121.DAGENS BILD [8]

Umm - Var de barnät som publiserade anonnsen, kansche?

111.'Cause I'm Sick Inside.

Ja, vafan. Jag får väl ta och göra min röst hörd då. Det är ju fan ingen annan som gör det. Va?! Typ... typ Ida. Ida! Hon är ju på andra sidan jordklotet ju! Men det är props. Kanske är det värsta snarare att storbloggarens dräkt nu istället, alltmer ofta, börjar klä Sara Larssonnnn + Sällskap.
Vad har jag gjort för roligt då. Under den här...... saliga..... eran. Lovet. Ja, nej, jag har ju alltså varit ganska jävla borta - och, som vanligt menar jag alltså; psykiskt. Jag har nån viral infektion. Jourhavande läkare drop:ade ord som enterovirus och de är ju besvärliga. Och ur enterovirus härleder jag väl hjärnhinneinflammationsrelaterat som mest troligt. Fast det är ju förstås typ... måttligt. Och jag vill ju bara gnälla. Idag, (onsdag?), så är det ganska okej. Inte jättemycket huvudvärk - ifs ASA:ad - och inte speciellt mycket muskelvärk. Söndags däremot, söndags. Kan man namedrop:a nån rolig moz-rad här...? Tur att inte everyday är som sunday. Jag vet: Det blir definitivt en VEM FAN BRYR SIG OM STRUKTUR.-tag på det här.
Men det är alltså min anledning.
Till att jag inte bloggar.
Till att jag inte hänger med er.
Till att jag inte svarar viktiga personer.
Till att jag inte svarar på viktiga personers frågor... konstateranden...
Jag ber om ursäkt, för allt. Hoppas allt löser sig snart. En pessimistisk Isak känner sig dock inte jättesäker på att han kommer storma skolan på måndag. Han är fan lite tveksam. Det är han fan.
Fan, fan, fan.

030.En solregnstisdagsafton.

Artist: Isak Falk-Eliasson
Musik: Här är en hand - bob hund

............................

029.Umedalens Skulpturpark [2/3]

UMEDALEN SKULPTUR 2008:

Nedan tillhandahålles uppföljningen på föregående inlägg om Umedalens skulpturpark. Om ni trodde att ni hade blivit så förstummade som ni kunde bli; så fängslade och besatta som någonsin var möjligt, efter del 1 - då lär ni finna er förskräckta av den djupare förstummelse, fängslan och besittning som nu följer - ett äventyr är ett äventyr, är ett äventyr.

UTVAL AV 47 st KONSTVERK:
Fortsättningen.

9.Konstnär: Jonas Kjellgren, 1998.
Hyllning till klassiska western filmer.
Det är vad det här grill-konst-verket är; skapad av Jonas Kjellgren, born in Gävle, Sweden 1962.

Vilket är fascinerande. Minst sagt fascinerande.
Att en person född 1962 ändå inte riktigt kan bemästra svenska språket nog mycket för att lära sig skriva ihop ord som western-filmer/westerfilmer.
Det är fascinerande, tycker jag.

Men han kanske bara ville vara amerikansk.
Titel: "The most lonesome story ever told".



10.Konstnär: Gunilla Samberg, 2008.

Nu, utan att vara ett dugg oseriöst, så lägger jag in konstverk 10. Av Gunilla Samberg. "Räddningsplats", heter det. Det är ett av få konstverk som jag gillade, alltså. Ett ur minoriteten. Egentligen gillade jag nog inte själva konstverket i sig - utan snarare dess tillskrivna text. Den finns återgiven i undre bilden; är det oläsligt så delgivs ju en större bild vid klickning.
Hon formulerade sig väl. Inget svammel. Inget onödigt svammel. Det fanns många exempel på sådant.

Ett random hus.

Konstnivå: ~7-8?

Sedan kom ett verk som jag gärna hade haft lite film eller iaf. foto på, men det bekom sig inte.
Tyvärr. Har ju ett backupfoto jag kan låta:



Det heter: "Dysfunctional Outdoor Gym". Skapat av Torgny Nilsson, 2004. Och, och, och det finns ju mycket roligt i det här. Tro mig. Kan beskriva idéerna, om de inte redan snappats upp genom namnet:
Pålarna längst till vänster går inte att lyfta - obrukbara.
De två understa metalstängerna, i olika höjd, roterar. Således blir det mycket svårt att använda sig av dem. Den översta är dock fixerad.
Två rep ser ut att hänga redo för klättring i ställningen längst till höger - men egentligen är det endast ett rep som cirkulerar inuti översta träpålen och under terassplanet på marken. Drar man i ett rep sjunker det, medan det andra viner uppåt.

Men, men, men - jag bemästrade det! Tog mig typ 10 min... krångligast på slutet.
Men det gick alltså att klättra i repen - om man höll i båda samtidigt, hävde sig uppåt. Och vad gäller stängerna så gick det iallafall att ta sig upp på den första, krypa över till andra och sedan hänga i den tredje, den fixerade - vilket alltså var slutmålet.
Pålarna gick ej att lyfta, nej, men vafan. Det var ju inte kul heller.

17.Kyrka, 2000.

Ernst besvek oss alla.

24.Konstnär: Richard Nonas, 1997.

Den mest värdelösa jävla skit jag sett.
Jag vart så förbannad.

SLUT, DEL 2.