsamlade - fördelaktligen kan de uppsamlas i stora svarta sopsäckar, (ännu ett alternativ, om vinter: Åka skrana på nudlarna. "Haha... jag minns hur vi gjorde. Det var nog 2008, 2009... åkte nudelskrana. Har du åkt nudelskrana nån gång? Inte? Hah.. nej... nej jävlar... där har du missat nåt.") - så skulle de föras till en kollektiv totaluppsamlingsplats. Alla 11 säckar. (Givetvis skulle hela spektaklet kräva enorm tidsuppoffring, men vi trixar lite med tiden för enkelhetens skull.)
Fas 2: Vi tar röda Simmes fara och drar till Gamla bron och häller ut alla smulor över bron och nerför den och upp i luften. Och så tuttar vi fyr.
Men ni ser ju! Det är fortfarande 3600pkt kvar!! Vad gööör man med alla dessa paket?! Det finns ju inte en människa som har fantasi nog att hålla på med det här. Så då överlämnar jag det åt er.
Vad skulle du göra - om du hade kvar 3600 paket nudlar?

welcome back,

Idag var äntligen alla tillbaka och lektionerna flöt på normalt. Äntligen!
Sten var tillbaka (vilket innebar att vi fick se resultaten på provet), Andreas var tillbaka (normal matte i überfart..) och Simon har återvänt från sin sjukdom (även om han påstår att han fortfarande är lite småsjuk enligt sig själv).

Dock saknar vi en utav våra älskade klasskamrater, Maja. Vart kan hon vara måntro? Även Sandra övergav oss efter halva dagen. Underligt.
Nej, nu återgår jag till studerandet, behövs nog. Ni andra har ganska mycket lättare för att lära än vad jag har.

Adjöken.

086.Trevande Vardag.

Precis. Som ni uträknat.
Det blir en ny människa ni, till det yttre, får träffa imorgon morgon.
Och precis: Imorgon morgon. Det stämmer. Det är inte ett oavsiktligt upprepande. Även om sådana är alltför vanliga i text.... . . . .. . .
Tanken är, hursomhelst, att jag ska ta och vakna upp lite smidigare... stiga upp lite tidigare...
Att jag sedan ska cykla mig, hemifrån och till Börjes Klippstuga på Björnvägen, Ersboda, för att där bli restaurerad så gott det går. De öppnar 08:30. Jag öppnar mig för skolning 09:30.
Det är nemas problemas, alltså.
Vad tar det egentligen att stajlas till.... 10 min? 15? Något sådant.
Sen är det ju bara en cykeltur på 20 min, så är man framme.

Fast fan. Vill jag verkligen klippa mig? Waste:a 200-300 spänn eller vad det nu summeras till...? Det är tveeeeksamt.
Fick ju ett bud om gratisklippning.
Jag borde ha tackat ja, till det.

Skulle ha klippt mig i fredags.
Saker kom emellan.
Saker kommer alltid emellan.
Det är enerverande.
Hur mycket som finns att göra.
Hur mycket det alltid finns att göra.
Det finns alltid mycket att göra.
Man missar alltid något.
Tredela mig, så hinner jag hälften.

Äh.
Jag fortsätter monologen i sömnen.
Blir väl ungefär lika givande där.

Är iallafall tillbaka.
Det är trevligt.
Hemtrevligt.

078.Här är vi.