087.Redogörelser & Isaks Försvarstal.

Vet ni vad jag sitter och tänker hela tiden, här; när jag läser alla dessa inlägg ni skrivit?
Nej, det är inte lätt att vara telepatisk. Det är fantame inte enkelt.
Jag tänker på lite olika saker.

När jag läser Marcus' Epos - som nu har hållit på i vadå... en 6-7 eoner? - så försöker jag givetvis att analysera det. Inte hängivet nog, tyvärr. Det är extra svårt att ge sig hän nu, såhär sent på kvällen, med så pass många inlägg att traggla sig igenom.
Vissa stunder tycker jag mig se riktigt storslaget skrivande... tycker mig läsa något som faktiskt skulle kunna vara ett seriöst diskussionsinlägg. Om någonting. Osagt.
Sen avbryts det, förstås, av nån båt eller att nån "trycker på mute" eller "paus" eller "text-tv" eller vad fan han nu hittar på.
Och såhär i halvtid så är jag väl negativt inställd 87%, och positivt inställd de resterande 13%. Det positiva har sitt ursprung i hur det han skrivit faktiskt, kanske, möjligen skulle kunna ha någon substans om man fick för sig att slå samman alla kapitel. Tänk om det är så? Att han organiserat allt så väl. Att allting är så fantastiskt detaljerat och, som flum iscensatt, att man först inte ser det - men att det i slutändan, egentligen är någonting av betydelse.
Det skulle verkligen vara roligt om det var så, Marcus.

Jag tänker även på hur bloggen verkligen sprudlar av energi. Marcus, det är förstås till stor del din förtjänst med ditt matande - men även halojsanplojsansimon, läxanna, musikmaja & singularitetandreas bidrar ju effektivt. På sina sätt.
Augusti, en månad på 31 dagar, kom till att rymma 112 inlägg.
Den tio dagar unga september är redan uppe i 36st.

Snittar vi är det faktiskt väldigt, väldigt jämt.
Start > Kör... > calc säger mig att
snittantalet inlägg/dag i augusti då var: ~3,613st
snittantalet inlägg/dag i september är: 3,6st

Med andra ord är bloggen på höjden av sin effektivitetskurva. Sitt verkliga kulmen. (nej, inte nödvändigtvis, men...)
Och detta, min frånvaro till trots.

Tråkigt nog är det ju ingenting som inspirerar mig att hålla på och blogga här.
Ett underskott sätter sig som en nagel i valfri slemhinna - blir till ett sporrningsmoment. Emedan ett högt tempo inte gör annat än bevisar mina eventuella inläggs överflöd.
Att "slå rekord" är inte heller någonting som lockar överdrivet mycket.
Det har väl förvisso aldrig lockat någon annan än Simon, någon annan gång än i slutet av augusti ändå. Men iallafall.

Och som sjukling sjunker motivationen ytterligare.
Kanhända att jag rekylerar vid tillfrisknad - men ha inga förväntningar; sätt inga mål.

Jag hann inte med mycket av vad jag hade tänkt hinna med att avverka idag.
Det viktigaste, kanske - men långtifrån allt.

Mitt rum har inte städats på 2 månader.
"Projektarbete! Bli immun mot allt!"
Till mitt försvar är det jävligt svårt att dammsuga skyffet när det ligger en massa gogos på golvet.

Obs: Teoretiskt rum.