126.Helgen v.48 (Umespecial!)

Det var lördag kväll igår kväll. Och! efter en snabb koll på www.vecka.nu, kom jag även till insikten att det var vecka 48. Och! eftersom lördag, sedan 1933-whatever, anses som en del av beryktade helgen, kunde slutsatsen att det var helgen v.48 dras.
Helgen v.48 (som definitivt förtjänar sig en egen wiki-sida [och på tal om wiki-sidor! Har ni sett hur välarbetad bob hunds numera är? Det är gediget.]), har vuxit sig fram till att bli den främsta (om inte, egentligen, enda), bob hund-högtiden. Ibland - mest förut i tiden, guldåldern - har man träffar i huvudstaden under den här helgen. Ibland är det IK som drar igång det, men i slutändan samlas det helt enkelt en massa hängivna fans. Jag erinrar mig året 2007, då en 5-6(?) forumiter samlades och pysslade helgen v.48. Säkerligen åt de också något.
Tyvärr är man ju så jävla ensam i sin övertygelse här i pissnorden, så idiotträffar är tamefan omöjliga. Dessutom är det recession i fler avseenden än enbart ekonomiska; Jag är faktiskt tveksam till huruvida det blev någonting speciellt alls för någon forumit/idiot/bob hund:are detta år. Sorgesamt, onekligen - men jag är fast övertygad om att vändningen kommer till att ske 2009. bob hund-året, 2009.

Jag försökte dock göra mitt bästa. Synd för världen att jag inte kan göra så jävla mycket bra, men det blev i alla fall nånting. Huvudsaken är att det blev nånting. Jag satt mest, på förmiddagen, och konstruerade tankar kring hur jag skulle förbättra situationen till nästa år. Då ska jag skriva ut papper & he upp som affischer på anslagstavlor tillgängliga. Det ska bara stå HELGEN V.48, på dem. Kanske något annat ibland. Kanske en strof. Kanske en uppmaning om uppslutning. Kanske kan jag rigga en demonstration med Davve.

Torget var ju det givna. Jag for in mot stan, men klev av på Kylgränd för att köpa mig en chipspåse på Willys. (Köpte Eldorados Sour Cream & Onion. De är ju jävligt bra. Bättre än OLW/Estrella, lätt. Och så 9:90/200g. Metaforen i namnet är alltför uppenbar.) Tyvärr gick jag ju efter vardagstider & inte lördagstabellen, så jag fick sitta och vänta en 25min. på bussjäveln. (Notera att det fortfarande är bussens fel, och inte mitt. Bussjävel.) Nå, i alla avseenden. Jag plockade upp min kassettbandspelare (se instruktionsvideo nedan), för att underhålla mig själv och västra ersboda. Jag hade tidigare under dagen spelat över Helgen v.48-EP:n & lite live-material från norska Quart-festivalen 1999, från CD till ett kassettband. Jag började snurra det.
Så kom det en ungdom (25 år?), som också skulle med bussen. Här kunde läget ha blivit spänt - jag menar; Situationen är ju bisarr. Jag frågade honom: "Äre okej, stör det om jag har på det?" Men han replikerade bara: "Nej, kör på".
Men det är ju synd om honom. Man kan ju inte svara annat. Där sitter ju en artonåring, kufisk som fan, och spelar skånsk pop i en kall jävla busskur, och täcker upp hela bänken. Hade han sagt nej hade han ju riskerat mängder med otrevliga efterspel.
Typ: Artonåringen är rubbad och börjar till att mood-swing:a och därefter attackera Den andre. Den andres Willyskassar flyger i backen och hela dess kvällsfika är förstörd.
Typ: Läget blir spänt när musiken inte får flöda, och tystnaden blir ovanligt markant och på tok för påtaglig. Andningar bromsas så att de inte släpper ut för mycket rök.
Typ: Artonåringens svinkalla ögon börjar tåras och plötsligt ligger han och massutsöndrar sig bland busskursfimparna; vrider sig av gråt; skriker som om han blivit våldförd.
Scenarierna är oändliga. Men han tillät mig alltså. Just efter filmen nedan kom han och satte sig bredvid mig. Just efter.

Sen for jag ner på stan, spelade alla låtar på kassetten - inklusive den underbara versionen av Istället För Musik: Förvirring (från replokalen 95), som fanns med. Det var min favorit. Men nu, alldeles nu snart, så har helgen vecka förtiåtta tagit slut. Det är lite tråkigt, men jag vet att den kommer igen. Jag önskar er ett trevligt veckoslut. V. 49 blir förjävlig, i många avseenden. Julstress, skolhelvetet, personliga konflikter - there's no end to it. Största trösten idag var väl den alltid lika älskvärde Macaulay Culkin i Ensam hemma. Fan vilken rogivande film.
Bakade även lussebullar nu i slutet. Hörde precis att de Iranska saffransodlarna har det kärvt med torka, och att priset stigit med nästan 50%. Tror mig ha hört 24-25000 kr/kg? Någonting sådant.
V. 50 innebär bara än mer julstress, än mer skolarbete, än mer press. V. 51, same shit. V. 52, först då infinner sig väl lovet? Jag hoppas det. Men jag ska inte oroa mig för mycket.
Imorn börjar julkalendern. Jag hoppas likt jag alltid hoppas. Men, vad jag än lovar mig nu ikväll, så vet jag ju att jag inte kommer stiga upp 07:15 för att se den när jag börjar skolan 09:20.
Så våga inte spoil:a när vi ses i skolan!

Godnatt.

096.Energin reducerad, men åkdonen multiplicerade.

Det var en lite sämre dag idag. Inte bottenrankad, men inte någon höjdare. Inte heller medel. Det var roligt att träffa Andreas igår! Hej igen Andreas! Vet att du säkert enträget läser bloggen, så en shout out är väl lämpligt. Hej ni andra, också.
Jag tror inte riktigt att jag tål kyla. Vilket förstås är pinsamt - så in i Norden, pinsamt. Det är inte lika illa när man är internationell. Är man söderut så kan man ju iallfall alltid känna sig aningen bättre. Jösses vad klena de är där... jösses...
Men här, på hemmaplan; här är man lite i underläge. Visst kan man tycka att man borde kunna tåla lite kyla, när man har vintrar som ibland nednår -20°C. Men icke. Det är fantame så att man börjar fundera om inte Nino utelämnade några rader på det där allergipappret från ifjol. Där... Hund... Hundkex... precis där; efter Katt...
Jag känner av någonting. Torde väl vara förkylning. Men förhoppningsvis en raskt övergående en. Förhoppningsvis övergängad tills imorrn. Den är ju i sitt tidiga stadium, förstås. Vilket antyder att den alltså inte för med sig några extrema konsekvenser - men den trötthet som ändå infinner sig är illa nog. Illa nog för att ha fått mig att missa alla stolthetsgrejer idag. Ledsen, D.
Visst... förvisso kunde jag ju ha asat mig ur sängen och käkat frukost, direkt efter uppvakning (10:15), och pallrat mig ner till Döbelns park för att invänta tåget (11:00). Men sen hade jag ju bara stått där, förzombad, och inte kunnat le eller skratta (fungera alls, socialt), utan mest bara, typ, andats och glott.
Visst... jag hade ju kunnat vara en bra lyssnare, D, men jag vet inte... lite respons vid andetagen vill du väl iallafall få intryckt?
Jaja. Det hade bara varit dåligt, hursomhelst. Så du vet. Jag hade dragit fort. Inget bestående hade gjorts.

Men även en mulen dag har väl sina molnluckor...? När posten kommer så kan det ju ibland vara någonting av värde. Med den följer väl alltid en viss sannolikhet att det kan spricka upp? Vinterns busstabell är här. Lite fler tider efter klockan åtta hade ju varit önskvärt, men man får väl tacka för det man får. Förhoppningsvis behöver man väl nu inte längre sitta på nåns axlar när man slutat 15:40... förhoppningsvis är huvudstupa framåtfall med kullerbytta ett minne blott när chaffisen tar det lite oförsiktigt i svängarna, på raksträckorna, vid hållplatserna. Beskåda på:

Grattis Anna-Sara, Isak, Marcus & Martina.