155.Fettoungen Simon.

Till Simme!

130.Lucia o Isak o snö o du o vi o simons lussebullar - in i evigheten.

Lucia är alltså påväg. Jag vet inte vartfan ni är påväg. Ni vet inte vartfan jag är påväg. Allt är precis som vanligt, alltså. 50/50 bearbetar jag lussebullsdeg, 50/50 bearbetar jag tangentbordet. Det handlar om att rigga- & styra upp, ragga till sig pakter, ansamla kontakter.
Var är ni? Isak föreslår att vi samlas. Nu. Snart. Simon, vi fixar ju fikat. Jag har mitt klart nu iallafall.
Lucia är lite som flugsvamp. Tänk på det.
Jag längtar tills jag får ro att sitta och skriva. Det var så länge sedan. Jullovet; Där har vi utvägen.
Men vi ses ju ikväll, så allt jag inte skriver om - det kan ni fråga mig oralt.
Hej.

124.Alla ska få veta vad Isak gjorde, lediga torsdagen 27/11/2008.

En fantastisk dag. Avslappnad som få. Precis som gårdagen. Gårdagen var den bästa skoldagen på alltför länge. Just eftersom jag hade koncentrationen. Sedan hur gårdagen fortsatt var, brahetsmässigt, det är ju mindre relaterat. Men just att skolan kändes okej, det var välbehövt.
Sanningsenligt så är det ju förstås inte skolan som känns okej; det är inte skolmiljön som känns okej. Nej, snarare studerandet - själva rörelsen: att studera.
Projektarbetet, PA, till exempel; Att det börjar ta form känns enormt tillfredsställande för mig. PA har varit så formlöst, så formlöst, så hopplöst lönlöst länge nu. Jag stannade kvar tills halv fem med PA:t igår. Bara jag & Sten & David. Nästa gång ska jag dokumentera, jag har velat dokumentera det hela tiden. Länge har jag tänkt att det ska bli ett nytt uppslag, i stil med episka sj., men jag har alltså inte riktigt haft kontroll nog. Över mig själv, över fotograferandet. Över projektarbetet.
Nu är kontrollen där, iallafall. Isak utlyser och utlovar en uppföljning. Precis som han lovar lite vad du vill. Kamera har han (nästan) ingen, men han fotar sig framåt ändå - ett steg i taget.

Bilden ovan illustrerar en hungrig, trött & förirrad artonåring. Magasinerad 5 meter under luften. Men det var inte alltför illa där. Han garanterar. Den spasmiska delen av Isak (den del som var ursprunget till o/ökända Veckans Impuls; den del som är upphovsdel åt allting som har med frustration att göra), njöt faktiskt av att vandra runt i dammet och klicka på små knappar för att flytta stora hyllor; Vrida stora vred för att få väggar att gnisslande maka på sig. Liksom hur ni har gissat befinner han sig förstås på UB.
Det hela gjorde mig rätt så lyrisk och svävande. Lite, å, vad ska vi säga; centralstimulerad-isch. Och det är verkligen härligt. Jag fann tre böcker relaterade till mitt PA, relaterade till kinetin/kininer/cytokininer etc. Men all den litteratur som finns där: Det är fan gränslöst. Ändlöst, ofantligt, massivt. Jag vill dit imorrn igen. Igen, igen! Jag tror jag ska fara dit imorrn. Vänta, vänta; Morgondagens schema utlovas nedan!

Efter UB begav jag mig snabbt över till Medicinska, mest för att jag är inne i ett enormt faktasugrus just nu, i dagarna. (Såhär är det ju: Jag har ju suttit hemma och studerat substansers kemiska strukturer i otaligt antal timmar. Och receptorer hit och block dit och bla bla bla - alla lediga stunder typ. Det springer ur wiki, men sen förökar sig källorna till alla möjliga. Jag vill förklara mer vad det är jag läser, hur mycket jag läser, varför, när, hur ingående, vad det leder till, vad jag vill det ska leda till et cetera - men om ni är mig närstående kan ni kanske gissa. Jag tänker varken dementera eller bekräfta era gissningar. Är ni mig obekanta kan ni förstås också gissa, men ni vet... det leder ingenvart.)
Hursomhelst så stegade jag uppför trappan till MED, gick in genom dörren och så tjöt larmet. Det hela var ju småroligt - ironin: Att larmet tjuter när man går in i biblioteket! Ha. ha. ha. Men iaf: Jag bara ryckte på axlarna och kanske lyfte armarna lite (= småkyligt). Snurrade ett halvt varv och kollade ganska obrytt (= coolt) på alla studenter som vridit huvudena åt mig. Men jag var avspänd när det hände, alltså. Väldigt avspänd (= cool). Gick fram till disken, därefter, och 'larmade av' böckerna jag lånat på UB. MED var inte lika roligt som UB, men så gick jag heller aldrig ner i magasinet. Det blir nog nästa gång. Det blir nog kanske

Imorgon är planen som följer: Skola 08:35 (eller...? typ... nåt sånt), till och med 13:00, ungefär. Däremellan ryms Fysik B & VI-timme & Filosofi A - där jag troligen inte kommer att delta i något seminarium - och så en lunch. 13:00 är jag skriven hos SYO-konsulenten, vår. Tanken är att diskutera huruvida det finns någon möjlighet för mig att kanske slippa Mat till vardag och fest, mot ersättning av någon mer givande kurs. Jag har inga större förhoppningar om luckor i schemat, men försöka kan man ju alltid.
Sen är det ju modevisning med, bland andra, SG:s kläder. (SL sköter musiken, så var extra kritiska; speja med helspända öron. Känner ni för att klaga på henne så tveka inte. Bloggen är ett utmärkt mål om det skulle va nåt.) Men jag vet inte alls när det är, och egentligen är jag ju heller inte speciellt intresserad.
Nåväl, därefter har jag tänkt besöka den alltjämt flyktiga Arbetsförmedlingen (fast vem är egentligen flyktigast? Byggnaden eller jag?). Det har jag tänkt göra väldigt länge (det också), men nu ska jag verkligen försöka. Om det ger något? Det får väl morgondagen utvisa. Döm mig då.
Och så vidare. Jag har tappat flow:et jag hade där för en timma sedan, (inlägget påbörjades 19:08), så, istället för att försöka mekaniskt mata vidare bara för att fylla ut och avsluta snyggt, väljer jag att bara kort och gott rulla igen dagens inlägg, tacka för mig, be om en uppskattande kommentar eller två - bara för att jag håller det här aset vid liv. Jag är veckans adrenalin i hjärtsäcken. Elchocken mellan medvetslösheten.
En shout out till SG, vars tidningsstripp underhöll liket.
Hörs.

Matteprov

Ja då är det alltså i aulan klockan 08:55.

Isak kommer att ha fika med sig och det kommer att ätas direkt. Efter det så börjar provet, när alla då är glada. Förutsatt att fikat är ätbart. Men det är nog ingen som tvivlar på att det är det. Ja men nu har jag bloggat lite som inte hänt på länge. Ska bli ett längre inlägg både här och på min blogg.

Hare gott folk, syns imorn.

Ledartutbildning

Jag skriver detta i brist på annat kan jag börja med att säga.

Ikväll har jag och Isak varit på studieledarutbildning som började 17.00 och slutade 21.30. Jag tyckte att det tog hundratals år att få fram det lilla budskap de ville få fram. Jag tycker att de behandlade oss som små barn. Medelåldern på de som var på utbildning måste ha legat på 33 kanske. Jag tycker man kunnat dra det lite "brief" och sedan frågor korkade människor missade på. Det mest plågsamma är att man måste ta B kursen också innan man är klar. Men man får tänka på det fina diplomet som man får sedan.

Det fanns även positiva inslag i denna kurs vi fick äta på två våningar som är en resturang nära x3m. Vi bjöds på riktigt god mat gratis förstås. Sedan efter maten smakat bjöds det på kaffe. Sedan när vi återvänder till helvetet fick vi godis och frukt.
Kvällen kan få ett helt godkänt betyg för jag hade nog inte utnyttjat tiden hemma på ett bättre sett en vad jag nu fick gjort ikväll på utbildningen.

Kan knappt bärja mig för B kursen wohoo! Men jag hoppas det inte blir samma mat igen även fast den var god. Den var ju iofs gratis hehe :P
Vilka kommer på movienight imorgon jag kan bringa lite popcorn om jag hinner hem något ska annars hänga på stan hela dagen. Ja men jag vill se alla där :)

Jag har nu gjort en dagboksblogg till studiecirkeln finns i blogglistan. Inloggningmail till den är dragen1@live.se samma lösenord som på denna blogg. Mvh Simon

105.Skall Du Hänga Med?

Maja. Nu får du fan se till att bli frisk. Hörde att agnostikern är out of the closet. Jag och den blockerade diskuterade det. Alla bryr sig. Det är obalans i Martinas häng-rytm. Jo, visst... hon är ju stenkall; alla är godtagbara - men visst saknas det nåt, ändå? Att spektrofotometra under Sara-lagar kan inte vara det roligaste. Kemiglöden ebbar ut fortare än man kan tänka sig.
Du måste få hänga med. Det du missade idag; blandade bollspel. Det var bolleyvoll igen... hatar ju det. Hatar det så innerligt hårt. Om jag fick lista de mest uppskattade, allmänna, bollsporterna så skulle jag göra det enligt följande:

01. Fotboll
02. Pingis
03. Bandy
04. Badminton
05. Basket
06. Handboll
07. Golf
08. Krocket
09. Innebandy
10. Polo
11. Vattepolo
12. Lerpolo
13. Kulkastning
14. Kula
15. Tennis
16. Boule
17. Kast med liten kula
18. Kottkrig
19. Lacrosse
etc...
87. Volleyboll...

Där listan slutar. 87 är inte en fix plats. Varhelst listan än slutar - där ska den dyka upp. Volleybollen. Fy faan.
Det du också missat; håltimma i svenska (resulterade i en tidig lunch, alla var med på de noterna). Maten var okej - kycklingröra på carnivorsidan, nåt annat på vegsidan. Peter önskade sig korv stroganoff. Sedan hade vi matematik med Andreas. Han sprang ytterligare ett maraton. Minns inte vilken dag han gjorde det på, kan ha varit igår, söndag. Pontus kom in och störde. Babblade om filosofiprov & movie night.
Det är movie night på torsdag. På ledigheten. Typ... 19:30? 19:00? Kvällen. Han fortskred med att berätta hur han slagit knäet i en av de svarta stålstängerna - förmodade att det var en av de som utgör räcket i S-trapporna. Det hade svärtnat för ögonen.
Vi hade biologi. Labb, faktiskt - men inte alls en dålig en. En behaglig labb. Inget blod på hornhinnorna, inget klägg i nävarna. Inga skalpelleggar flygandes framför ansiktena [Anna]. Det handlade om hjärtat, förstås. Vi tog puls, över- & undertryck via pulsmätare. Flera sjuka resultat överraskade och underhöll. Vi lyssnade till våra hjärtan med stetoskop. Vi sprang i källaren, för att jämföra ansträngningspuls med vilopuls; Hur lång tid det tog för pulsen att falla tillbaks till vilostadium. Simon, Isak, Peter, Marcus sprang. Sprang Anna?
Vi hade kemi breddning. Breddningen roar ju inte. Inte mig. Dessutom var jag efterbliven, imed att jag missat torsdagens breddning - den du också missade. Sara, Sandra & Martina fipplade med spektrofotometern - den uråldrigaste. Alla ger sken av Star Trek, men om de andra gav sken av Voyager så var vår maskin The Next Generation. Paradoxalt nog. Själv satt jag mest och ritade diagram. Arbetade inte egentligen förns mot slutet av lektionen; men han också bara slutföra två kurvor [den för glas och den för plast]. Det handlade om att se hur mycket ljus ett visst material (kyvettens material), absorberade/släppte igenom - variabeln var de olika våglängderna. Sedan gjordes koordinatsystem där x = λ och y = A, och alltså diagram utifrån det.
Sedan slutade vi, och på kvällen spelade Isak, Simon, Tove, Anton[NV], Mayette[??], Marcus[Toves Marcus], Random, Random, Random fotboll bakom Ålidhemsskolan, på deras konstgräsplan. Även om planen vald var en sån där liten jävel, en sån man bara har dåliga minnen ifrån. En sån där alla håller på och väggar och fjantar sig. Och där det är hål överallt. Där lagen är ojämna och där det stimulerande inte utmanövrerar det enerverande. Och så var det ju kallt, blött och mörkt - ljusen tillhörde den riktiga 11-mannaplanen. Det var dagens andra workout för Simme. Jag lämnade dem vid Ålidhem Centrum.

Bilden ljuger.
Det var så kallt.

104.No eating. [republicering från 08-10-2008]

Jag har väntat alltför länge, länge nu. Men det är motiverat. Jag har funderat. Det där inlägget jag nämnt, skriftligt och muntligt - inlägg 100 - det kasseras. Eller: Utkastas åtminstone. Det kastas. Sen om jag plockar upp det nån gång, ifall det plötsligt skulle börja kalla på mig, det är en annan sak. Jag lovar inte att kassera det för evigt. Det skjuts upp, ytterligare.
Sitter här nu och väntar på att Mecenat ska kontakta mig, så jag kan proklamera mig till vinnare... av nåt kul... typ "8200 pkt nudlar!" Visst, Mecenat, det är ju lite småroligt, men har ni tänkt på saten som faktiskt vinner det där? Vafaan gör man med 8200pkt nudlar? Det är ju inte egentligen som att det går att börja nattodag-langa nudlar utanför konsum. Kanske kan sälja skiten till ÖB... Annars blir det ju bara flum av det. Det måste ju bli flum. Och ett dyrt, dyrt flum! (paketens totala värde är alltså estimerat till 24 600 kr...) Jag vet ju vad jag skulle göra - ungefär. Inte detaljerat, men det skulle bli rejält. Och... njaa... mjaaa: olagligheten skulle nog vara oundviklig. Vad vill man göra? Nåt extremt.

Typ fylla Simmes röda fara med en 2000pkt, dra iväg till Gamla bron och ba dumpa skiten överbro. Som psykfall. Springa upp på metallböjena och sprida nudlar över hela bron. Glida runt som på glaskulor; skapa totalkaos och plötsligt höra alla cykelklockor ringa, människor gasta. Och så upp med allt på youtube. Fram med mobilen. Macci kör triple-angle-movie-style. Alla hänger sig. Sen tar vi det lugnt... bevittnar nudlarna virvla runt i Umegrytans alla vortexar.
Och så nästa då! Vad tar vi nu?! 3000! Hårdare, hårdare. Ja, vafan... vi kör en kombo!
Fas 1: Vi krossar alla nudlar på ett roligt sätt. Vi kan portionera dem; Vilka ska ha? Hela klassen! Inga åt SI.......... Så... vad är vi... elva? 272 åt några, 273 åt några. Typ 273st nudlar per person. Så får man göra vad man vill med dem - bara de förstörs. Och helst ska man behålla paketet helt. Personligen skulle jag nog spara 100 av dem i en syl-fond, och syla dem på personer jag verkligen hatade för stunden. Eller bara randoms, om man jag inte syns eller kan springa bort.

Erinrar mig ett Ystarminne. Jag och Tobba, och kanske Max...
Västra Ersboda har ju en bro som förenar det med Östra Ersboda, invid V. Ersboda Centrum (= Klippsalongen, Bazaar & Mirabel...). Det var vinter. Riktig vinter. Men en solig dag - minns det som att det var blå himmel och vit, vit snö. Så Tobba kastade lite snöbollar mot nån buss eller nåt... kanske nån bil. Och så var den en bil - jag tror den var mörkröd-mörkbrun - som både jag och Tobba kastade mot, som tutade och stannade. Vi träffade bildörren. Vet inte om det var min eller hans. Tror att bilisten öppnade bildörren. Kanske klev han ur sin bil. Sen sprang vi. Vi sprang som fan, bort in i närmsta skog och hängde där i typ tjugi minuter. Med bultande hjärtan.
Ystartidens resurer är outtömliga.

Så då har jag alltså 173st nudelpaket kvar då. Som måste krossas. Säkerligen skulle jag väl variera mig. Släppa dem från höga höjder, släppa tunga saker på dem, ha dem som stresspaket och sitta och spasmklämma dem vid datorn och teven och i skolan. Placera in dem i varje dörrspringa och låtsas att de är jättenötter i en jättenötknäckare.
När alla mina paket skulle vara färdigpulveriserade och uppsamlade - fördelaktligen kan de uppsamlas i stora svarta sopsäckar, (ännu ett alternativ, om vinter: Åka skrana på nudlarna. "Haha... jag minns hur vi gjorde. Det var nog 2008, 2009... åkte nudelskrana. Har du åkt nudelskrana nån gång? Inte? Hah.. nej... nej jävlar... där har du missat nåt.") - så skulle de föras till en kollektiv totaluppsamlingsplats. Alla 11 säckar. (Givetvis skulle hela spektaklet kräva enorm tidsuppoffring, men vi trixar lite med tiden för enkelhetens skull.)
Fas 2: Vi tar röda Simmes fara och drar till Gamla bron och häller ut alla smulor över bron och nerför den och upp i luften. Och så tuttar vi fyr.
Men ni ser ju! Det är fortfarande 3600pkt kvar!! Vad gööör man med alla dessa paket?! Det finns ju inte en människa som har fantasi nog att hålla på med det här. Så då överlämnar jag det åt er.
Vad skulle du göra - om du hade kvar 3600 paket nudlar?

103.Till alla frånvarande.

Repet gick väl. Det var David, Isak, Marcus, Sandra & Simon.
David hade med sig vegan-chokladkaka, där kanterna var så hårt nedsmultna & ingrott fastgjorda att stålteskeden vek sig under förlossningsförsök. Saft hade han också, varav Simon kanske drack mest. Röd saft.
Marcus spelade gitarr, liksom gjorde Isak. David tog hand om bandet. Simon sjöng Elvis. Ibland 'spelade' någon trummor. Jag gjorde inte det... fan, borde ju ha gjort det. Sandra coachade.
Summer Lovin', Eye of the tiger, Här kommer alla känslorna, Nu kan du få mig så lätt.
Många låtar brändes av. Efter en timma fixa David fram en andra mick, och Simon & Marcus gjorde en radioshow. David och Simon pratade om Hellacopters. Sandra coachade.
Visst, det tog en timma att rigga allt - men sen var det fullt sjå. Även om det fattades mickar, och även om sladdarna låg huller om buller, och även om allting var taffligare än taffligast och kanske snarast accepterades just därför att D lyckades trixa fram lite mysljus kring 21, så var det hela ganska okej. Vi stannade till 21:50. Simon poängterade att larmet gick 22 och MI-stämning infann sig hos.... Simon...? Marcus drog lite tidigare. Isak slappade, David & Simon städade undan. En sista kakbit slets loss.
Sandra coachade en sista gång.
Otakt i det mesta, in i det sista - hur det ska gå med 11-12-13 pers, det undrar man.
Men förhoppningarna är stora nu, på oss.
Från alla håll, förstås.

Ingen betalade cirkelledar'n.
Repförslag tills på lördag i kommentarerna uppmanas.

102.IC-bandet

Jag tar mig friheten att skriva ett Simon-inlägg.
Första repet, alltså, ikväll.
19:00-21:00.
Stallet, I-20/Umestan, hus 9.
Ta med er låtar eller nåt.
Absolut inte skolmaterial.........



blink. blink.
...
.

098.Det tomma i er fylls.

Ja. Jag har mer att skriva. Ville bara inte dra ihop det till ett megainlägg igen. Ibland kan man inte korta av, men när det går - när man bara, vilt och vilset, sitter och hamrar tangenter - då kan man ju testa och se var allt hamnar. Slänga in ett lättsmält citat däremellan.
Jag har nästan börjat renskriva fysiken. Läste lite kemi, dessutom... det blev ur kapitel 22. Kommer inte ihåg vad det andra kapitlet var. Jag har ju skrivit ner det nånstans... det var ett tal under 22... skulle tippa 18. Det får bli morgondagen.
Jag är ledsen för att jag skrivit så jävla lite här. Det är nästan så att man kunde tro att det för Isak har varit maj (historiskt känd krismånad...). Nästan alltid finns det ju något att skriva om, men det är två parter som måste förenas för att ett inlägg ska bli till. Den ena är alltså materialet. Stoffet. Men det finns som sagt alltid där, svävandes. Det gäller bara att ta ner det. Den andra är känslan. Har man inte rätt känsla så spelar det ingen roll hur bra ens material än är. Världen scoop kan du ha inom dig - har du inte känsla nog att få ner det på rätt sätt så blir det bara ett tråkigt inlägg. Helt intresselöst kan det bli och plötsligt eggar bara bloggen fram aggressioner. Vilket ju inte alls är dess originella syfte. Känslan har inte infunnit sig. (nej... inte riktigt.)

Det jag egentligen har tänkt introducera här, imed detta inlägg, är den allra fräschaste omröstningen. För visst har det känts lite ihåligt inom er, när inga radio-knappar eller diagram mött bloggtörstande ögon sedan Dig hatar jag mest lades ned? Det har varit mitt fulla intryck, i varje fall.
Samma regler, nytt spörsmål, nya alternativ.
Nu vänder vi på steken, för rättvisans skull. På ett snällare vis, tyvärr, men det går att bränna rejält ändå.

Bästa bloggaren!
Kandidaterna är:



1.Björklund, Maja
2.Yours truly
3.Forsberg, Anna
4.Gustaf(v?)sson, Simon
5.Westerberg, Macci
6.Ingen av de här jävla nollorna.

Gratulerar. Ingen annan har kvalificerat sig in i tävlingen.
Klagomål? Ingen bryr sig.

Jag hade tänkt skriva nåt annat också, men eftersom det tog mig typ 500 timmar att hitta lämpliga bilder så skiter jag i att göra det.
Trevlig votering, nu. Själv ska jag väl käka nåt, se på TV [!: Hype 22:55, SVT2], och sen driva in i dvala tills typ... imorrn. Vad säger ni? Rep imorrn? Jag är på, förutsatt att jag känner mig mer kry. Vad säger ni? Yrar puckot?
Whats that commentary that box for.

090.G:son?

Vad sa du att du hette, sa du?

087.Redogörelser & Isaks Försvarstal.

Vet ni vad jag sitter och tänker hela tiden, här; när jag läser alla dessa inlägg ni skrivit?
Nej, det är inte lätt att vara telepatisk. Det är fantame inte enkelt.
Jag tänker på lite olika saker.

När jag läser Marcus' Epos - som nu har hållit på i vadå... en 6-7 eoner? - så försöker jag givetvis att analysera det. Inte hängivet nog, tyvärr. Det är extra svårt att ge sig hän nu, såhär sent på kvällen, med så pass många inlägg att traggla sig igenom.
Vissa stunder tycker jag mig se riktigt storslaget skrivande... tycker mig läsa något som faktiskt skulle kunna vara ett seriöst diskussionsinlägg. Om någonting. Osagt.
Sen avbryts det, förstås, av nån båt eller att nån "trycker på mute" eller "paus" eller "text-tv" eller vad fan han nu hittar på.
Och såhär i halvtid så är jag väl negativt inställd 87%, och positivt inställd de resterande 13%. Det positiva har sitt ursprung i hur det han skrivit faktiskt, kanske, möjligen skulle kunna ha någon substans om man fick för sig att slå samman alla kapitel. Tänk om det är så? Att han organiserat allt så väl. Att allting är så fantastiskt detaljerat och, som flum iscensatt, att man först inte ser det - men att det i slutändan, egentligen är någonting av betydelse.
Det skulle verkligen vara roligt om det var så, Marcus.

Jag tänker även på hur bloggen verkligen sprudlar av energi. Marcus, det är förstås till stor del din förtjänst med ditt matande - men även halojsanplojsansimon, läxanna, musikmaja & singularitetandreas bidrar ju effektivt. På sina sätt.
Augusti, en månad på 31 dagar, kom till att rymma 112 inlägg.
Den tio dagar unga september är redan uppe i 36st.

Snittar vi är det faktiskt väldigt, väldigt jämt.
Start > Kör... > calc säger mig att
snittantalet inlägg/dag i augusti då var: ~3,613st
snittantalet inlägg/dag i september är: 3,6st

Med andra ord är bloggen på höjden av sin effektivitetskurva. Sitt verkliga kulmen. (nej, inte nödvändigtvis, men...)
Och detta, min frånvaro till trots.

Tråkigt nog är det ju ingenting som inspirerar mig att hålla på och blogga här.
Ett underskott sätter sig som en nagel i valfri slemhinna - blir till ett sporrningsmoment. Emedan ett högt tempo inte gör annat än bevisar mina eventuella inläggs överflöd.
Att "slå rekord" är inte heller någonting som lockar överdrivet mycket.
Det har väl förvisso aldrig lockat någon annan än Simon, någon annan gång än i slutet av augusti ändå. Men iallafall.

Och som sjukling sjunker motivationen ytterligare.
Kanhända att jag rekylerar vid tillfrisknad - men ha inga förväntningar; sätt inga mål.

Jag hann inte med mycket av vad jag hade tänkt hinna med att avverka idag.
Det viktigaste, kanske - men långtifrån allt.

Mitt rum har inte städats på 2 månader.
"Projektarbete! Bli immun mot allt!"
Till mitt försvar är det jävligt svårt att dammsuga skyffet när det ligger en massa gogos på golvet.

Obs: Teoretiskt rum.